Kormålningen i Kastlösa kyrka

Kastlösa kyrka på Öland återinvigdes den 7 februari 1954, efter en omfattande inre renovering. Den tidigare öppna kyrksalen med tunnvälvt tak, som gestaltats i samband med att kyrkan uppfördes 1856, ersattes av en basilikaliknande kyrksal. Kraftiga pelare i kalksten avdelar nu kyrkorummet i tre skepp och taket är plant med synliga bjälkar. De tre fönstren i östra väggen, korväggen, murades igen och istället tillkom den nya altarutsmyckningen, fresken Den återvändande Kristus utförd av Waldemar Lorenzon (1899-1984), känd som en av medlemmarna i Halmstadgruppen*. Motivet är uppbyggt med ett geometriskt uppbyggt linjespel, med en dominerande Kristusgestalt i mitten. (Tolkningen av motivet finns att läsa i en folder, tillgänglig i kyrkan.)

Målningen utfördes i al frescoteknik under 1953-54. Till sin hjälp hade Lorentzon konstnären Hans Fagerström från Halmstad och stuckatören Stig Kling, Stockholm. Termen al fresco kommer av italienskans fresco, färsk. Målningen utförs på våt kalkputs som appliceras på underlaget lite i taget (lagom för ett dagsverke). Färgen är torrpigment löst i vatten. Denna teknik ger som regel ett mycket stabilt färgskikt, då materialet karbonatiseras och blir fukttåligt.

Under årens lopp har målningens ytor belagts med bland annat sot från stearinljus, damm och annan smuts. Strax öster om kyrkan går landsvägen förbi, och vibrationer från dess trafik har medfört vissa sättningar i väggarna, som i sin tur orsakat sprickbildning i till exempel hörnen. De skador som i första hand uppmärksammats och som föranledde konservators insats var dock att förgyllda detaljer i bilden hade spruckit upp och böjt sig ut från väggytan. Det visade sig att förgyllningen lagts på en tjock vaxgrund, som troligen penslats på väggen i smält tillstånd (man ser tydligt penseldrag under den tunna förgyllningen). Med största sannolikhet har även vaxkakorna påverkats av vibrationer och sättningar, men troligen också av inneboende spänningar i materialet.

I januari 2017 befann sig två målerikonservatorer från Jönköpings läns museum i Kastlösa kyrka. Från en stadig ställning uppbyggd framför den stora kormålningen arbetades det med rengöring, lagning av puts och fixering av lösa delar. Den stora utmaningen blev förstås att fästa vaxkakorna med förgyllning utan att orsaka ytterligare krackeleringar eller brott i materialet. Genom uppmjukande värme och press, ett fungerande bindemedel samt stor varsamhet kunde de åter fixeras mot den putsade väggen. Efter en knapp vecka kunde vi lämna den rengjorda och nu åter stabila målningen.

*Halmstadgruppen bildades 1929 av sex unga konstnärsvänner. Dessa var – förutom Waldemar Lorentzon – Sven Jonson, Stellan Mörner, bröderna Axel och Erik Olson och Esaias Thorén. Undantaget Mörner, som växte upp i Stockholm, hade de alla rötter i och omkring Halmstad. Sin konstnärliga utbildning skaffade de sig under den europeiska avantgardismens tid, bl a i Berlin och Paris.
Europa var vid denna tidpunkt i ett industriellt uppbyggnadsskede efter första världskriget, och gruppen återgav tidsandan i raka, effektiva linjer och geometriska figurer. Efter hand inspirerades de också av surrealismen, vilket kom att bli deras signum under lång tid, och som också gjorde dem omtalade långt utanför Sveriges gränser.

Ninni Ekre

Annonser

Ny bok om Smålands medeltidskyrkor

fig76-8111Relief på Vallsjö gamla kyrka. Foto: Mikael Ullén.

På onsdag den 17 juni kl. 14.30 vid Vallsjö gamla kyrka presenteras länsmuseets senaste bok: Kyrkobyggare och stenmästare i småländsk medeltid av Marian Ullén, rikt illustrerad med nytagna foton av Mikael Ullén.

M+M0610bMarian och Mikael Ullén vid Myresjö gamla kyrka.

Småland hamnar ofta i skuggan av sina grannlandskap när Sveriges tidigmedeltida kyrkor presenteras. Det är orättvist. Småland kan uppvisa några av fastlandets finaste prov på bevarad romansk stenskulptur. Vi kan till exempel se på det gamla folklandet Njudungs absidkyrkor eller den synnerligen märkliga kyrkan i Rydaholm. Många av dessa kyrkor ges med denna bok för första gången en mer uttömmande beskrivning och tolkning i ord och bild. Marian Ulléns forskning och fotografen Mikael Ulléns bilder bidrar här till att fylla en lucka i den svenska konsthistoriska litteraturen. Få är bättre lämpade än Marian Ullén för denna uppgift. Hon är född och uppväxt i Småland. Som specialist vid Riksantikvarieämbetet har hon ägnat en stor del av sitt yrkesliv åt att utforska de småländska medeltidskyrkorna, en uppgift som ännu inte är avslutad. I fyra fristående kapitel får vi som läsare bekanta oss med olika delar av småländsk medeltid, som de möter oss i de ännu bevarade kyrkorna och deras utsmyckning. Vi ser spåren av maktambitioner hos biskopar och lokala potentater. Vi ges en inblick i medeltidsmänniskans föreställningsvärld, uttryckt i dopfuntarnas goda och onda monster. Relieferna eggar fantasin med sina lejon, kentaurer, gripar, drakar och satyrer. Hur hänger de samman med det kristna budskap som på 1100- och 1200-talen förkunnades och anammades i Småland? Vad ville den tidens kyrkobyggare och stenmästare förmedla till sin omvärld och eftervärld? Några av dessa personer känner vi till namn, biskop Gisle i Linköping, stenhuggarna Bose och Finnvid, medan flertalet är okända. Länsmuseets förhoppning är att denna bok kan bidra till att väcka intresse för den kulturhistoriska skatt som Smålands medeltidskyrkor är.

Robin Gullbrandsson

 

Konservering i Bottnaryds kyrka

Altaruppsatsen i Bottnaryds kyrka är som ett skimrande smycke i kyrkans kor. Enligt kyrkobeskrivningen är den ett ”nordtyskt arbete” – utan närmare precision – som år 1677 skänktes till kyrkan av dåvarande landshövdingen Peder Örneklou på Gunillaberg. Örneklous hustru Christina var dotter till Johan Printz, Bottnarydssonen som blev guvernör i Nya Sverige, Nordamerika,  i mitten av 1600-talet, återvände hem och slog sig ned på Gunillaberg.

Altaruppsatsen är uppbyggd i flera våningar. Nedtill på predellan finns en målning där Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Huvudscenen ovanför är en nattvardsskildring i relief. Upptill en korsfästelsescen som kröns av en skulptur av den segrande Kristus. Mängder av detaljer som ljust marmorerade kolonner, förgyllda friser, sidostycken med skuren ornamentik.

Uppsatsen är ommålad vid flera tillfällen, första gången redan 1703. Då stod målarmästare Anders Falck från Bogesund för ”stofferingen” – som bemålningen kallades i äldre tider. Idag kan vi njuta av originalmåleriet på predellans ”tvättscen” och bakgrundsmålningen till krucifixet. I övrigt är alla skikten omgjorda på ett eller annat sätt.

Under några veckor har konserveringsarbeten pågått på bland annat altaruppsatsen i Bottnaryds kyrka. Färg- och förgyllningsskikt, som hade börjat släppa från trästommen, har fästs ned igen och alla ytor har rengjorts. Gyllene ytor har också fått ett extra ytskydd för att hålla bättre på sikt och för att ge det där extra glimret man gärna vill se på kyrkorummets viktigaste plats.

 

Prakt från ovan 5

Axel Wallert, takmålningar i Gislaveds kyrka

Gislaveds kyrka uppfördes till sin nuvarande utseende 1935. Det var en tillbyggnad av det lilla kapell som ritats av Stockholmsarkitekten Ludvig Petersson och som uppförts under åren 1904-06. I takt med att Gislaveds samhälle växte blev behovet av en större byggnad: efter ritningar av Malte Erichs, arkitekt i Jönköping, förlängdes kapellet mot väster och försågs med ett mäktigt torn.
Fram till 1951 hörde Gislaved till Båraryds församling, där ”moderkyrkan” ligger, men idag är det en egen församling.

Kyrkan renoverades 1954 – 55. Då dekorerades dels det välvda taket i kyrkorummet, dels försågs korväggen med en muralmålning. Även predikstol och läktarbröst dekorerades.

Måleriet i taket är utfört i tempera eller mager oljefärg och har målats direkt på det ohyvlade virket, vilket ger ytorna en livfullare karaktär. Motiven är sparsamt målade i ljusa pastelltoner. I valvets mitt finns Gud Fader i en regnbågsomramad cirkel, omgiven av änglakörer med musikinstrument och textband i händerna. Från Gudscirkeln strålar mörkare och ljusare fält. Över koret illustreras Kristi himmelsfärd: Kristus i mandorla, under honom står två änglar omgivna av lärjungarna. Vid sidorna om Kristus avbildas änglar som håller i pinoredskapen: Kors, spikar, spjut, ättikssvamp, törnekrona, piska och påle. Över orgeln avbildas fem basunblåsande änglar fördelade över valvformen. Målningen är signerad i främre kortsidan, mot söder: Wallert pinxit 1953-1955.

Konstnären var Axel Wallert, född 1890 i Västmanland. Som ung flyttade han till Stockholm och studerade till konstnär. I Stockholm stannade han till sin död 1962.
Han har gjort utsmyckningar i bl a Stockholms stadshus och högskolans kårhus, men fick även en del kyrkliga uppdrag. Förutom det stora uppdraget i Gislaved har han t ex målat altartavlan i Hacksta kyrka i Uppland. I övrigt ägnade han sig mest åt landskap och porträtt.

Åtgärder under åren
Takmålningarna har aldrig åtgärdats. De är fortfarande i mycket gott skick, men har förstås smutsats under de dryga 50 åren. En rengöring planeras nu, inom den närmaste framtiden.

Ninni Ekre

Prakt från ovan 4

Yngve Lundströms takmålningar i Bäckseda kyrka

På långfredagen 1915 eldhärjades Bäckeda kyrka utanför Vetlanda, en kyrka med anor från 1200-talet, och all inredning gick förlorad. Kvar stod de sotiga murarna. Åren 1917-18 byggdes den nuvarande kyrkan upp, med de gamla murarna som bas och med en strävan att efterlikna den tidigare byggnaden i färg och form. Ett klocktorn i västra delen byggdes också till. Ombyggnationen leddes av firma G Pettersson från Vetlanda medan Otar Hökerberg, arkitekt från Stockholm, ansvarade för interiören.
Även kyrkorummets platta trätak strävade man att återskapa i en äldre stil. Det är målat i limfärg och dekoren i både kor och långhus utgörs av indelade fält med stjärnformer, kurbitsmålningar och annan växtornamentik. En del fält är även smyckade med bladkrans med blomrosett i mitten. Takdekoren utfördes av Yngve Lundström, som också gjorde detaljutsmyckningar på predikstol och altare.

Yngve Lundström var bildkonstnär och konsthantverkare, född i Göteborg 1885. Som 20-årig konstnärsstudent gick han på Valands konstskola med Carl Vilhelmsson som lärare. Som många andra konstnärer sökte han sig senare till Stockholm, men hade uppdrag i stort sett över hela Sverige. Dekorativa måleriarbeten av hans hand återfinns i både profana och kyrkliga miljöer. I över 150 kyrkor runt om i landet finns målningar av honom. Han var dessutom mycket skicklig i glasmålningskonst. I Bredestads kyrka, Aneby, finns t ex ett av hans många korfönster med glasmålning.

Förutom de mera monumentala uppdragen ägnade sig Yngve Lundström även åt design av t ex bruksföremål och tapeter.

Åtgärder under åren
Renovering och ommålning av kyrkan gjordes år 1975. Då gjordes dock ingenting med takmålningen, som sannolikt inte har åtgärdats alls sen den tillkom. Vid flera tillfällen har skador i form av lösa färgflagor och fuktrinningar uppmärksammats. Förhoppningsvis kommer en insats att göras inom snar framtid.

Ninni Ekre

Prakt från ovan 3

Edvard Orm och takmålningarna i Hakarps kyrka
Hakarps nuvarande kyrkobyggnad är en korskyrka uppförd i natursten, med spånklädda tak. Den invigdes 1694. På samma plats låg tidigare en medeltida kyrkobyggnad, troligen från slutet av 1100-talet eller tidigt 1200-tal. Vid nybyggnationen återanvändes den medeltida timmerstommen och delar av det medeltida timret finner vi i torn-, tak- och golvkonstruktion. År 1747 byggdes en fristående klockstapel, eftersom belastningen i kyrkans lanternin blev för stor. Det finns tre klockor i stapeln, två av dem är medeltida.

De rika målningarna i taket, som pryder hela takytan såväl i korsmitten som i korsarmarna, är utförda av ”conterfejare” Edvard Orm 1729. Motiven, som är fantasifullt och dekorativt utförda, är olika i de olika fälten: norra korsarmen framställer Skapelseberättelsen och Frestelsen vid kunskapens träd. Östra korsarmen (över koret) framställer Försoningen, södra korsarmen en ljungande Helvetesskildring. Över läktaren, numera delvis dold av orgeln, ser vi Uppståndelsen. I den skildringen kan man också skymta Hakarps gamla kyrka likväl som den nya. I korsmitten, som höjer sig någon halvmeter över korsarmstaken, avbildas Yttersta Domen. Målningarna är utförda i limfärg utom i korsmitten, där den runda plafonden med Kristus som domare är målad med den dyrare oljefärgen.

Edvard Orm föddes runt 1670. Det finns inte mycket dokumenterat om honom före 1714, då han fick burskap (tillstånd att, som mästare, utöva ett yrke inom en stad) i Jönköping. Efter 8 år i Jönköping flyttade han till Västervik och senare till Öland, till den gård i Algutsrums socken som han bodde i till sin död 1735. Det tidigaste kyrkomåleriet av Orms hand är dock så tidigt som 1699, i öländska Runsten, där han dekorerade predikstolen, och 1702 gjorde han ett liknande arbete i Gårdby kyrka, också den på Öland. Men de mest betydande kyrkomålningarna utförde han under sin tid i Jönköping: takmålningar i Gränna kyrka 1719 (dessvärre förstörda i en brand 1889) och Hakarps kyrka 1729. Han är också konstnären bakom den stora målningen Korsfästelsen i Kristine kyrka i Jönköping. Utöver kyrkomåleriet var Edvard Orm en efterfrågad porträttmålare, som skickligt uttryckte de olika personernas karaktärer i avbildningarna. Framför allt var det präster, i många fall även deras hustrur, men också högreståndspersoner och andra som hade råd. I vårt län finns t ex porträtten på prostparet Torpensis i Forsheda kyrka.

Åtgärder under åren
Hakarps kyrka har genomgått flera restaureringar. I ”modern” tid har takmålningarna konserverats 1925 under ledning av G Pauli, 1944 och 1971-72  av konservator Sven Wahlgren, Jönköping, samt 1994 av Jönköpings läns museum. Ytterligare en konserveringsinsats gjordes 2012 av konservator T Peteus, Göteborg. De många insatserna tyder på viss återkommande problematik. Åtgärderna har syftat till att fästa löst sittande färg i Edvard Orms mäktiga bildberättelse så att vi kan uppleva den i ytterligare många år.

Ninni Ekre

Prakt från ovan 2

Målarmästare Anders Falck och taket i Bottnaryds kyrka

Samhället Bottnaryd är beläget invid R40 på gränsen mellan Jönköpings och Västra Götalands län. Kyrkan uppfördes 1666-67 och ersatte då en tidigare, medeltida kyrka som – likt många andra i sitt slag – blivit dåligt underhållen och dessutom för liten för sin växande församling. Kyrkan byggdes i trä och hela socknen var behjälplig i bygget. Men det blev en kostsam historia och församlingen fick spara i ytterligare drygt 25 år för att ha råd med det rika interiörmåleriet vi ser i dag.


1693 fick målarmästare Anders Falck uppdraget att måla både väggar och tak i kyrkan. Arbetet utförde han tillsammans med två medarbetare, och det blev färdigt 1695. I kyrkans räkenskaper finns inskrivet: ”Ofvanstående Tvåhundrade och sjuttio Daler S. hafwer jag pliktigast bekommit som härmed qvitteras af Bottarij kyrko kassa 3 Maii 1695 Anders Falck.”
Motiven i långhustaket är en Helvetesskildring i väster, Yttersta domen i mitten samt över koret det Himmelska Jerusalem. I korsarmarna finns De tre männen i den brinnande ugnen respektive De förtorkade benen får liv, Elias himmelsfärd och Jesus uppväcker Lasarus. Måleriet är utfört i oljefärg med ett myller av figurer och symbolik i bilderna. Anders Falcks signatur finns ”i förvanskat skick” intill taket i kyrkans nordöstra hörn.

Kyrkomålare Anders Falck var bördig från Falkenberg.  Han bosatte sig så småningom i Bogesund (nuvarande Ulricehamn), där han dekorerade taket i stadens kyrka 1688. Han fick flera större uppdrag bland de kringliggande kyrkorna. Förutom Bottnaryds kyrka kontaktades han bland andra av församlingarna i Burseryd (1693), Angerdshestra (1706) och Bondstorp (1710) för att dekorera taken i dessa kyrkor. De två sistnämnda målningarna blev dock övermålade under första delen av 1800-talet. Anders Falck verkade även som bildhuggare och ska ha tillverkat några av huvudbaneren i Bottnaryds kyrka.

Åtgärder under åren
Vid en större restaurering 1888 lades en fernissa över takmålningarna. Orsaken var troligen att man ville få upp lystern i färgerna: sot från levande ljus måste ha mattat och mörknat målningarna under årens lopp. Men under 1947-48 togs fernissan bort. Konservator Sven Wahlgren från Kalmar, som senare kom att ha sin verksamhet vid länsmuseet i Jönköping, arbetade med fernissborttagning och rengöring av både tak och väggar.
1968-69 installerades el i kyrkan. Inför detta omfattande ingrepp sågs interiören över och både tak och väggmålningar rengjordes på nytt. Med tanke på att ljuskällan ditintills utgjorts av levande ljus var det inte konstigt att rengöringsbehovet fanns redan efter 20 år. Även denna gång utfördes arbetet av konservator Sven Wahlgren.

Under hösten 2014 kommer en hel del konserveringsåtgärder att utföras i Bottnaryds kyrka. Men inte i taket: det är i gott skick och har bibehållit sina djupa och klara färger genom åren.

 Ninni Ekre