”Åt döden – åt livet” – Skogskapellet i Nässjö

Skogskapellet i Nässjö har precis som krematorierna i Värnamo och Jönköping en lång förhistoria innan kapellet uppförs. År 1933 väcktes frågan om att avsätta ett särskilt område för urngravar på Anneforskyrkogården. Frågan verkar ha väckt visst motstånd då det tog över tio år innan frågan verkligen utreddes. Men då gick det desto fortare. Kyrkorådet konstaterade relativt omgående att ytterligare mark för kyrkogård behövdes. Kyrkogården projekterades och ett markområde i stadsdelen Hanskeryd inköptes 1945. Den första delen av Skogskyrkogården kunde sedan invigas 1947 av dåvarande biskopen Brilioth.

Behovet av ett kapell, med eller utan krematorium gjorde sig snart gällande, en fråga som dock togs i beaktan var att Eksjö församling beslutat anslå ca 800 000 kr till ett krematorium. Två krematorier med knappt två mil emellan ansågs inte behövas. Det gjorde att man diskuterade att uppföra ett gravkapell med möjlighet att tillbygga krematorium, utifall Eksjö hann före. Efter studiebesök på ett antal nyuppförda kapell och krematorier blev man dock övertygade om att det var klokt att redan från början planera för ett krematorium då lokalbehoven i mycket var de samma.

År 1956 anordnades en arkitekttävling med fyra inbjudna arkitekter, det var Börje Blomé, Åke Porne, Sven Ivar Lind och Jan Wahlman, samtliga verksamma i Stockholm.

Förslaget ”Vägskäl” var det som bedömdes bäst uppfylla uppgiften både ur ett praktiskt och estetsikt perspektiv. När kuvert bröts visade sig professor Sven Ivar Lind tillsammans med bröderna Axel (SAR) och John (SIR) Kandell vara upphovsmännen.

Huvudritningar togs fram och godkändes av Kungl. Byggnadsstyrelsen 1959, arbetet påbörjades och kapellet kunde sedan invigas Alla Helgons dag 1962.

Från tidningen Arkitektur 1965:11.

Entrén ur Arkitektur 1965:11.

Kapellsalen, ur Arkitektur 1965:11.

Dricksfontän i gestaltning av Signe Persson-Melin.

Plan bv, ur Arkitektur 1965:11.

Plan källarvåning, Arkitekur 1965:11.

Sektion, ur Arkitektur 1965:11.

Skogskapellet är en vacker sparsmakad anläggning uppfärd i hårdbränt tegel, där de olika funktionerna och enheterna är adderade till den centrala byggnaden som inrymmer cermonirummet. Det avskalade men ändå inbjudande kapellrummet ger ett varmt intryck med de tegelskurade väggarna. Den konstnärliga utsmyckningen i koret består av en monomental vävnad komponerad av Alf Munthe, Leksand, en bland dåtidens främste textila konstnärer, vävnaden bildar fond till altaret.

Inredningen i form av stolar, belysning och bänkar både ute och inne bär John Kandells omisskännliga formspråk.

Kastanjen har vuxit och döljer nu nästan John Kandells stolpbelysning.

I väntrummet, en dricksfontän i form av Signe Persson-Melin.

Detalj av stengodsplattorna.

Keramikern Signe Persson-Melin, som än idag är verksam,  har format dricksfontänen med dess fris som omsluter väntrummet.

Byggnaden betraktas som ett av professor Sven-Ivar Linds främsta verk. Mera om Sven-Ivar Lind och Skogskapellet finns att läsa i ett blogginlägg från 2012 då byggnaden firande 50-års jubileum.

Britt-Marie Börjesgård

Annons

Nässjö skogskapell – Sven Ivar Linds 50-åriga mästerverk

Allahelgonahelgen 1962 invigdes det nya kapellet till krematoriet i Nässjö. Byggnaden hade tillkommit efter en inbjuden tävling 1956. Prisnämnden menade att det vinnande förslaget hade med sin logiska och vackra utformning kring kistans väg mellan de olika stationerna tagit ett starkare grepp om uppgiftens kärna än de öviga och att dess konstnärliga halt och koncentrerade planlösning står på en hög nivå. Vid brytandet av namnsedlarna kunde man konstatera att det vinnande förslaget ”Vägskäl” var ritat av arkitekt SAR professor Sven Ivar Lind, Stockholm, medarbetare var arkitekt SAR Axel Kandell och arkitekt SIR John Kandell.

Sven Ivar Lind (1902-1980) är kanske framförallt känd och vördad bland kollegor, han var verksam som lärare vid KTH och sedemera professor vid den högre utbildningen arkitekturskolan vid Konstakademien. Han började sin bana på Gunnar Asplunds kontor och fick sedan, även om han då hade startat egen verksamhet, gå in och fullfölja arbetet med krematorierna i Göteborg och Skövde efter Asplunds död. Han kunskap inom området gjorde att han fick  ett flertal uppdrag att gestalta just krematorier och begravningsplatser. Krematoriet i Nässjö betraktas som ett av Sven Ivar Linds främsta verk och är en av de moderna kyrkbyggnader uppförda efter 1940 som skyddas enligt särskilt beslut av Riksantikvarieämbetet. Byggnaden består av flera till varandra adderade byggnadskroppar, med kapellet, cermonisalen, som den centrala högre mittpunkten med sitt sadeltak och med vapenhus, bisättningsrum och serviceytor i en krans av lägre byggnader med platta tak i omedelbar anslutning. Byggnaderna är utförda med grund och bjälklag av betong, utvändig sockelbeklädnad av granit från Hunnebostrand och väggar ovan mark är murade i Hälsingborgstegel.

Sven Ivar Lind var en humanistiskt sinnad tekniker som ägnade lika stor vikt åt delarna som åt helheten, vilket också märks i hans arkitektur. Omsorgen om det till synes enkla, materialhantering, mötet mellan materialen, rumsbildningar och förhållandet till den omgivande naturen, gör att byggnaden andas förfining och omtanke.

Den textila ”altartavlan” är komponerad av Alf Munthe och utförd på Lekattagårdens verkstad under ledning av Greta Gahn. (Stegen framme i koret tillhör som ni förstår inte den normala inredningen, men när vi antikvarier är på plats är det oftast arbeten på gång..)

I anslutning till jubileet kommer byggnaden att visas, på tisdag den 23 oktober kl 18.00 berättar antikvare Britt-Marie Börjesgård om Sven Ivar Lind, om kapellkrematoriet i Nässjö och även om de senare tilläggen, föranledda av ändrade krav på rökgasrening och logistik vid kistleveranser och tankarna kring anpassning. VÄLKOMNA!

De mera praktiska delarna av kapell- krematorieverksamheten visas vid två senare tillfällen, den 30/10 och den 8/11, då kl. 18.30.

Britt-Marie Börjesgård