Takkonstruktioner i bruk sedan snart 1000 år – utställning och bok om medeltida kyrkotaklag i Skara stift

Takstolar i Valtorps kyrka.

Antikvarie Robin Gullbrandsson under arbete i Härja kyrktorn.

Rekonstruktion av tidigmedeltida takstol i Fivlereds kyrka.

94 kyrkvindar och två år senare så är nu inventeringen av Skara stifts medeltida taklag avslutad. Resultaten är samlade i en diger och rikt illustrerad volym som presenteras vid ett seminarium på Västergötlands museum i Skara den 15 oktober. Boken kan redan nu beställas via Skara stiftshistoriska sällskap. För att sprida kännedomen om kyrkvindarnas spännande kulturarv invigs en utställning på temat den 26 september, också den på Västergötlands museum. Utställningen är producerad i samarbete med Jönköpings läns museum, Skara stift och Traditionsbärarna.

Robin Gullbrandsson

http://vastergotlandsmuseum.se/utstallningar/dolda-rum-kyrkvindarnas-hemlighet/

http://www.skarastiftshistoriska.nu/nyheter/kyrktak-med-snart-tusen-ar-pa-nacken-presenteras-i-ny-bok/

 

Annons

Medeltida timmermanskonst på västgötska kyrkvindar

Romanska takstolar i Ugglums kyrka vid Mössberg.

Kyrkvindarna är en bortglömd del av det oskattbara kulturarv som våra medeltida kyrkor bildar. På flera håll gömmer sig fint arbetade takkonstruktioner i trä från medeltidens första sekel, ett arv av världsklass som ytterst få har sett i modern tid. Under vår och sommar genomför Jönköpings läns museum på uppdrag av Skara stift en inventering av bevarade medeltida taklag i ett 50-tal kyrkor. Detta för att uppmärksamma dessa konstruktioners kulturhistoriska värden, sprida kunskapen om dem och bättre kunna värna dem för kommande generationer. Arbetet kommer under 2015 att mynna ut i en rapport och ett seminarium som för första gången tar ett helhetsgrepp på ett spännande västgötskt material från kristendomens tidiga århundraden i landskapet.

Robin Gullbrandsson mäter upp takstolar.

Kyrkvinden i Högstena med kryssade takstolar.

Inventering på gång i Högstena kyrka.

Inventering i Högstena lilla romanska kyrka vid Plantabergets sluttning.

I de första stenkyrkorna från 1100- och 1200-talen var takstolarna en synlig del av kyrkorummen eftersom innertak saknades. Därför var också dessa byggnadsdelar vackert arbetade av skickliga timmermän, inte sällan med dekorativ former och bemålning. Under gotiken fick kyrkorummen valv eller innertak av trä, varmed de gamla takstolarna doldes.

Robin Gullbrandsson

 

 

Julens motiv målat i glas

Julen står för dörren och i radion berättas att drygt 80 procent av de tillfrågade i en undersökning vet varför vi firar julen. Till minne av Jesu födelse.

Korfönster i Norra Solberga nya kyrka. De är ritade av Reinhold Callmander och tillverkade vid hans konstglasmästeri i Göteborg.

Bilder på Kristi födelse och Maria med barnet var vanliga kyrkliga motiv under medeltiden och renässansen, men också under de mera tillbakablickande stilperioderna. Ett motiv som också är relativt vanligt i det kyrkliga glasmåleriet. Länsmuseet gjorde för ett antal år sedan en inventering av kyrkligt glasmåleri i Växjö stift inom Jönköpings län. Vår dåvarande kollega Jonas Haas inventerade, fotograferade och beskrev glasmålningarna, tekniker, verkstäder och konstnärer.

I Tofteryds kyrka är ett av de två dekorerade korfönstren tillägnade Jesu födelse. Glasmålningarna är komponerade av Gunnar Torhamn och levererade av NP Ringström AB i Stockholm 1936. Ringströms grundades 1886 och drivs idag av fjärde generationen Ringström fortfarande på samma adress nedanför Mosebacke.

Korsfönster i Tofteryds kyrka

Detalj ur målningen Tofteryds kyrka.

Gunnar Tornhamns Maria med Jesubarnet.

I Nässjö nya kyrka är ett av de tre fönstren tillägnat samma motiv men i en modern tappning. Fönstren är gjorda av hugget arkitekturglas ingjutet i ett armerat cementbruk. Konstnären Elis Lundqvist anses var den som införde tekniken till Sverige från Frankrike. Han samarbetade med Lindshammars glasbruk, som levererade glaset till många av hans konstverk.

Maria i rosengård.

Glasmålning av Astrid Theselius monterat i medeltida fönsterram.

I Gränna kyrka finns en liten modern men stilmässigt tillbakablickande glasmålning. Den är utförd av konstnären Astrid Theselius i samband med en stor restaurering av kyrkan 1988. Måningen är infogad i en romansk fönsterram från den medeltida kyrkan.

Glasmålningarna i Voxtorps kyrka är komponerade av Albert Eldh och levererade av Stockholms Glasmåleri 1930.

Korfönstret är tillverkat 1992 av Ann Wolf.

I andra fall är födelsemotivet en detalj i en större glasmålning, så som i Voxtorp och i Ann Wolffs fina korfönster i Ödestugu kyrka.

I flera fall är glasmålningarna donationer till kyrkorna, i Ödestugu är det Crafoordska stiftelsen som har donerat och i Tofteryd är målningen bekostad av Oscar Ljungbergh som var grosshandlare i Jönköping och ägde en gård i Tofteryds socken. Även glasmålningarna i Voxtorp tillkom genom en donation, av godsägaren F G Blomstrand på Edhs gård. I vissa fall framgår detta faktum med tydlighet, men att ge gåvor tillhör ju också ett av julens stora teman.

Tofteryds kyrka.

Voxtorps kyrka

God Jul säger vi byggnadsvårdare med detta, tackar för att ni läser vår blogg och önskar alla ett Gott Nytt År!

Bilden i sidhuvudet finns i Norra Solberga kyrka, men omfattades inte av inventeringen då kyrkan ingår i Linköpings stift. Samtliga fotografier är tagna av Jonas Haas.

Trakten med de vackra dörrarna

Ibland får vi i uppdrag att göra totalinventeringar. Det är alltid spännande att få möjlighet att gå ner på djupet i en bygd, att studera och dokumentera all bebyggelse i fält men också få tillfälle att granska gamla arkivhandlingar för att på så sätt få en djupare förståelse över utvecklingen i det specifika området.

Våren 2003 genomförde vi på uppdrag av länsstyrelsen i Kalmar län en inventering av fem byar i gränstrakterna mellan Jönköpings och Kalmar län med Virserum som närmaste tätort. Inventeringen var en del av en pågående utredning om byarna Harghult, Skinnskälla, Ryd, Högeruda och Gränö skulle bli ett framtida kulturreservat.

Småland är Småland och man kan kanske tycka att det ena är det andra likt men så är det inte alltid. Vi stötte på det som kan betraktas som typiskt småländskt  men också sådant som är unikt och särpräglat för området. Här i trakten finns till exempel en tradition med väldigt fint snidade entrédörrar och omfattningar. Dörrarna har motiv som reliefskurna urnor, stiliserade blommor och geometriska mönter. Stilprägeln på dörrarna pekar mot 1800-talets första decennier, men traditionen har fortlevt länge, då dekorerade portar finns även på byggnader från senare delen av 1800-talet. Möjligen är det då fråga om så kallad stilretardering, där klassicismens och empirens stildrag levt kvar lokalt.

Även om husen i några fall i övrigt hade moderniserats har dessa portar vårdats och bevarats, vilket visar att de i alla tider har tillmätts värde. Att dörrarna är speciella uppmärksammades redan på 1920-talet då Nordiska museet genomförde byundersökningar. Men vem eller vilka som har skurit dessa fina dörrar kom tyvärr inte heller vi på spåren. Dörrarna finns inte bara i de inventerade byarna utan i ett vidare område runt Virserum. Den legendariske etnologen och byggnadsforskaren Sigurd Erixon har t.ex. skrivit om traktens portar i ”Folklig bebyggelse och byggnadskultur. Boken om Njudung” från 1947.

De vackra pardörrarna på detta gamla boningshus är väl dolda av ett buskage, men intressanta genom sin troligen genuina färgsättning i järnoxidrött.

Ett dörrpar i Högeruda som dokumenterades av Nordiska museet, 1923.

Uppmätningsritning av portarna till en av gårdarna i Ryd utförd av Nordiska museet 1933.

Hembygdsgården i Högeruda har en strålsol över porten.

En port med klassiserande detaljer.

Hur det gick med planerna på kulturreservat? Det blev inget. Området var mycket intressant både ur kulturhistorisk och biologisk synvinkel, men det var kanske för stort för att kunna få till ett enigt beslut mellan alla involverade parter.

Detta till trots, så har vårt arbete kommit till nytta, kunskapen om bygden, odlingslandskapet, husen och dess historia har ökat. Innevånarna ser nog med lite mera stolthet på sin bygd idag, trots allt.

Ängslada – finns du kvar?

Ängsladan – i dag en av Smålands mest anonyma byggnader – var en gång i tiden självklar på många gårdar. Ängsladorna stod invid perifert belägna ängar och vid slåttern fyllde man dem med hö. När vintern kom gynnades transporterna av tjäle eller snö och man körde då hem höet till gården. Det kunde också vara klokt att spara transportarbetet hem till ladugården just till vinterhalvåret, eftersom man inte hann med det under det hektiska sommarhalvåret med all sådd, höbärgning, skörd m.m.

Under inventeringen har det framgått att ängsladorna kan delas in i två ganska enhetliga kategorier utifrån ålder och byggnadssätt. Den äldre typen är liten, enkelt uppbyggd av glest rundtimmer och har en ingång placerad mitt på den ena gaveln. Den andra typen är yngre och introducerades troligen i början av 1900-talet och är uppförd i regelverk med brädpanel utanpå. Dessa ängslador är större och har ofta portar på båda långsidorna så att man kan köra genom byggnaden med hölasset. Det finns inskrifter i väggarna på dessa mer sentida från 1920- och 30-talen. Antagligen har det knappast uppförts några ängslador efter det senaste världskriget.

En del ängslador beskrevs redan på 1980-talet och vi har nu kunnat se hur de är bevarade i dag. Generellt har det visat sig att de lador som hade sticktak för 30 år sedan har gått förlorade, medan de med plåttak i allmänhet står kvar. Slutsatsen är alltså att ängslador med ett mer kulturhistoriskt anpassat takmaterial som kräver regelbunden omtäckning inte bevarats.

De få ängslador som i dag finns kvar i Jönköpings län har oftast ingen funktion och riskerar därför att skatta åt förgängelsen. Därför har länsmuseet och länsstyrelsen, i samarbete med hembygdsrörelsen, startat en kartläggning av var det finns bevarade ängslador för att kunna arbeta för att dessa kan bevaras.  Projektet kommer att avslutas med informationsträffar, broschyr om hur man tar till vara sin ängslada samt en rapport som presenterar ängsladornas kulturhistoria.

Text och foto: Anders Franzén

Kyrkobeskrivningar sökbara på nätet

Norra Solberga gamla kyrka. Foto: Jonas Haas, JLM.

Kyrkorna är en viktig den av länets kulturarv. Länsmuseet medverkade 2004-2007 i en inventering av de kyrkor och kyrkogårdar i Linköpings stift som tillhör vårt län. Det gäller samtliga socknar i Eksjö, Aneby och Tranås kommuner samt enstaka i Nässjö kommun. Syftet var att beskriva de kulturhistoriska värdena och vad som är karaktäristiskt och skyddsvärt i respektive kyrka. Alla kyrkor med lagskydd enligt kulturminneslagen, dvs äldre än 1940 besöktes.

Samliga rapporterna finns nu tillgängliga och sökbara via nätet i en databas på Linköpings universitet.