Att flytta Nässjö … och Bygden

Tredje gången gillt?

En vägg ska rivas. Vad gör man då med en oljemålning från 1950, som är 6 meter lång och nästan 2 meter hög, och som är klistrad fast på väggen?

Längst upp i Sparbankshuset vid Stortorget i Nässjö finns en sal som under många år har fungerat som lunchrestaurang, men som också har inhyst en stor oljemålning som varit uppklistrad på en av väggarna. Salen har länge stått oanvänd och ska nu byggas om för annan användning. Väggen där den stora målningen varit uppfäst ska tas bort. Målningen, som bär titeln ”Nässjö och Bygden”, målades till Nässjö Sparbank 1950 av den Nässjöbördige konstnären Bengt Lindqvist. Motivet är som titeln, Nässjö stad och landsbygd. En kraftig ek, sparbankens symbol, är placerad ungefär mitt i motivet. Till vänster om den skymtar Nässjöbyn med gårdar och Nässjö gamla kyrka. Till höger ser man staden Nässjö med karaktäristiska byggnader intill sjön.

Målningen Nässjö och Bygden.

När Sparbanken mot slutet av 1960-talet flyttade till den nybyggda fastigheten tvärsöver torget flyttade man med målningen. Nu är det alltså dags för en ny förändring.

Fastighetsägaren ville spara målningen, och flytta den till en annan vägg i en annan byggnad. Men hur skulle det då gå till? För några år sedan gjorde en av oss konservatorer från länsmuseet en besiktning och gav förslag på hur flytten skulle kunna göras. Och nu under mars 2017 utförde vi så arbetet.

Målningen var uppklistrad på väggen, på den väggväv som hela rummet klätts med. Klistret som höll målningen på plats hade visat sig vara mycket starkt, och risken fanns att skada duk och målning om man skulle lossa den. Därför valde vi att i stället lossa den underliggande väggväven, med avsikten att få med hela målningen ”på köpet”. Nu var det spännande! Vid besiktningen hade vi testat att lossa ett mindre parti, och det var bara att hoppas på att det skulle fungera på samma sätt hela vägen.

Målningen har lossats från väggen, utom i övre kanten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Vi började med att skära upp ett spår runt målningens kanter, och sedan centimeter för centimeter, timma efter timma spatla loss väven från väggen. Målningens duk tillsammans med väggväven bildade en tjock och ganska hård kaka, och det gällde att vara noga med att kakan inte bröts under arbetets gång. Till slut var den bara fixerad i överkanten. Golvytan framför rensades från skräp och möbler. Några skär senare och med spänningens svettpärlor i pannan hade vi fått ned hela målningen på golvet.

 

Målningen har rullats inför transport

 

 

Inför transporten till nästa byggnad och nästa vägg – nummer tre för målningens del – rullade vi oljemålningen med så stor diameter som behövdes för att inte stressa eller knäcka dukmaterialet eller färgskiktet. Väl på plats på det nya stället förstärktes baksidan på känsliga partier som till exempel skarvar.
Med lite fix och trix och tre par starka armar kunde ”Nässjö och Bygden” till slut fästas upp på sin nya vägg.

 

 

Ninni Ekre, konservator

Annonser

Kormålningen i Kastlösa kyrka

Kastlösa kyrka på Öland återinvigdes den 7 februari 1954, efter en omfattande inre renovering. Den tidigare öppna kyrksalen med tunnvälvt tak, som gestaltats i samband med att kyrkan uppfördes 1856, ersattes av en basilikaliknande kyrksal. Kraftiga pelare i kalksten avdelar nu kyrkorummet i tre skepp och taket är plant med synliga bjälkar. De tre fönstren i östra väggen, korväggen, murades igen och istället tillkom den nya altarutsmyckningen, fresken Den återvändande Kristus utförd av Waldemar Lorenzon (1899-1984), känd som en av medlemmarna i Halmstadgruppen*. Motivet är uppbyggt med ett geometriskt uppbyggt linjespel, med en dominerande Kristusgestalt i mitten. (Tolkningen av motivet finns att läsa i en folder, tillgänglig i kyrkan.)

Målningen utfördes i al frescoteknik under 1953-54. Till sin hjälp hade Lorentzon konstnären Hans Fagerström från Halmstad och stuckatören Stig Kling, Stockholm. Termen al fresco kommer av italienskans fresco, färsk. Målningen utförs på våt kalkputs som appliceras på underlaget lite i taget (lagom för ett dagsverke). Färgen är torrpigment löst i vatten. Denna teknik ger som regel ett mycket stabilt färgskikt, då materialet karbonatiseras och blir fukttåligt.

Under årens lopp har målningens ytor belagts med bland annat sot från stearinljus, damm och annan smuts. Strax öster om kyrkan går landsvägen förbi, och vibrationer från dess trafik har medfört vissa sättningar i väggarna, som i sin tur orsakat sprickbildning i till exempel hörnen. De skador som i första hand uppmärksammats och som föranledde konservators insats var dock att förgyllda detaljer i bilden hade spruckit upp och böjt sig ut från väggytan. Det visade sig att förgyllningen lagts på en tjock vaxgrund, som troligen penslats på väggen i smält tillstånd (man ser tydligt penseldrag under den tunna förgyllningen). Med största sannolikhet har även vaxkakorna påverkats av vibrationer och sättningar, men troligen också av inneboende spänningar i materialet.

I januari 2017 befann sig två målerikonservatorer från Jönköpings läns museum i Kastlösa kyrka. Från en stadig ställning uppbyggd framför den stora kormålningen arbetades det med rengöring, lagning av puts och fixering av lösa delar. Den stora utmaningen blev förstås att fästa vaxkakorna med förgyllning utan att orsaka ytterligare krackeleringar eller brott i materialet. Genom uppmjukande värme och press, ett fungerande bindemedel samt stor varsamhet kunde de åter fixeras mot den putsade väggen. Efter en knapp vecka kunde vi lämna den rengjorda och nu åter stabila målningen.

*Halmstadgruppen bildades 1929 av sex unga konstnärsvänner. Dessa var – förutom Waldemar Lorentzon – Sven Jonson, Stellan Mörner, bröderna Axel och Erik Olson och Esaias Thorén. Undantaget Mörner, som växte upp i Stockholm, hade de alla rötter i och omkring Halmstad. Sin konstnärliga utbildning skaffade de sig under den europeiska avantgardismens tid, bl a i Berlin och Paris.
Europa var vid denna tidpunkt i ett industriellt uppbyggnadsskede efter första världskriget, och gruppen återgav tidsandan i raka, effektiva linjer och geometriska figurer. Efter hand inspirerades de också av surrealismen, vilket kom att bli deras signum under lång tid, och som också gjorde dem omtalade långt utanför Sveriges gränser.

Ninni Ekre

Fynd i Ås kyrka, Gislaveds kommun: Det som göms i snö….om en okänd kyrkmålning

 

Ås kyrka har varit stängd sedan 2009 för utredning av klimat och miljö sedan man haft problem med mögel och andra biologiska angrepp. Just nu pågår stora arbeten för att anpassa byggnaden till dagens moderna krav. Kyrkorummet byggs om och minskas, för att bland annat inrymma församlingens pedagogiska verksamhet. I samband med dessa arbeten iordningsställs även ett rum på det övre planet vilket kan fungera som museum för de äldre föremål som tidigare förvarats i tornet och på kyrkvinden. Koret och främre delen av långhuset sparas som kyrksal och ändras bara i mindre utsträckning. Alla bemålade föremål konserveras och återförs till det minskade kyrkorummet. Det är ett stort förändringsarbete och det sker under strikt kontroll av Länsstyrelsen samt antikvarisk expertis.

Under det pågående arbetet har ett intressant fynd gjorts bakom altartavlan när den skulle tas ned för konservering…

1_2014-173_as-kyrka_altarmalning-fk-1705

Altartavlan i Ås kyrka innan arbetet sattes igång.

Nedtagningen förbereddes väl och tidigt bestämdes att många personer skulle delta i arbetet med säkring, lossning, lyft och nedsänkning av altartavlan. Den är stor som ett segel och riktigt tung. Till arbetet användes förutom mankraft, även en gaffeltruck. Gafflarna stacks in mitt under målningen, under det grå postamentet varpå tavlan lyftes någon centimeter för att möjliggöra ”avkrokning” i överkanten. En person från lift skötte detta uppifrån och bistod med balansering av tavlan när gaffeltrucken sedan bar vikten och mycket försiktigt sänkte ned tavlan till golvet. På sidorna placerades fyra personer, två på varje sida,  som också hjälpte till med balansering, så att målningen inte skulle falla framåt under nedsänkningen.

När målningen sänkts ned en liten bit upptäcktes en väl dold (och för oss tidigare okänd) väggmålning bakom den stora altartavlan! Se bilden nedanför.

 

2_2015-194_altmaln-pavag-ned_bp_20170116

Vid nedsänkningen användes både lift och gaffeltruck. Vi fick hjälp av killarna från Öxabäcks måleri vid detta arbetsmoment. Målningen är stor, ca 5 meter hög och 4 meter bred.

 

Vad är det för något, vem har målat väggmålningen och när kom den dit?

I samband med att Ås nya kyrka byggdes 1869 fick målarmästare Gustaf Adolf Catoni från Hamra uppdraget att dekorera interiören. (Kyrkostämmoprotokoll 3 maj 1869 nu i Riksarkivet).

3_gustaf-adolf-o-hans-fru-kristina-catoni-privat-foto-b

Gustaf Adolf Catoni med hustrun Kristina. Den här bilden har troligen tagits ungefär vid den ålder konstnären kan ha haft då han målade i Ås. Hustrun hjälpte ofta till med förgyllningsarbeten i kyrkorna.

 

Catoni skulle grundstryka, måla och förgylla hela kyrkan till en summa av 1700 riksdaler och med ”biträde af 150 dagsverken” från församlingen. Under arbetets gång skulle målaren få bo i sockenstugan. Vidare kan man läsa ”…för kontraktets utfärdande skall Catoni skall lämna vederhäftig borgen på måleriets varaktighet i 7 år….”  Vid en extra kyrkostämma med Ås församling den 18 april 1870 bestämdes att ”Målaren Catoni skulle få en kanna mjölk per dag” under tiden som målararbetet pågick. Troligen så använde han mjölken till sin färgberedning. I mjölk finns kasein, ett ämne som ofta använts som bindemedel. Man kunde använda skummjölk eller lika delar sötmjölk och vatten, eller tillsätta ett par droppar ättika och sedan sila bort en del av mjölkfettet. Detta för att mjölken inte fick vara för fet. Till bindemedlet tillsattes sedan pigmentet så att man fick en tunnflytande lasyr. Sur mjölk har också använts som tillsats i kalkfärg (Fridell Anter, sidan 260) Hursomhelst är det idag osäkert var Catoni använt vad i Ås kyrka.  De flesta av de gamla färgskikten såsom marmoreringar etc finns inte kvar längre.  Vi vet i alla fall att fönster och dörrar målades med oljefärg, liksom även den nu upptäckta väggmålningen.

4_2014-195_as_utdrag-ur-g-a-catonis-gesallbok-foto-bp_20170214

Catoni var född i Skänninge 1838 och antogs som målargesäll 1859. Han tillbringade sina läroår i Vadstena, Skänninge, Stockholm och Motala innan han erhöll sitt mästarbrev ”med goda vitsord” i Stockholm. Senare bosatte han sig i Bredaryd där han drev en omfattande måleriverksamhet. Han har bland annat arbetat i hela 27 av traktens kyrkor, mestadels i Jönköpings län, men även i Halland.

En knapp vecka senare, den 24 april 1870 hölls ytterligare ett möte då ”…förevisades en ritning på målning i koret, av byggnadsdirektören godkänd, som antogs och beviljades för den xxx 100 r.daler jemte måleri och förgyllning av klocka”. Vidare ”beviljades målaren ved under målningsarbetet.” Antagligen var våren kall det året och byggnadskommittén insåg att målaren skulle göra ett bättre arbete om han slapp måla med frusna fingrar eller alltför nedkyld färg. Kanske var det tom så kallt att det inte gick att måla utan vedeldning. Enligt kontraktet skulle arbetet vara färdigt senast till midsommar 1870. Men här slutar dock de tillgängliga protokollen på Riksarkivet! Det går inte att följa sluttampen av bygget, men vi vet att den första gudstjänsten hölls den 26 juni 1870. Därpå följde besiktning den 2 juli 1870 av byggmästare Johannes från Bökshult i Långaryd och murare Anders Söderstedt från Visjö i Bredaryd. För säkerhets skull höll även biskop Hultman en invigning den 11 juli, samtidigt som han höll visitation i pastoratet.

 

5_2015-194_vaggfyndet-rengors_bp_20170214

Förr i tiden värmdes kyrkan upp med kaminer och vedeldning. Det kan vi se spår av på väggdekorationen som nu kommit fram. Mycket sot och smuts har dragit in bakom altartavlan och avsatt sig på den kalla ytterväggen. Smutsade  ytor, som inte rengjorts än, ses tydligt som mörka fält på ytan.

 

 

 

6_2015-194_a_rengo-pagar_morkt-ej-rengjort_bp_20170214

Rengöring pågår med torrmetod. Förr i tiden användes ofta bröd vid liknande arbeten. Det ”arbetsmaterialet” har man sedan länge lämnat eftersom man inte vill ha brödsmulor kvar på väggarna som kan mögla. Det mörka partiet (under den ljusa rutan) består mestadels av vanligt sot och är ännu inte rengjort.

 

 

7a_2015-194_as_gamla-altarkorset_bp_20170214

Framför Catonis målning stod det gamla altarkorset. Det finns fortfarande kvar i kyrkans torn.

 

Något senare tyckte man att det fattades något i kyrkan. En altartavla! För att kunna köpa en sådan startades därför en fond den 5 december 1877.

17 öre per mantalsskriven person, både man och kvinna, skulle årligen avsättas i fonden. Efter 6 år var man uppe i 964, 89 kronor (tyder på att man var ca 945 personer som årligen betalade till fonden) och då bestämde man sig för att undersöka vad priset skulle bli för en respektabel altartavla. På hösten 1885 fick församlingen se ett foto som eleven vid målarakademin, Ludvig Frid, sänt till pastoratet. Motivet var Jesus och hans lärjungar. Frids idé gillades och pastorn fick förtroendet att kontakta Frid för att få en prisuppgift på tavla och ram. Konstnärens anbud på 1000 kronor godtogs och kontakt upprättades. Konstnären besökte kyrkan på våren och i oktober 1886 kom så den nya altartavlan på plats till församlingsbornas stora glädje.

Sedan dess har väggen bakom altartavlan varit dold. Det finns otydliga uppgifter från renoveringen 1949 som gör gällande att ”väggdekor borstas bort och ersätts av gulbruten kalkfärg,”(Gullbrandsson, sidan 17) men vad och var man borstat är osäkert. Vi kan nu i alla fall vara säkra på att man i inte borstat bakom altartavlan. Eftersom vi tidigare inte funnit vare sig dokumentation eller tydliga äldre fotografier på dekorationerna, kan man säga att fyndet av väggmålningen är ”en nyupptäckt” som varit väl dold sedan 1886.

Det som göms i snö…

Det är spännande att målningen hittats. Under en av arbetsdagarna fick vi besök av Catonis barnbarnsbarn. De hade med sig konstnärens gesällbrev och ett privat foto på Gustaf Adolf och hans fru Kristina (se bilderna ovan). Det är roligt att ha hittat ytterligare pusselbitar kring en av de verksamma 1800-talsmålarna i Jönköpings län och vi tackar syskonen för att de så generöst delat med sig av sina kunskaper och material kring sin farfars far.

Vi har nu dokumenterat väggdekorationen som snart göms igen bakom Ludvig Frids stora altarmålning. Under våren 2017 får Ås återigen besök av biskopen, som skall återinviga den förändrade kyrkan, 147 år efter den förra invigningen.

 

8_2015-194_as_klanen-catoni-barnbarnsbarn-var-och-tittade-i-kyrkan_-bp_20170214

Syskonen Catoni, som är barnbarnsbarn till konstnären, besökte kyrkan en dag för att se väggmålningen som återupptäckts. På golvet framför dem ligger Ludvig Frids altarmålning. Här har den just rengjorts på fram och baksida, samt planerats, dvs planats ut. Den skall snart återfå sin placering framför Catonis väggmålning.

Av Bibi Pålenäs, målerikonservator vid Jönköpings läns museum

 

Referenser:

Ås kyrkas kyrkostämmoprotokoll, Riksarkivet

Refteleboken, Reftele, Ås och Kållerstads socknars historia, utgiven i december 1975 av Kulturnämnden i Reftele kommun

Så målade man av Karin Fridell Anter och Henrik Wannfors, Svensk byggtjänst, 1997

Ås kyrkas karaktäriseringsrapport av Robin Gullbrandsson, Jönköpings läns museum

 

 

 

Kongress så in i Norden!

Nordiska konservatorsförbundets (NKF) 20:e kongress hölls den 21-23 oktober 2015 i Helsingfors. Två av Jönköpings läns museums konservatorer deltog.

Kongressen hölls på Finlands nationalmuseum, som ligger vid den långa gatan Mannerheimintie, helt nära den centrala kärnan i Helsingfors. Byggnaden uppfördes under åren 1905-10 i nationalromantisk stil, ritad av arkitekterna Herman Gesellius, Armas Lindgren och Eliel Saarinen, och blev nationalmuseum efter självständighetsförklaringen 1917. Förutom de fasta utställningarna om Finlands historia från medeltid till idag, finns just nu en utställning om tonsättaren Jean Sibelius, 150 år efter hans födelse. I det höga kupolförsedda talet i entréhallen kan man också se fresker med motiv ur nationaleposet Kalevala, utförda av Aksel Gallen-Kallela.

Ett halvplan ner finns en stor och modernt utrustad hörsal, där ca 220 konservatorer från de fem nordiska länderna samlades under de tre dagarna.

Årets tema var ”Monumental Treasures” och presentationerna behandlade allt från konserveringstekniska och –teoretiska spörsmål kring omhändertagande, bevarande, tillgängliggörande etc till hur man mera handgripligen flyttar en hel väggmålning från en byggnad till en annan. De ungefär halvtimmeslånga presentationerna hölls på engelska, och de flesta hölls av NKFs egna medlemmar. Därutöver fanns en handfull inbjudna presentatörer, utanför förbundet. Många intressanta och viktiga frågor togs upp, och kunde diskuteras mera ingående under t ex lunch- och kaffepauser. En nog så viktig del är ju också att få byta tips och erfarenheter med kollegor som arbetar med samma problemställningar.

En eftermiddag ägnades åt studiebesök på några av kongressen utvalda platser, eller på egen hand till några av stadens alla museer. En av kvällarna bjöds vi på bankett i Hakasalmi Villa (villa Hagasund), som är en del av Stadsmuseet. Villan, som ursprungligen byggdes som bostad, innehåller idag bland ett musikmuseum.

NKF´s kongresser hålls vart tredje år, med ett ”rullande” värdsskap. Vi räknade ut att nästa kommer att hållas i Sverige år 2018.

 

Ninni Ekre och Bibi Pålenäs

 

Konservering i herrgårdsmiljö

På en udde i Locksjön, strax utanför Gnesta, ligger Elghammars herrgård, byggnadsminne sedan 1980-talet. I Bebyggelseregistret på Riksantikvarieämbetets hemsida kan man läsa att godset bildades i slutet av 1500-talet, men att själva herrgården uppfördes under mitten av 1700-talet. Den ursprungliga byggnaden utgör idag den västra flygeln. 1807 förvärvades gården av fältmarskalken Curt von Stedingk, som redan runt 1810 lät bygga till stora huset och östra flygeln. Som arkitekt anlitades den italienske arkitekten Giacomo Quarenghi, en av de framstående arkitekter som vid denna tid bidrog till gestaltningen av S:t Petersburgs stadsbild. Behjälplig vid uppförandet var också arkitekten Fredrik Blom.

Anläggningen tillhör idag rikets främsta monument i tidig empirestil, och visas vid vissa tillfällen under sommaren.

I 1700-talsflygelns övre hall finns praktfulla målningar som utförts på de vävspända väggarna. Väven har i sin tur klistrats med papp innan oljemåleriet utförts. I takt med att den gamla byggnaden rört sig har papper och väv med tiden veckats, bulats, spruckit upp. Färgskiktet har också spjälkat från underlaget på flera ställen, i första hand på de marmorerade bröstningarna. Nedre hallen är bemålad med marmorimitation på de putsade väggarna.

Konservering av både övre och nedre hall pågår nu under några vinterveckor. Färg fästs tillbaka och trasiga ytor lagas varsamt med liknande material.

Ninni Ekre

 

Konservering i Bottnaryds kyrka

Altaruppsatsen i Bottnaryds kyrka är som ett skimrande smycke i kyrkans kor. Enligt kyrkobeskrivningen är den ett ”nordtyskt arbete” – utan närmare precision – som år 1677 skänktes till kyrkan av dåvarande landshövdingen Peder Örneklou på Gunillaberg. Örneklous hustru Christina var dotter till Johan Printz, Bottnarydssonen som blev guvernör i Nya Sverige, Nordamerika,  i mitten av 1600-talet, återvände hem och slog sig ned på Gunillaberg.

Altaruppsatsen är uppbyggd i flera våningar. Nedtill på predellan finns en målning där Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Huvudscenen ovanför är en nattvardsskildring i relief. Upptill en korsfästelsescen som kröns av en skulptur av den segrande Kristus. Mängder av detaljer som ljust marmorerade kolonner, förgyllda friser, sidostycken med skuren ornamentik.

Uppsatsen är ommålad vid flera tillfällen, första gången redan 1703. Då stod målarmästare Anders Falck från Bogesund för ”stofferingen” – som bemålningen kallades i äldre tider. Idag kan vi njuta av originalmåleriet på predellans ”tvättscen” och bakgrundsmålningen till krucifixet. I övrigt är alla skikten omgjorda på ett eller annat sätt.

Under några veckor har konserveringsarbeten pågått på bland annat altaruppsatsen i Bottnaryds kyrka. Färg- och förgyllningsskikt, som hade börjat släppa från trästommen, har fästs ned igen och alla ytor har rengjorts. Gyllene ytor har också fått ett extra ytskydd för att hålla bättre på sikt och för att ge det där extra glimret man gärna vill se på kyrkorummets viktigaste plats.

 

Konservatorn på slottet

Under augusti utförde konservatorerna arbeten i Helgerums slott söder om Västervik. Slottet, som byggdes 1753-55, har under de senaste åren genomgått restaureringsåtgärder på flera områden, både exteriört och interiört. Konserveringsarbetet gällde väggbemålningen i Musiksalongen – en imitationsmålad kolmårdsmarmor – samt en takmålning med himmel och fåglar i Förmaket. Båda rummen finns på den s k Paradvåningen i slottet.

I Musiksalongen fanns flagningar och bortfall i färgskiktet och ytorna var mycket smutsiga efter alla år. Takmålningen i Förmaket hade flera sprickor i det yttre skiktet. Det hade också släppt från det underliggande putsskiktet och bitar hade börjat falla ur. Ytan var även här mycket smutsad. Detta åtgärdades genom att varsamt laga, rengöra och retuschera så att originalmaterial och patina inte gick förlorat.

Musiksalongen ek Förmaket, arbetsbilder under rengöring av tak. Uk (1)

Lördagen den 7 september bjöd länsstyrelsen i Kalmar län till en Byggnadsminnesdag på Helgerums slott. Inbjudna var ägare till olika byggnadsminnen i länet. Avsikten med dagen var att ge tips och råd om vård, underhåll och konservering, och att göra detta i en miljö där det pågått och pågår restaureringsarbeten av skilda slag.

Helgerum 7 sept

Helgerums slott strålade i kapp med sensommarsolen och stämningen var på topp. Länsstyrelsen och slottets ägare hälsade de runt 60 besökarna välkomna. Sedan guidades besökarna runt i olika grupper till olika stationer där arbeten gjorts. Som konservator vid Jönköpings läns museum ansvarade jag för en av dessa och berättade om arbetet med de båda rummen.

Ninni Ekre