Plagiat eller inspiration?

När arkitekten skall utforma en byggnad sker detta i ett sammanhang där man måste förhålla sig till en lång rad givna förutsättning. Oftast rör det sig om byggherrens behov, byggteknikens möjligheter, myndigheters krav osv. Arkitekten låter sig samtidigt oftast inspireras av andra byggnader – kollegornas samtida skapelser eller arkitekturhistoriens gamla verk. Här tänker jag ge några exempel på när arkitekter skapat byggnader som är så snarlika sina förebilder att man nästan kan tala om plagiat.

Mitt första exempel avser det ridhus som familjen Hay lät uppföra vid korsningen Trädgårdsgatan-Nygatan i Jönköping. Byggnaden stod klar omkring 1880 och hade ritats av arkitekten Magnus Isaeus, som exempelvis även gestaltade Sturebadet i Stockholm. Att rita ett ridhus i stadsmiljö var ett ovanligt uppdrag och helt säkert fick Isaeus uppslaget till byggnadens utvändiga form från en fransk arkitekturtidskrift, Revue Général de l’Architecture, från 1873. I den publicerades ritningar till ett ridhus i den nordfranska staden Caen som i hög grad liknar det i Jönköping. Ridskolan i Caen ritades av arkitekten M. G. Auvray och den används idag som ett kulturcentrum.

Ridhuset i Jönköping

Ridhuset i Caen, Frankrike.

 

 

 

Ridhuset i Caen, Frankrike.

Mitt andra exempel är hämtat från Nässjö. Under en period var byggmästaren Hugo Göransson verksam där och ritade en villa vid Gamlarpsvägen 1920 – ibland kallat bananhuset. Exteriören är speciell bland annat genom de utskjutande ornamenten vid byggnadens hörn. Med all säkerhet fick Göransson idén till gestaltningen efter att ha läst den tyska tidskriften Berliner Architekturwelt från 1910. I den presenteras en snarlik byggnad i villastadsdelen Grunewald i Berlin. Byggnaden ritades av arkitekten Sepp Kaiser och är bevarad trots världskrigets förstörelse av Berlin.

Villabyggnaden i Nässjö.

Villa i Grunewald, Berlin.

Som sista exempel tar jag tre villabyggnader som står i Gislaved, Värnamo och Jönköping. Det speciella är att de har en lite särpräglad och likartad gestaltning, men att bygglovsritningarna anger olika arkitekter. Här tycks det vara så att man lånat friskt av varandra. Villan i Jönköping ritades av arkitekten Oskar Öberg 1925 och den i Gislaved ritades av den lokale byggmästaren S. W. Johansson 1933. Bygglovsritningarna för villan i Värnamo är otydliga och kan därför inte dateras.

Villan i Jönköping.

Villan i Gislaved.

 

Villan i Värnamo.

Anders Franzén

Illustrationer: Internet samt Jönköpings läns museum.

Annons

”Åt döden – åt livet” – Uppståndelsekapellet i Värnamo

Den första juni 1958 invigdes Värnamo kapellkrematorium, en byggnad som vi idag känner som Uppståndelsekapellet.

Precis som med krematoriet i Jönköping, var det långt mellan första beslut till invigning. Redan hösten 1936 beslöt kyrkorådet utreda frågan om att bygga ett ny begravningskapell och krematorium på norra kyrkogården i Värnamo. Några månader senare bildades en eldbegärelseförening i Värnamo med ett antal prominenta personer i styrelsen. I augusti 1937 fick arkitekt Adolf Wiman i Växjö, som var en sedan länge känd och anlitad arkitekt i Värnamo, i uppdrag att återkomma med förslag på ombyggnad av det befintliga kapellet. Alternativ utsågs som sedan förkastades och nya förslag införskaffades från arkitekterna Rolf Hagstrand och Birger Lindberg, Stockholm, som idag framförallt är ihågkomna för ett stora antal sport- och simhallar.

Men 1944 var frågan tillbaka hos Adolf Wiman som då fick i uppdrag att rita ett helt nytt krematorium. Hans förslag antogs hösten 1945, Kungl. byggnadsstyrelsen ville dock i sitt beslut några månader senare ha vissa bearbetningar, men då var arkitekt Wiman inte längre i livet. Wimans plötsliga bortgång gjorde att projektet avstannade något år och 1948 gick sedan uppdraget till den nye stadsarkitekten Hugo Bolker att rita krematoriet. Bolker förslog även en ny placering utanför den egentliga kyrkogården, med bäckravinen som en naturlig avgränsning i öster. År 1954 godkände kyrkorådet förslaget och gav samtidigt i uppdrag åt Sven Ljungberg att svara för den konstnärliga utsmyckningen. Två år senare var äntligen alla tillstånd klara och arbetena kunde påbörjas.

Pelargången i söder.

Kapellkrematoriet i Värnamo ägnades ett eget nummer av tidskriften IGNIS efter invigningen.

Hugo Bolkers kapellkrematorium vänder sin huvudfasad i form av västra gaveln mot kyrkogården. Den strama fasaden pryds av en stiliserad törnkrans komponerad av Sven Ljungberg, som enda utsmyckning på den röda tegelväggen och de kopparklädda portarna markerar tydligt kapellets ingång. Byggnadens höga takfall och korta väggliv ger den centrala A-formade byggnadskroppen som inrymmer ceremonisalen en tydlig sakral prägel. I söder en tegelarkad som format ett litet atrium, en stilla gård att blicka ut över för de anhöriga från det intilliggande väntrummet.

Incinerationsvåningen med kistmottagning, bisättnings-, visnings- och kylrum, insättnings- och incinerationsrum är belägna under ceremonisalen och i en lägre byggnadskropp i öster. Det låga klocktornet i öster som även inrymmer rökkanaler minner om en italiensk kampanil.

Sven Ljungbergs muralmålning gestaltar 39 personer och deras livsväg.

Ceremonisalen domineras av Sven Ljungbergs monumentala målning som upptar hela den triangulära fondväggen. Fresken skildrar människor i glädje och sorg på deras livsvandring. En Kristusgestalt kröner kompositionen och för att ge ljus åt denna har i samråd mellan konstnären och arkitekten ett par trekantiga takfönster infogats i anslutning till taknocken.

Byggnaden, den konstnärliga utsmyckningen och all inredning är väl samkomponerad och av hög kvalité. De koniska takarmaturerna från Hans Agne Jacobsson i Markaryd, Bruno Mathssonmöblerna i väntrummet, kormattan av Barbro Nilsson för Märta Måås-Fjätterström AB och altarsilvret av guldsmed Birger Haglund. Alla mycket erkända och namnkunniga formgivare inom sina respektive områden.

I den samtida pressen fick den sakliga byggnaden idel lovord.

Carl Nyrén i minne

Arkitekt Carl Nyrén, en av Sveriges mest namnkunniga arkitekter gick bort i vintras efter en lång och rik gärning. Carl föddes i Hovslätt 11 nov 1917. Han hade sitt kontor i Stockholm, men han har, tillsammans med medarbetarna på kontoret, ritat många byggnader i sina gamla hemtrakter. Södra Vätterbygdens folkhögskola är en av hans tidiga och trogna uppdragsgivare. Han har ritat ett flertal byggnader för folkhögskolan under perioden 1945-1985. Ett annat tidigt arbete i länet var det vinnande tävlingsbidraget till nytt stadshus i Värnamo, som han formade tillsammans med studiekamraten Jens Carlsen.

Tillbyggnaden av Jönköpings läns museum belönades med 1991 års Kasper Sahlinpris, Sveriges mest prestigefyllda arkitekturutmärkelse. Fotografiet är från tiden.

Carl Nyréns minne lever vidare i alla de byggnadsverk som han och hans kontor har skapat, stadshuset i Värnamo, Immanuelskyrkan och stationsbyggnaden i Jönköping, länsmuseets tillbyggnad, stadshuset i Aneby och biblioteket på Visingsö är några exempel ur hans digra verksförteckning bara i vårt län.

Hans verk har vissa omisskännliga karaktärdrag, oavsett i vilket tid byggnaderna är ritade och uppförda. Ljusföringen, tydligheten och översiktligheten i planlösningen. Den goda materialhanteringen och de rena materialen gärna i form av sten, puts och trä. Ljusinsläppen, fönstrens utformning och nyttjandet av dagsljuset. Det är enkelt och förfinat i ett och ofta med en koppling till funktionen.

De originellt utformade fönstren är ett karaktärsdrag som återkommer i Nyréns arkitektur. Här i stationshuset i Jönköping från 1982.

Britt-Marie Börjesgård

Skickliga yrkesmän man skulle vilja veta mera om…

I jobbet stöter vi ibland på vissa upphovsmän som trots relativt omfattande källsökning förblir i stort sett anonyma. Det är byggmästare, ofta runt sekelskiftet 1900, som har många stora och ibland prestigefyllda uppdrag. En av dem är John Johnsson i Värnamo som bland annat har ritat och byggt tingshusen i Reftele 1903, Värnamo 1904-1905 och Sävsjö 1906-1908. Tingshuset i Värnamo är en märkesbyggnad vid Kyrktorget uppförd i hårdbränt rött tegel med omfattningar i gult tegel. En borgliknade byggnad med likheter i samtidens mera påkostade järnvägstationer. Den stora tingssalen ligger i byggnadens mitt och upptar två vånings fulla höjd. Ursprungligen fick tingssalen dagsljus inte bara genom de stora fönstrena i söder utan hade också indirekt ljus genom en ljusbrunn i taket samt fönster i norrväggens övre plan.

Tingshuset i Sävsjö är snarlikt med gjutjärnskolonnerna vid den indragna entrén men mera nyklassiskt i sin utformning. Tidigt 1900-tal skedde förändringar inom tingsväsendet vilket ledde till att många nya tingshus kom att uppföras då. Byggmästare Johnsson i Värnamo ”uppgör ritningar material- och kostnadsförslag. Åtager sig äfven uppförande af Byggander” enligt reklamen på hans eget brevpapper, men så mycket mera om honom och hans bakgrund vet vi inte.

En annan byggmästare är Joh. Nikl. Norman i Vetlanda som ritar och uppför ett flertal byggnader i den blivande staden. En av de mera storslagna byggnaderna är fastigheten från 1917 för Östra härads Sparbank vid Stortorget i Vetlanda, en tegelbyggnad i fyra våningars höjd, med det fjärde våningsplanet inrymt som vindsvåning. Det hus som blev stenstadens intåg i den i övrigt lågt hållna stadssiluetten i Vetlanda vid denna tid. Från 1918 är flera ritningar stämpelsignerade J. N. Norman ritkontor. Han förekommer flitigt bland bygglovshandlingarna perioden 1914 till 1919 men försvinner sedan. Mer än så vet vi inte om honom.

Byggnaden utgör fortfarande idag en av de större byggnaderna vid Storgatan och torget i Vetlanda.

Vi känner Joh. Nikl. Norman och John Johnsson genom bygglovshandlingar och deras bevarade byggnader. Men det vore roligt att veta mera om dem och deras bakgrund…

Britt-Marie Börjesgård