Ett litet hus för bilen

För några år sedan inventerade jag det gamla brukssamhället Marieholm i Gnosjö kommun. Det mesta var det förväntade, bruksbebyggelse och bostadshus från 1800-talets andra hälft och fram till 1980-talet, skolhus och missionshus.

Men en byggnad fick mig att lyfta på ögonbrynen, på gården till ett av smedbostäderna stod ett litet fint garage i masonite och plåt som stilmässigt ser ungefär ut som en husvagn från 1950-talet utan hjul. Vid ena dörren sitter en liten metallskylt som det står ”Åseda Träindustri” på. Efter kontakt med hembygdsföreningen i Åseda, fick jag lite mera information om företaget som grundades i mitten av 1940-talet. Initialt så tillverkade företaget framförallt silos till lantbruket och gick lokalt under namnet silofabriken. Förutom garage så gjorde man även traktorhytter till de flesta traktortyper. Försäljning sköttes av en anställd säljare som fanns i Linköping. Produkterna kördes med häst och vagn till järnvägsstationen i Åseda för vidare transport till kunderna. I början av 1960-talet sålde de ursprungliga ägarna fabriken och den försattes sedan relativt snart i konkurs.

Garaget i Marieholm är av modell Perfect och de kallades allmänt för postordergarage. Jag har tyvärr inte lyckats få tag i några gamla produktblad, inte heller Kungliga Biblioteket som har en avdelning för så kallade okatalogiserade tryck, har något material från Åseda Träindustri i sina samlingar.

Garaget är knappast anpassat för vår tids stora och breda bilar. Även med en klassiskt ”folkabubbla” krävs det en viss planering för att kunna parkera bilen i garaget. Innan man kör in sin bil gäller det att öppna dörren som finns på en av långsidorna av garaget, för väl inne i garaget är det för trångt för att öppna bildörren och kliva ur bilen om garagedörren är stängd.

Den dåvarande ägaren renoverade garaget för 10-15 år sedan, då bytte han masonitesidorna och målade om byggnaden. Nu har det gått i arv till sonen som stolt vårdar sitt garage även om det numera är mest cyklar och gräsklippare som står parkerade därinne.

Tillverkare Åseda Träindustri, Åseda

Britt-Marie Börjesgård

Annons

Bland bodar och uthus hittar man ibland en industri

Uthus är ofta enkla byggnader, men de kan berätta mycket ändå. De kan berätta om levnadsvillkor och sociala förhållanden, men också om arbete och industrihistoria.

I Gnosjötrakten och i andra småföretagarbygder, har mindre verkstäder och industrianläggningar ofta inrymts i uthus på tomten. Ibland har uthuset utgjort den första industrilokalen för att sedan expander till större lokaler, ibland har verksamheten varit kvar i det lilla uthuset. Det är byggnader som kanske inte direkt går att känna igen som verkstadslokaler. I Marieholm fanns t.ex. Allan Ahlgrens verkstad där produktionen bestod av råttfällor och fågelmatare m.m.

Hultbergs metallduksväveri i Fifflaryd i Anderstorps socken är uppförd som en mindre uthusbyggnad i gårdsmiljön. Verksamheten etablerades 1929 och pågick fram till 1993. De här uthusen är enkla byggnader men där en hel värld öppnar sig när man kliver in…

Hultbergs metallduksväveri.

Einar Hultberg vid sin vävstol.

Dessa bilder är från 1995 då länsmuseet genom kollegan Agneta Åsgrim Berlin och vår fotograf Göran Sandstedt var ute och gjorde en komplettering från länet av typisk och unik bebyggelse i samband med att vi visade utställningen ”Svenska hus”. Projektet omfattade bland annat en utställning av Riksutställningar och en TV-serie producerad av Katarina Dunér om svensk bebyggelse. (Om du har missat dessa fina program finns de numera tillgängliga via SVT:s öppna arkiv.) Tyvärr finns inte längre produktionsutrustningen bevarad på plats.

Britt-Marie Börjesgård

Högädle Herr Bergmästare…

Så här i slutet av semestertiderna borde jag kanske inte skriva detta inlägg, för jag vill inte stressa er när arbetet sätter igång igen. Men under mitt korta sommarinhopp på länsmuseets byggnadsenhet stötte jag på något som fick mig att inse att även om vi idag känner oss stressade och lite pressade av arbetet ibland, så är det inget nytt under solen.

Jag har under ett par veckor jobbat med renskrifter av diverse handlingar som rör Marieholms Bruk i Gnosjö kommun. Handlingarna rör anläggande och start av bruket mellan 1836-1846.

Från den 10 september 1837 finns ett brev signerat J Allwin. Denne lantmätare i Jönköpings län hade den 12 september förordnats att hålla bergsting med synerätten i Götafors. Enligt hans brev tror han sig dock inte klara detta, då han ”…den 11e har en förrättning långt ner i Västbo och den jag icke kunna förändra samt mig icke möjligt är, att därifrån hinna till Götafors på natten.”

Samtidigt pågår det ganska häftiga diskussioner om vem som har vattenrätt i Skärvån (vid dagens Marieholmsbruk i Gnosjö kommun). Här syns i andra handlingar att  brukspatron Anders Åkerlund och Anders Wingård, ägare till Modala tegelbruk, tvistar om möjligheter att anlägga järnbruk. Allwin påtalar i sitt brev, att förutom problemet att hinna till Götafors, så har Åkerlund sänt in 3 kartor för vilka skogstillgångar ska beräknas. Han klagar över att de är ofullständiga och skriver: ”…, har det icke varit möjligt för mig att desamma uträkna om än jag haft annat att göra  och Åkerlunds saker ändå vid synen varit ofullständiga. ” 

Att beräkna skogstillgångar gjordes för att få fram den mängd kol som skogarna kunde ge och som därmed kunde levereras till de olika bruken i trakten. Ägarna till skogarna fick dock inte utan tillstånd leverera allt sitt kol till den de ville, detta reglerades i bergsrätten. Här finns också, i olika handlingar, berättelser om hur hemmansägarna protesterar mot att bli tilldelade ett bruk eller masugn att leverera kol till. De tycker det är för långt och för besvärligt terräng att köra i och de vill hellre leverera till det planerade bruket i Marieholm. Så blir det också för de flesta av dem. 1839 får Marieholms Bruk och Anders Wingård privilegium av Kungliga Bergskollegiet att inrätta en stångjärnshammare och härd men det sker först efter att lantmätaren Allwin har klarat av alla de uppdrag han kände sig klämd emellan och efter att han till ”högädle Herr Bergmästare” skickat in sitt syneprotokoll…

Ha nu en fortsatt bra sommarperiod och jag önskar oss alla rimligt mycket jobb under rimlig tidspress! /Annika Blixth e. byggnadsantikvarie

Platsen för hammarsmedjan vid Marieholms Bruk. Bilden är tagen 2010. 2012 startade en restaurering av dammens mur. Detta har ni kunnat läsa om i ett tidigare blogginlägg av Britt-Marie Börjesgård.

Avancerat stenpussel

Gjuteridammen med gamla fabriken i bakgrunden.

Marieholm är en intressant bruksmiljö i Gnosjö kommun. Anledningen till ortens etablering och placering var Skärvån, som rinner från Skärvsjön i Åsenhöga socken till Mosjön. Ån har en fallhöjd på 70 meter på sitt ca 2,5 km långa lopp. Längs ån har det sammanlagt funnit 30 fördämningar varav flertalet har drivit något form av verk, tråddragerier, hammare, stampar, verkstad och fabrik och givetvis kvarnar och sågar. I dag finns fem bevarade dammar med vattenspegel i samhället Marieholm.

I sommar genomförs restaureringsarbeten för att säkerställa dammvallarna och dess regleringssystem. Bland annat så restaureras två av nedströmsmurarna, det vill säga murarna på nedsidan av dammarna. Stenar som hade rubbats ur sitt läge har lagts på plats. För att kunna iordningställa murarna har de fått plockas ned och sedan plockas upp igen. För att var sten ska hamna i sitt rätta läge har de fått märkas, dels i ordning och dels med vissa relationspunkter.

Pågående arbete vid Hammardammen.

Hammardammens nedströmsmur är komplex, muren utgör också väggen för den gamla sedan länge rivna hammarsmedjan, vilket gör att muren är byggd som en skalmur, dvs två murar med stenfyllning emellan. På skalmurens ovansida är fyllt med tätande jordmassor. Dammkroppen utgör dessutom vägbana så förutom att klara vattnets påfrestningar ska dammvallen också stå emot vägtrycket.

De uppmärkta stenarna till den inre muren.

Arbetena möjliggörs genom bidrag från länsstyrelsen, Leaderpengar samt ideella insatser av den ekonomiska föreningen Kulturarv Marieholm och engagerade Marieholmsbor. Svevia utför arbetet och projekteringen är gjord av ledande expertis i form av Bengt Spade, Industriminnesbyrån. Länsmuseet är antikvarisk medverkande och det är härligt att se det fina resultatet!

Muren vid Hammardammen efter avslutat arbete.