Hälsningar från tidigare hantverkare

När man kommer en byggnad riktigt nära, klättrar i torn och på ställning är det ganska vanligt att man hittar hälsningar från tidigare hantverkare. Ofta är det medvetet lämnade spår som ett datum och en signatur på ovansidan av en takbjälke men det kan också vara det som tappades i grunden och som ger tydliga hälsningar från en förgången tid. Som antikvarie är det värdefulla hälsningar då de berättar om byggnadens historia och förändringar över tid, och ibland kan de ge en exakt tidpunkt för när åtgärden gjordes.

I kyrktornen är det vanligt att man har skrivit alla de årtal som spiran och luckorna har tjärstrukits. Årtalet är vanligtvis struket med den färg man har använt, så om man har tjärat så står det i tjära och om man har vitmålat är årtalet vitt.

I tornet i Habo kyrka.

När Sofiakyrkan restaurerade 2005 hittade vi på ovansidan av takbjälkarna namnen på de målare som ursprungligen hade målat kyrkan. Som en hälsning från vår tid lämnade också ”våra” målare sina signaturer.

J.M. Wiihlborg var en av dem som målade 1867.

År 2005 var det bl.a. Robert K.

I Kulltorps kyrka hade plåtslagaren varit flitig att signera plåten. Varje liten plåtavtäckning, som satt så till att signaturen bara syntes från byggnadsställningen, var signerad. Vissa skriver med blyertspenna andra har satt sina initialer med falsfett, som t.ex. när den stormskadade spiran i Lommaryd täcktes om.

I Kulltorp är plåtavtäckningen fullsignerad.

Plåten på tornspiran i Lommaryd som täcktes om efter stormen Gudrun bär plåtslagarens signaturer M S.

I Svenarums kyrka hittade vi andra tidsavtryck. När snickarna tidigare i höstas demonterade golvbrädorna och trossningen i sakristian så fann de ett cigarettpaket och en tändsticksask. Utifrån kyrkans restaureringshistoria kan vi ganska exakt säga hur gammalt paketet är. Även om motivet i sig skvallrar om att det har ett antal år på nacken.

Grundfynd i Svenarums kyrka.

På andra delar i konstruktionen fick vi mera påtaglig dateringshjälp.

När råder ingen tvekan, vem som har gjort jobbet framgår dock inte.

Britt-Marie Börjesgård

Annons

Vinden lyfter och rosten spränger

Som antikvarie kommer vi i kontakt med frågor av allehanda slag. Det är allt från gestalning till tekniska frågor, reperationer och nya installationer. Vissa åtgärder är planerade, andra uppstår akut.

I januari 2005 drog stormen Gudrun fram, det är nu ett antal år sedan, men många har stormen i färskt minne. Skåne och framförallt södra Småland drabbades med enorma mängder vindfälld skog, människoliv gick till spillo och även byggnader skadades. Också för oss som befann oss mitt i stormen var det vara svårt att förstå vindens kraft, även om förödelsen var påtaglig. Hela skogar låg som ogenomträngliga timmerbrötar och träd knäcktes som tändstickor. Tagelpannor blåste ner från taken, logdörrar flög all världens väg, hockeyhallar och andra byggnader med stora takvolymer rasade. Men också ”rejälare” byggnader skadades av stormen.

På Lommaryds kyrka, en stadig och solid granitkyrka i Aneby kommun, uppförd 1889-1893 i röd granit, kom vinden åt och fick tag under torntakets plåt och slet sönder kopparplåten. Stormvindarna bröt loss och lyfte plåten på ett sätt man inte trodde var möjligt. Skadorna var så omfattande att hela torntaket fick täckas om.

I anslutning till att torntaket omtäcktes påföljande vår så upptäcktes också att fästena till tornets smidda spira var bristfälliga. Vid renoveringen på 1950-talet byttes taken av järnplåt till koppar, det man dock inte tänkte på var att lägga någon form av skydd mellan kopparplåten och järnet, vilket gjorde att smidesjärnet i fästbenen hade rostat. Så kallad galvaniska korrosion hade uppstått, det är ett elektrokemiskt fenomen som uppstår när man blandar ädla och oädla metaller. Hela spiran fick med hjälp av mobilkran lyftas ned för att den skulle kunna repareras. När den väl låg på backen kunde vi notera även andra skador. Gravrost hade sprängt flera av de skruvade fästena. När gravrost bildas expanderar materialet och kan bli flera gånger tjockare än det ursprungligen var.

Gravrosten hade sprängt flera av skruvarna till fästjärnen.

Galvanisk korrussion hade försvagat fästbenen.

Men med goda hantverkare går det mesta att ordna, korset fraktades till en smed i Linköping för att få nya smidda stödben och fästen. Det uppruttnade plåtklädda träklotet som avslutade spiran mot taket nytillverkades av en träsnidare i Tranås. Kopparkulan lagades av plåtslagare i Tranås som också var de som täckte om taket. Korset målades sedan och förgylldes i de delar som skulle vara förgyllda av målarmästaren i Hullaryd.

När sedan spiran återmonterades lades blyplåt mellan kopparplåtet och smidesjärnet för att inte få samma problem igen.

Britt-Marie Börjesgård