Takkonstruktioner i bruk sedan snart 1000 år – utställning och bok om medeltida kyrkotaklag i Skara stift

Takstolar i Valtorps kyrka.

Antikvarie Robin Gullbrandsson under arbete i Härja kyrktorn.

Rekonstruktion av tidigmedeltida takstol i Fivlereds kyrka.

94 kyrkvindar och två år senare så är nu inventeringen av Skara stifts medeltida taklag avslutad. Resultaten är samlade i en diger och rikt illustrerad volym som presenteras vid ett seminarium på Västergötlands museum i Skara den 15 oktober. Boken kan redan nu beställas via Skara stiftshistoriska sällskap. För att sprida kännedomen om kyrkvindarnas spännande kulturarv invigs en utställning på temat den 26 september, också den på Västergötlands museum. Utställningen är producerad i samarbete med Jönköpings läns museum, Skara stift och Traditionsbärarna.

Robin Gullbrandsson

http://vastergotlandsmuseum.se/utstallningar/dolda-rum-kyrkvindarnas-hemlighet/

http://www.skarastiftshistoriska.nu/nyheter/kyrktak-med-snart-tusen-ar-pa-nacken-presenteras-i-ny-bok/

 

Annons

Borrprover ger datering på Norra Solberga gamla kyrka

Den gamla kyrkan i Norra Solberga står bokstavligen i skuggan av den nya kyrkan från ca 1900. Lyckligtvis revs den aldrig när efterträdaren stod klar, utan fick ny funktion som gravkapell. På vind över långhus och kor har inte mycket hänt sedan kyrkan byggdes någon under tidig medeltid. De bevarade kryssade takstolarna av furutimmer är välbevarat timmemanshantverk från medeltiden. Jag uppmärksammade dem i samband med min inventering av medeltida taklag i norra Småland år 2010, ett arbete på uppdrag av Linköpings stift. De omsorgsfullt bearbetade takstolarna hör till det finaste trähantverk som finns bevarat i länet från tidig medeltid. Omläggningen av spåntaket för ett par år sedan gjorde att även korvinden kunde bli tillgänglig.

Dendrokronolog Hans Linderson, Lunds universitet, tar borrprov i stödben i långhuset.

Fint borrprov med årsringsserie ur korets tjocka styrbjälke.

Korets kryssade takstolar.

Uppmätning av långhusets takstolstyp.

Långhusets kryssade takstolar är bland de finaste som bevarats från omrking 1200 i länet.

Uppmätning av korets takstolstyp.

Inför framtagning av en ny kyrkobeskrivning för Norra Solberga så avsatte Linköpings stift medel för att göra en dendrokronologisk provtagning och anlays. Detta för att försöka fastställa kyrkans ålder. En kall och blåsig vårdag 2015 klättrade undertecknad in genom det lilla vindsfönstret på gaveln tillsammans med dendrokronolog Hans Linderson från Lunds universitet och stiftsantikvarie Gunnar Nordanskog för att genomföra provtagningarna. Problemet med tidigmedeltida takkonstruktioner är att de är så väl bearbetade att vankant och ytved sällan finns kvar, med resultat att dateringarna inte kan bli på året. Det som säkrast kunde dateras var den kraftiga styrbjälken på korvinden. Virket till denna fälldes någon gång mellan 1188 och 1218. Det kan antas att kor och långhus restes i ett skede. I koret sitter under takbjälkarna ett innertak av bräder, vars virke fälldes mellan 1316 och 1346. Dessförinnan var säkert de fint arbetade takstolarna synliga nerifrån kyrkorummet. Den enda kyrka i länet där man i dag kan uppleva det är i närbelägna Forserum.

Robin Gullbrandsson

Ny bok om Smålands medeltidskyrkor

Relief på Vallsjö gamla kyrka. Foto: Mikael Ullén.

På onsdag den 17 juni kl. 14.30 vid Vallsjö gamla kyrka presenteras länsmuseets senaste bok: Kyrkobyggare och stenmästare i småländsk medeltid av Marian Ullén, rikt illustrerad med nytagna foton av Mikael Ullén.

Marian och Mikael Ullén vid Myresjö gamla kyrka.

Småland hamnar ofta i skuggan av sina grannlandskap när Sveriges tidigmedeltida kyrkor presenteras. Det är orättvist. Småland kan uppvisa några av fastlandets finaste prov på bevarad romansk stenskulptur. Vi kan till exempel se på det gamla folklandet Njudungs absidkyrkor eller den synnerligen märkliga kyrkan i Rydaholm. Många av dessa kyrkor ges med denna bok för första gången en mer uttömmande beskrivning och tolkning i ord och bild. Marian Ulléns forskning och fotografen Mikael Ulléns bilder bidrar här till att fylla en lucka i den svenska konsthistoriska litteraturen. Få är bättre lämpade än Marian Ullén för denna uppgift. Hon är född och uppväxt i Småland. Som specialist vid Riksantikvarieämbetet har hon ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att utforska de småländska medeltidskyrkorna, en uppgift som ännu inte är avslutad. I fyra fristående kapitel får vi som läsare bekanta oss med olika delar av småländsk medeltid, som de möter oss i de ännu bevarade kyrkorna och deras utsmyckning. Vi ser spåren av maktambitioner hos biskopar och lokala potentater. Vi ges en inblick i medeltidsmänniskans föreställningsvärld, uttryckt i dopfuntarnas goda och onda monster. Relieferna eggar fantasin med sina lejon, kentaurer, gripar, drakar och satyrer. Hur hänger de samman med det kristna budskap som på 1100- och 1200-talen förkunnades och anammades i Småland? Vad ville den tidens kyrkobyggare och stenmästare förmedla till sin omvärld och eftervärld? Några av dessa personer känner vi till namn, biskop Gisle i Linköping, stenhuggarna Bose och Finnvid, medan flertalet är okända. Länsmuseets förhoppning är att denna bok kan bidra till att väcka intresse för den kulturhistoriska skatt som Smålands medeltidskyrkor är.

Robin Gullbrandsson

 

Snart färdiginventerat på vindarna i Skara stifts medeltidskyrkor

Kryssade romanska takstolar från ca 1200 i Mjäldrunga kyrka.

Fältdelen av Skara stifts inventering av bevarade medeltida takkonstruktioner börjar närma sig sitt slut. Närmare 60 av stiftets medeltidskyrkor har besökts, ca 20 kvarstår. Det har hittills varit spännande små upptäcktsresor på mer eller mindre bortglömda kyrkvindar under vår och sommar. Nu stiger temperaturen under spån-, skiffer-, tegel- och plåttak och senaste besöken har varit ordentligt svettiga. Falbygden, Tidaholmsbygden, Skaraslätten, Kålland, Kinnekulle och Herrljungabygden är nu avklarade, återstår kyrkor kring norra Billingen, i Vadsbo och längs Vättern.

Reliefsmyckat remstycke i Skalunda kyrka.

Urtag för klockupphängning i Götene kyrka.

Fin sprättäljning på bindbjälke i Kestad kyrka, tydligt kännetecken för tidigmedeltida träbearbetning.

Götene kyrkas långhusvind.

På väg upp i Eriksbergs gamla kyrka.

Inventeringen har bjudit på flera upptäckter av helt eller delvis intakta taklag från 1100- och 1200-talen, varav en del inte varit kända sedan tidigare och flertalet aldrig dokumenterats eller presenterats ordentligt. Hittills har ett 30-tal bevarade taklag från tidig medeltid kunnat konstateras, därtill ett 20-tal delvis bevarade eller genom återanvända delar påvisbara. Därtill finns åtminstone fyra intakta romanska torntak, verkliga sällsyntheter. Skara stift kan uppvisa en spännande flora av snart 1000-åriga träkonstruktioner, ett internationellt sett unikt kulturarv som har få motsvarigheter utanför Norden.

Romansk nock i ek i Edåsa kyrka med tillhörande fladdermöss.

Vindarna rymmer också mycket annat. Här har man inte sällan samlat inventarier och inredningsdetaljer tagna ur bruk, ibland objekt av högt kulturhistoriskt värde. Lösa träbitar kan vara delar av en i övrigt försvunnen takkonstruktion från 1100-tal. Ofta samsas detta med mer eller mindre otrevliga isoleringsmaterial som döljer delar av konstruktionerna. Nedbrutna glasullsmattor är ingen angenäm bekantskap, inte heller gamla kajbon, döda fåglar och träck. Fladdermöss och förlupna bin har också fattat tycke för en del kyrkvindar. Några av vindarna är välstädade och prydliga, men sker en sådan städning inte med sakkunnig antikvarisk medverkan finns alltid risken att objekt som kan ge värdefull information försvinner av okunskap. Samma gäller för hur man går tillväga vid reparationer och elektriska installationer. Flera romanska takstolar har fått påspikade vita elkablar, ibland har till och med borrats igenom dem.

Till hösten blir det dags att börja summera erfarenheterna av inventeringen och sammanställa dem i en rapport som beräknas gå i tryck och presenteras under första halvan av nästa år. I samband med detta utarbetas också en handbok för hanteringen av medeltida takkonstruktioner.

Robin Gullbrandsson

 

 

Bildskatter i våra kyrkor 3 – Ovan valv i Bringetofta

Många medeltida kyrkor har genom århundradena byggt om och till, både utsida och insida har med tiden förändrats och förnyats. Förändringarna har varit nödvändiga för att ge plats åt en växande församling, men kyrkan har också låtit sig inspireras av de för tiden gällande stilidealen.

På väggarna kring triumfbågen avbildas både änglar och heliga personer. Målningarna är från 1200-talet.

I Bringetofta kyrka i Jönköpings län har förändringarna lämnat tydliga spår, bland annat i koret. Till skillnad mot målningarna i långhuset är figurerna till stor del huvudlösa, åtminstone ser det så ut eftersom man slagit valvet långt efter att målningarna uppfördes.

Av bilden ”Kungarnas tillbedjan” på södra korväggen syns delar av hästarna som kungarna kom ridande på, men av kungarna syns bara en. Av Maria och jesusbarnet som de uppvaktar med sina gåvor, syns ingenting.

I de flesta fall är det så det är. Renoveringar och ombyggnationer har helt ödelagt äldre tidsskikt och man får fritt fantisera kring hur det kan ha sett ut en gång i tiden. Men inte i Bringetofta, där finns på vinden ovanför valvet en viktig del av bildskatten sparad, mer eller mindre orörd av tidens tand. Inkilad mellan takkonstruktionens bjälkar och valvhjässan finns fortsättningen av södra korväggens målning.

Maria med Jesusbarnet finns i ganska oskadat skick ovanför korvalvet.

Bildskatter i våra kyrkor 2 – Uppåt väggarna i Askeryds kyrka

Att målade bilder och symboler hade stor betydelse i kyrkorna under medeltiden är lätt att förstå, för läskunnigheten var låg och predikningarna hölls till stor del på latin. Bilderna var noggrant utvalda för att både skrämma folk till lydnad och undervisa om bibelns alla berättelser. Idag när de flesta är läskunniga och predikningarna hålls på svenska är det snarare bilderna som kan verka obegripliga och märkliga.

Valvmålningar från 1500-talet i Askeryds kyrka

Pelikanen i Askeryds kyrka är ett exempel. Längst upp på norra väggen, alldeles intill takvalvet står den i sitt bo. Hugger sig själv i bröstet med näbben och ur det blodiga såret matar den sina ungar med sitt eget blod. Sägnen om pelikanen beskrevs redan under antiken av Plinius den äldre som en sista möjlighet för pelikanen att ge sina svältande ungar föda. Men vad betyder det?

Pelikanen matar ungarna med sitt blod. Traditionellt i kyrkokonsten är pelikanen i form av en svan med örnhuvud. Senare blev den mer pelikanlik – med kortare hals och kraftigare näbb med påse.

På väggen mitt emot pelikanen finns fragment av en annan mycket vanligare bild nämligen korsfästelsen. Mycket av bildscenen är borta men övre delen av korset och Jesu nedböjda och plågade ansikte syns fortfarande tydligt.

Korsfästelsen

Att pelikanen är målad på väggen mitt emot korsfästelsen är ingen slump, tvärtom. Sägnen är en allegorisk berättelse där pelikanen symboliserar den bibliska berättelsen om hur Jesus offrar sitt liv för människorna. Bilder som allegoriskt berättar samma historia speglas ofta mot varandra i kyrkmålningar. I Ölmstad kyrka i Jönköpings län valde man exempelvis istället att måla bilden av Jona i valfiskens buk som en parallell till korsfästelsen.

Symbolen med pelikanen som matar ungarna hittar man inte bara i kyrkomålningar, den återfinns också på stadsvapen, sigill och vapensköldar.

Bildskatter i våra kyrkor 1 – Upptäckarglädje och arbetsmöda i Säby kyrka

Att få vara den som blottlägger flerhundraåriga målningar, gömda och glömda sedan många generationer är idag få förunnat. Under det tidiga 1900-talet och ända fram mot 1970-talet var det desto vanligare. Alfred Nilsson, konservator från Stockholm, var 1931 i Säby kyrka utanför Tranås och knackade fram bilderna som målades ungefär 450 år tidigare.

Nådastolen med Gud, Kristus på korset och Den helige anden i form av en duva

Katarina av Vadstena med nunnedoket

Den Helige Gregorius

Kain och Abel, brodermordet

Madonnan och Jesusbarnet omgärdade av strålkrans

Välbevarade målningar och bildsviter från valven i Säby kyrka.

Ibland är det lätt att med kalkhammare knacka fram och frilägga bilder under puts- och kalkskikt. Men det var det inte i Säby. Alfred Nilsson har skrivit en ovanligt utförlig beskrivning av friläggningarna och det oändligt mödosamma och komplicerade arbetet. Den underliggande bemålade putsen från 1400-talet var porös, krackelerad och hade grova sprickor så den släppte från tegelvalvet när man började frilägga. Dessutom hade måleriet förenat sig starkt med de senare påslagen av kalk och puts och ”hade stark benägenhet följa med putsen”.

Maria Magdalena med oljekrus

Groteskt ansikte från de främre valven

De täta hammarslagen vid friläggningen har lämnat tydliga vita slagmärken över hela ytan. Ju tätare de vita strecken är desto svårare har arbetet varit. Det finns nästan inga ytor med glesa slagmärken.

Skam den som ger sig. Valv och väggar klistrades in med papper och sen kunde man bit för bit täta de bredaste sprickorna genom att injicera gips mellan putsen och tegelvalvet, trycka fast den löst sittande putsen och först därefter återuppta friknackningen av målningarna.

Bilder ur Jesu liv i mittvalvet

Korvalvet med heliga män och kvinnor

Målningarna pryder och förskönar Säby kyrka och gläder både de tillfälliga och de ofta återkommande besökarna. Få anar idag vilken arbetsmöda som Alfred Nilsson och hans medarbetare la ner 1931-1933 för att få fram den glömda bildskatten.

”Grevars och bönders tempel” – bok och seminarium om Brahekyrkan på Visingsö

Under maj månad släpps en stor och påkostad bok om den unika Brahekyrkan på Visingsö, en av landets mest fascinerande kyrkor. Boken är resultatet av två års arbete av nitton olika författare och forskare som trängt in i kyrkans och platsens rika, tusenåriga historia. Boken är samtidigt en värdig avslutning på den tio år långa restaurerings- och konserveringsprocess som Brahekyrkan gått igenom.

Läsaren får ta del av flera olika aspekter på Brahekyrkan i tid och rum, från vikingatid till vår egen tid. Är kyrkan byggd på platsen för en vikingatida stormannagård? Var kung Sverker den äldre byggherren? Varför hittar vi flera bilder av den heliga Birgitta i kyrkan? Vad hade greve Per Brahe för ambitioner när han skapade det slösande rika kyrkorummet? Vad berättar Brahefamiljens grav om 1600-talets syn på liv och död? Vilken musik utövades i Brahekyrkan? Flera frågor lyfts i boken. Flera sanningar ifrågasätts.

Den 16 maj hålls ett seminarium på plats i Brahekyrkan, där flera av författarna till boken medverkar. Program och anvisningar för anmälan finns i folder nedan!

Robin Gullbrandsson

Läs mer om boken i denna presentationsfolder: Grevars och bönders tempel infofolder lågupplöst

Program för seminariet den 16 maj: Seminarium Brahekyrkan 16 maj

Medeltida plockepinn på Hakarps kyrkvind

Väggtimmer med målningar av mäster Amund återanvända 1694 som stolpar till tornet över Hakarps kyrka.

Kyrkvindar brukar vara spännande platser där församlingarna genom seklerna lagt undan sådant som inte haft någon funktion längre men som man av ekonomiskt sinnelag eller känslomässiga skäl inte velat slänga. Vissa vindar är för den historiskt intresserade mer fascinerande än andra. En sådan är vinden över stenkyrkan i Hakarp från 1694. När dagens kyrka uppfördes återanvändes förståndigt nog stora delar av den föregående medeltida timmerkyrkan. Det som inte hamnade i golvet (se tidigare blogginlägg) användes för att resa taket och tornet.

I samband med fynden av två stavkyrkoplank med mera vid senaste restaureringen klättrade undertecknad och tre killar från Traditionsbärarna (Bengt Bygdén, Daniel Eriksson och Mattias Hallgren) upp på vinden. De har varit involverade i återuppförandet av den nedbrända medeltida timmerkyrkan i Södra Råda från tidigt 1300-tal. Tidigt kunde de konstatera att det återanvända trävirket i tak- och tornkonstruktion besitter en stor kunskapspotential för förståelsen av medeltida träkyrkobyggande. Här finns flera konstruktionsdelar som är åtkomliga på ett helt annat sätt än i landets tiotal bevarade timmerkyrkor från medeltiden. Betydande delar av en medeltida timmerkyrka som byggsats med andra ord!

Väggtimmer med fragmentariska målningar och laxknut med dymling. Sistnämnda ett originellt drag i medeltida timmerkyrkor.

Bemålad innertaksbräda, nu som undertak.

I december gjordes en första kartläggning av det medeltida virket på vinden och förhoppningen är att det blir en fortsättning med noggrann dokumentation och provtagningar för dendrokronologisk analys. Kanske det i slutänden går att få klarhet inte bara i hur Hakarps medeltida kyrka såg ut, utan även i hur det gick till när man byggde kyrkor i trä på den tiden. Det finns såväl väggtimmer med rester av senmedeltida målningar, varav ett par med delar av fönsteröppningar och en förmodad dörrpost. I några fall tycks hela timmerlängder finnas på plats med laxknut i änden. Det finns också delar av äldre takstolar. Hakarps kyrka har många hemligheter kvar att avslöja!

Återanvända högben i dagens takstolar.

Inventering pågår…

Robin Gullbrandsson

Läs rapporten om stavkyrkofyndet: Rapport 2012-18 Hakarps kyrka golv Lågupplöst webb

Medeltida taklag

De sällsynta fynd som genom tiderna gjorts av vikingatida skepp har med rätta varit sensationella, men flera svenska kyrkvindar finns minst lika hantverksmässiga träkonstruktioner som i en del fall inte ens är ett sekel yngre än de berömda skeppen.

I Skandinavien finns ett unikt kulturarv i form av medeltida takkonstruktioner i trä på kyrkvindar. Ur ett internationellt perspektiv är de rariteter, särskilt de från tidig medeltid. Likväl är de svenska medeltidskyrkornas takstolar ett föga känt forskningsfält. Under 2010-2011 kartlade Jönköpings läns museum taklagen i elva småländska medeltidskyrkor i Linköpings stift. Arbetet mynnade ut i en rapport som är ett försök att bygga upp kunskapen kring det småländska materialet.

Rapporten ”Medeltida taklag” finns att beställa från Jönköpings läns museum till en kostnad av 150 kr. Nedan finns den också som lågupplöst pdf:

Medeltida taklag lågupplöst hemsida

Läs mer på hemsidan:

http://www.jkpglm.se/kulturmiljo/projekt/kyrkvindar.html