Kan man uppleva ”Smålands Jerusalem” från Stadsparksberget?

Sveriges Radio P1 sände tidigare i höst programmet ”Stadsinspektionen” en serie om stadsplanering med arkitekturkritikern Mark Isitt som programledare. Han besökte ett antal mellanstora svenska städer och berättade om sina upplevelser och synintryck. I programmet gör han lite en poäng av att det är hans första besök i flera av de skildrade städerna. Mark Isitt är slagfärdig, stundtals provokativ och han sätter ofta fingret på olika aktuella problem och företeelser. I programmet som skildrade Jönköping så fångade han det aktuella intresset för höga hus. Men han försökte också göra en poäng av det gamla numera ganska slitna begreppet ”Smålands Jerusalem”.

Som lyssnare får man följa hur han tar en taxi upp till Stadsparken och blickar ut över staden. ”Det är som att någon myndighetsperson har dragit med linjal över staden. Det enda som tillåts sticka upp över staden är brandstationstornet, Sofia kyrka, en kyrka till där, och en till där och kyrka till där och…”  Hans uppräkning tonas ut för att ge bilden av en aldrig sinande rad av kyrkor.

Och visst finns det ganska många kyrkor, men hur tydlig är deras fysiska närvaro i stadsbilden? Och då särskilt på håll uppe från Stadsparksberget?

Sofiakyrkans höga torn är tydligt i stadsbilden.

Man talar ju populärt numera om att något skaver, och just den delen i ett övrigt bra programmet har stört mig lite. Så jag tog tjänstebilen upp till stadsparken för att se hur många kyrkor man kan se därifrån. Och nog ser man Sofiakyrkan, men de andra är inte lika lätta att upptäcka. Om man tar till teleobjektivet så går det förstås att hitta åtminstone två till, Kristinekyrkans gulputsade torn borta på Öster och Slottskapellet som hukar framför ”Jätten”, det då omdiskuterad höga bostadshuset från 1960-talet, men man kan ju knappast påstå att kyrkorna dominerar stadsbilden ur denna aspekten.

Kristinekyrkan på Öster är här inringad.

…Och med teleobjektiv ser man ju även Slottskapellet.

Och för den med god lokalkännedom går det att identifiera en kyrka till, inte för att den sticker upp över alla andra byggnader, men den är möjlig att se – om man vet att den finns där. Den signalerar dock inte kyrka på långt håll. Pingstkyrkans gula tegelfasad vid Västra torgets är tydligt urskiljbar i siktlinjen väster om Sofiakyrkan.

Pingstkyrkan med dess gula tegelfasad vid Västra torget är stor till ytan, men inte högre än det bredvidliggande bostadshuset.

Att man kan se en katedralliknade stadskyrka från sent 1800-tal, den sedan tidigare stadskyrkan från 1600-talet och ett begravningskapell från samma tid är ju inte så mycket att orda om och inte heller knutet till talesättet ”Smålands Jerusalem”. Begreppet kan härledas till den rika frikyrkligheten – och visst finns det många frikyrkor. Men vad det gäller arkitekturen och kyrkobyggnaderna är frikyrkan sällan konservativ, de är kanske de mest osentimentala i förhållande till sina byggnader. Många frikyrkomän har också varit framstående entreprenörer, (i Gnosjö är det här sambandet väldigt tydligt), och därmed ofta ”framstegsvänliga” även om man kanske har en konservativ livshållning i övrigt. Det har varit mera regel än undantag att bygga nytt och modernt. Församlingarna har dessutom gärna anlitat framstående arkitekter för uppdragen. Carl Nyrén, som Isitt lovordar för länsmuseet tillbyggnad, ritade Immanuelskyrkan stora rosa församlingskyrka också den på Väster relativt nära Sofiakyrkan – stor, men inte särskilt hög. Det leder dock för långt att räkna upp alla fina och arkitektoniskt spännande frikyrkor, det får bli ett annat blogginlägg.

Frikyrkan är och har varit framträdande i Jönköping, men kanske inte på det sätt som lite förenklat vill göras gällande i programmet.

Britt-Marie Börjesgård

Här är en länk med information om radioprogrammet och möjlighet att lyssna.

Annonser

Antikvariskt på hög nivå 4 – Kristine kyrkas fulländning

Något dåligt självförtroende hade han nog inte – när arkitekten Helgo Zettervall presenterade sina ritningar till ombyggnad av Kristine kyrka i Jönköping 1874 kallade han sitt förslag ”utvidgning och fulländning”.

Jönköping hade bränts ner 1612 och en provisorisk kyrka av trä uppfördes inom kort, men detta får bara betraktas som en provisorisk lösning – en stenkyrka skulle det vara och så blev det också. Uppförandet av Kristine kyrka påbörjades på Kristinadagen 1649 och fortsatte under flera decennier. Kristine 1790År 1790 drabbades kyrkan och dess omgivning av en stadsbrand som ödelade det mesta i närheten. Vid återställandet av kyrkan fick den i stället en nyklassicistisk gestaltning efter arkitekten Thure Wennbergs ritningar.

Helgo Zettervall var verksam som arkitekt under 1800-talets andra hälft och hans ideologi var att en kyrkorestaurering inte nödvändigtvis skulle utgå ifrån hur kyrkobyggnaden sett ut ursprungligen, utan i stället så som den skulle kunnat ha sett ut om medeltidens byggmästare hade haft de möjligheter som Zettervall och hans samtid hade. Det som medeltida teknik och resurser inte förmådde kunde han nu ordna. I Jönköping blev resultatet att kyrkobyggnaden – ursprungligen i barock och sedan i nyklassicism – skulle omgestaltas till en höggotisk katedral. Tornet skulle bli ca 75 meter, ungefär lika högt som Sofiakyrkans torn som byggdes ett tiotal år senare.Kristine västfasad

Zettervalls vidlyftiga förslag visade sig vara dyrt – mycket dyrt – och genomfördes aldrig. Läs gärna mer om restaureringsprojektet i länsmuseets årsbok från 1995, Från kyrkans värld.
Anders FranzénKristine perspektiv