Att flytta Nässjö … och Bygden

Tredje gången gillt?

En vägg ska rivas. Vad gör man då med en oljemålning från 1950, som är 6 meter lång och nästan 2 meter hög, och som är klistrad fast på väggen?

Längst upp i Sparbankshuset vid Stortorget i Nässjö finns en sal som under många år har fungerat som lunchrestaurang, men som också har inhyst en stor oljemålning som varit uppklistrad på en av väggarna. Salen har länge stått oanvänd och ska nu byggas om för annan användning. Väggen där den stora målningen varit uppfäst ska tas bort. Målningen, som bär titeln ”Nässjö och Bygden”, målades till Nässjö Sparbank 1950 av den Nässjöbördige konstnären Bengt Lindqvist. Motivet är som titeln, Nässjö stad och landsbygd. En kraftig ek, sparbankens symbol, är placerad ungefär mitt i motivet. Till vänster om den skymtar Nässjöbyn med gårdar och Nässjö gamla kyrka. Till höger ser man staden Nässjö med karaktäristiska byggnader intill sjön.

Målningen Nässjö och Bygden.

När Sparbanken mot slutet av 1960-talet flyttade till den nybyggda fastigheten tvärsöver torget flyttade man med målningen. Nu är det alltså dags för en ny förändring.

Fastighetsägaren ville spara målningen, och flytta den till en annan vägg i en annan byggnad. Men hur skulle det då gå till? För några år sedan gjorde en av oss konservatorer från länsmuseet en besiktning och gav förslag på hur flytten skulle kunna göras. Och nu under mars 2017 utförde vi så arbetet.

Målningen var uppklistrad på väggen, på den väggväv som hela rummet klätts med. Klistret som höll målningen på plats hade visat sig vara mycket starkt, och risken fanns att skada duk och målning om man skulle lossa den. Därför valde vi att i stället lossa den underliggande väggväven, med avsikten att få med hela målningen ”på köpet”. Nu var det spännande! Vid besiktningen hade vi testat att lossa ett mindre parti, och det var bara att hoppas på att det skulle fungera på samma sätt hela vägen.

Målningen har lossats från väggen, utom i övre kanten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vi började med att skära upp ett spår runt målningens kanter, och sedan centimeter för centimeter, timma efter timma spatla loss väven från väggen. Målningens duk tillsammans med väggväven bildade en tjock och ganska hård kaka, och det gällde att vara noga med att kakan inte bröts under arbetets gång. Till slut var den bara fixerad i överkanten. Golvytan framför rensades från skräp och möbler. Några skär senare och med spänningens svettpärlor i pannan hade vi fått ned hela målningen på golvet.

 

Målningen har rullats inför transport

 

 

Inför transporten till nästa byggnad och nästa vägg – nummer tre för målningens del – rullade vi oljemålningen med så stor diameter som behövdes för att inte stressa eller knäcka dukmaterialet eller färgskiktet. Väl på plats på det nya stället förstärktes baksidan på känsliga partier som till exempel skarvar.
Med lite fix och trix och tre par starka armar kunde ”Nässjö och Bygden” till slut fästas upp på sin nya vägg.

 

 

Ninni Ekre, konservator

Annonser

Järnvägen skapade nya strukturer

I december 1864 invigdes Södra stambanan, vilket i dagarna är 150 år sedan. Järnvägen innebar stora förändringar inte bara i hur man förflyttade sig utan också var i landskapet. Ett stort antal städer och samhällen har vuxit fram i anslutning till järnvägsnätet, ibland i anlutning till gamla bykärnor och landsvägsmöten och i bland har helt nya centralpunkter uppstått. Nässjö är ett exempel på de städer som har bildats runt en järnvägen där det tidigare inte fanns i stort sett mer än några gårdar. Runneryd, marken där Nässjö station och därmed också staden har sitt hjärta och ursprung var ett hemman som vid laga skiftet 1833 bestod av två gårdar.

När sedan fler järnvägslinjer tillkom med Nässjö som knutpunkt tog samhällsbildningen ytterligare fart. År 1874 invigdes linjerna Nässjö Katrineholm och Nässjö Oskarshamn och expansionen var ett faktum. I den karta som upprättas över Nässjö järnvägstation 1879 av den dåvarande fastighetägaren lantmätare Samuel Esping ser vi den utlagda rutnätsplanen.

nässjö stad 1879

Karta hämtad från Lantmäteriets historiska kartor.

Esping hade köpt den del av gården som kom att bli den mest centrala 1864 och den första plankartan över samhället från samma år är hans verk. Gården hade i tidigare skeden ägts av hans farfar lantmätaren Gustav Esping, men som lantmätare förstod han också markens framtida potential och värde. Det är en klassisk rutnätsplan ritad efter dåtidens ideal för järnvägssamhällen, där spåren ger riktningen i planen. Det enda som stör rutnätet är byvägen från Runneryd och ut mot landsvägen vid Annefors. En spår som än idag, 150 år senare, fortfarande är synligt i stadsrummet. Det enda spåret som leder längre tillbaka i historien i denna 100 år unga stad.

Kartan är också intressant då den visar hur snabbt bebyggelsen hade vuxit på bara knappt 15 år. Den mot planen avvikande bebyggelsen längs Anneforsvägen är ett spår av äldre struktur i så motto att vägen är den gamla sträckningen. Bebyggelsen är samtida men ligger utanför den mark som Esping ägde och därmed inte kunde styra. Hans karta aldrig fick någon formell status, utan fungerade framförallt som en tomtkarta för att sälja mark, även om den i sin form ligger till grund för den några år senare antagna stadsplanen. Det är också därför bebyggelsen uppstår längs med Anneforsvägen, de mindre bemedlade hade inte råd att bosätta sig i de centrala lägena.

Britt-Marie Börjesgård

Ps. För den som vill läsa mera i ämnet rekommenderar jag Josef Rydéns bok ”Nässjö under järnvägsepoken” från 1981 som på lite snåriga vägar var ett resultat av stadens 50-års firande 1964. Ds

På räls i 150 år

I år är det 150 år sedan Södra stambanan invigdes. Den var resultatet av ett kostsamt men verkligt framtidssyftande beslut, drygt tio år tidigare. Det var 1853- och 1854-års riksdagar som fattade beslut om att bygga ett nationellt järnvägsnät som inbegrep bland annat södra stambanan. År 1855 uppdrogs åt den kände och välmeriterade kanalbyggaren Nils Ericsson att ansvara för byggandet. Banbyggnaden indelades i två linjesträckningar; Falköping (Ranten) – Jönköping och sträckan Malmö – Jönköping. Parallellt pågick även byggnationen av Vestra stambanan. Arbetena med banan gick i rask takt och åtta år efter den första bandelens öppnande, i december 1964, kunde hela den 381 kilometer långa södra stambanan öppnas för all­män trafik. Från 1856 till 1864 hade banan öppnats i etapper och sträckorna Falköping (Ranten) – Mullsjö (38 km) öppnades för trafik november 1862 och sträckan Mullsjö ­– Jönköping (31 km) i december 1863. I Falköping anslöt banan till Vestra stambanan för vidare förbindelse mot Stockholm. På den tiden tog resan Stockholm – Malmö två dagar och Jönköping var ett lämpligt stopp efter första dagens resa. Det var den kommande järnvägsförbindelsen som var en viktig faktor till att Stora hotellet kom att byggas. Hotellet stod klart i god tid och  firade sitt 150-årsjubileum 2010.

Banan invigdes som sagt i december 1864, men redan nu till helgen blir det stort firande med ett jubileumståg som går från Malmö till Stockholm. På lördag den 6 september är det tågstopp i Nässjö och även om alla biljetter på tåget sedan länge är slutsålda finns det möjlighet att kika på det stora klassiska ångloket vid Nässjö station på lördag eftermiddag och för den morgonpigge på söndag morgon när färden går vidare mot Stockholm. I Nässjö blir det också en rad andra aktiviteter för den järnvägsintresserade. Läs mera här.

Den dragning som vi idag tänker på som södra stambanan genom östra Mellansverige ersatte sträckningen över Falköping – Jönköping år 1874.

Bilder av något som inte längre är…

Teaterladan Nässjö Folkets park.

Vi har en tro att kunskapen om att en byggnad är kulturhistoriskt värdefull ska skydda den. Ofta stämmer det, men inte alltid. Ekonomin och önskan om ett ”effektivare” markutnyttjande är viktiga drivkrafter och ibland tvingande realitet.

Folkets park i Nässjö är en av de miljöer som sedan länge har varit medtagen i kommunens kulturhistoriska utredningar och program. Där parken omnämns som en skyddsvärd och kulturhistoriskt intressant miljö i staden. Detta gällde så länge Folkets park-föreningen hade råd och möjlighet att driva anläggningen, när sedan kommunen tog över marken blev andra avväganden viktigare.

Hösten 2011 revs Nässjö Folkets park för att ge plats för bostäder, det enda som idag finns kvar är den murade portalen in till området.

Men minnet av Folkets park lever i många Nässjöbors minnen, det är där man har kanske har mött sin älskade make eller maka, lärt sig dansa, sett bejublade teaterföreställningar eller hört något obskyrt punkband spela. Eller kanske var en alla dem som såg Hoola Bandoola Band vid deras spelning där i april 1973.

Vi hedrar den gamla teaterladan från 1931 genom en av våra vinjettbilder som är tagen där.

Via denna länk kan du också se ett inslag Smålandsnytt visade i de regionala nyheterna 28 september 2011 inför rivningen.

Britt-Marie Börjesgård