Återvinning på hög nivå

När Rogberga församling byggde ny kyrka 1867 tog man tillvara delar av brädorna från den gamla kyrkans innertak. Brädorna nyttjades dock som vilket byggmaterial som helt, så utan inbördes ordning finns i tornet, i taket över klockorna, partiella rester av en takmålning. Den är utförd av Jönköpingsmålaren Carl Gustaf Nehrman som var den siste i raden av kyrkomålare i staden. Carl Gustaf Nehrman var född 1720 i Sölvesborg och började sin bana som elev hos Zschotzscher i Växjö under åren 17381743. Han arbetade en kort period som unggesäll för Kinnerus 17451746 i Jönköping och kom sedan att förestå änkan Petersons verkstad i samma stad. Målningen i Rogberga kyrka gjorde han 17461747 när han fortfarande var gesäll och arbetade för Petersons änka. Efter en kort tid i Linköping i början av 1750-talet återvände han till Jönköping och fick burskap i Jönköping 1753. Han hade året innan gift sig med Petersons dotter Charlotta Helena. Nehrman var verksam fram till sin död 1782.

Nehrman blev en anlitad kyrkomålare och han får ses som den siste i raden som rikligt smyckade kyrkorna i Jönköpingstrakten. Det finns dock inte så många kända och bevarade verk av honom. De bäst bevarade målningarna finns i Öggestorps kyrka där fem tillvaratagna partier från takmålningen i koret i den gamla kyrkan finns inramade. Det är bland annat en bildsvit med Adam och Eva i Paradiset. I Almesåkra finns också ett stort antal tillvaratagna brädor från den gamla kyrkans tak. De är omhändertagna av konservatorer, skyddsklistrade och ligger väl förvarande, men är kanske inte så lätta att se.

Adam och Eva i Öggestorps kyrka.

Takmålningen i Rogberga kyrka var delvis uppförd på väv och uppspikad i taket, en för kyrkor något ovanlig teknik. Det finns en ögonvittnesskildring från 1863 då folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren besökte kyrkan och beskriver målningarna som ”rätt god i tekningen och utförd med en delikat frihet som vittnar om mannens smak”. Vid den tiden var dock den gamla kyrkan satt på undantag då man planerade bygga ny och han berättar vidare att stora delar av målningen hade blivit förstörd och var överkalkad utom i mitten. Han har också gjort en avritning av taket där mycket av motiven finns avbildade och beskrivna. Mandelgren var också i den närliggande Öggestorps kyrka och dokumenterade målningarna där. Han beskriver kortaket och den devis i anslutning som berättar att taket målades 1755 av Nehrman.

Nils Månsson Mandelgren skiss över takmålningen och beskrivning av motiven. (För den som vill se mera av Mandelgrens material finns en del digitaliserat via Folklivsarkivet, Lunds universitet.)

I Rogberga kyrka sitter som sagt de återanvända brädorna i taket över klockorna i anslutning till ljudluckorna. Där har de utsatts för både väder och vind under 150-års tid, då luckorna öppnas varje gång klockorna ringer. Men det går fortfarande att se brottstycken av ett mycket drivet figurmåleri. Slitaget och den slumpvisa placeringen gör att det är svårt att se helheten men de bevarade detaljerna är partiellt förbluffande klara och anslående.

Att få se och uppleva sådana här historiska spår tillhör en del av antikvariejobbets tjusning.

De personhistoriska uppgifterna om Nehrman är hämtade ur Per Erikssons bok ”Fägna och förnöja” som utkom 2002 och beskriver Jönköpings målare, bildhuggare och tapetmakare under fem sekel. Ragnar Lindstam skriver om Rogberga gamla kyrka i boken ”Om kyrkor som försvunnit och klockor som ha sjungit i Tveta Vista Mo” som utkom 1932. Där finns bland annat en utskrift av Mandelgrens beskrivning av taket i kyrkan.

Britt-Marie Börjesgård

Annons

Nytt spåntak på Brandstorps kyrka

Pågående omtäckning av tornet på Brandstorps kyrka.

Att täcka tak med spån är en uråldrig tradition i Nordeuropa, men idag ser vi det nästan bara på en del av våra äldre kyrkor. Ekonomiska överväganden och moden har under de senaste 150 åren gjort att spåntak är en sällsynt syn. Desto viktigare att värna traditionen. Onekligen är taktäckningen en väsentlig del av en byggnads utseende, särskilt när det gäller en timmerkyrka från 1600-talet, som den i Brandstorp på Hökensås. Där pågår just nu omläggning med nya spån på de många branta takfallen.

Det är ett kostsamt arbete, men ett rätt utfört och underhållet spåntak som regelbundet tjäras håller i många decennier, kanske till och med närmare ett sekel. Den gamla spåntäckningen var dock bristfällig i spånval. Här hade vid mitten av 1900-talet lagts sågad furuspån av dålig kvalitet, vilka bland annat behandlats med stenkolstjära. Nu läggs kluven, tjärdoppad furuspån med täta stående årsringar.

Ny täckning på sakristian med spetsspån nederst.

I samband med arbetena återskapas en del av takens ursprungliga mönsterläggning med romber och spetsspån, vilken kan ses på den äldsta avbildningen av kyrkan, en takmålningen inne i densamma, utförd på 1700-talet av Jönköpingsmästaren Johan Kinnerus. Där ser vi också att taken ursprungligen var behandlade med rödfärg, troligen blandat med tjära, vilket var vanligt förekommande under såväl 1600- som 1700-talen, en tid då kyrkorna inte sällan var mer färgstarka i sitt yttre än vi idag är vana att se dem.

Robin Gullbrandsson

Kinnerus målning av Yttersta domen som han tänkte sig den på Brandstorps kyrkogård. Vi ser att såväl tak som fasader på kyrkan hade dekor i form av romber och skift med profilerade spån. Dessa återskapas nu på takfallen.

Olika typer av spån som används i Brandstorp, med rak, rundad och spetsigt avslut. Alla av kluven, tjärdoppad furu från Hälsingland med täta stående årsringar.