Minnen i gjutjärn på länets kyrkogårdar

143Nygotik i gjutjärn på Bottnaryds kyrkogård.

Före 1800-talet och industrialismen så var alla gravvårdar på kyrkogårdarna handgjorda i trä eller sten. De senare var förstås kostbara och något som bara socknens mer välbeställda kunde unna sig och de sina. Träkors och dekorerade plank var vanligare, men är idag ytterst sällsynt på kyrkogårdarna. De första industriellt framställda gravvårdarna var i gjutjärn, även de från början mycket exklusiva. De allra äldsta är från 1700-talet, en av dem är en häll som ligger på Åsenhöga ödekyrkogård. Vanligare med gjutjärnsvårdar, och då framför allt kors, blev det under 1800-talet, särskilt under dess andra hälft. På länets kyrkogårdar finns på sina håll flera vackra kors från denna tid. De flesta är gjutna vid något närbeläget bruk, ibland står brukets namn på baksidan av korset, nere vid sockeln. Särskilt frekvent förekommer gjutjärnskorsen i bruksbygderna i Gnosjö och Gislaveds kommuner.

En del kors är nyklassicistiskt enkla utan dekorationer medan andra påverkats av nygotikens rika formspråk med klöverblad, spetsiga små torn och rankor. Då och då finns små skulpturala reliefer av änglar eller den grekiske dödsguden Thanathos som släcker livets fackla. Många har på stammen en liten ranka som sträcker sig mot himlen. Inskrifterna är ibland poetiska. Efter sekelskiftet 1900 föll gjutjärnskorsen ur mode. Då var det främst maskinellt producerade gravstenar av framförallt polerad svart granit som efterfrågades, vilka kunde beställas per katalog. Men gjutna staket att sätta kring de grusade gravplatserna efterfrågades fortsatt under 1900-talets början. På Dunkehalla kyrkogård kan man se ett antal som tillverkats på Jönköpings Mekaniska Verkstad.

Robin Gullbrandsson

Alla intressanta platser….

En förmån i jobbet är alla intressanta platser vi får möjlighet att besöka och att lära känna med deras skiftande bakgrunder. En annan förmån är alla engagerade, trevliga och kunniga människor som vi stöter på i anslutning till våra uppdrag. Nere i länets sydvästra hörn vid Nissans flöde strax öster om Skeppshult i Gislaveds kommun, ligger Bölaryd med Bölaryds kvarn och såg. Platsen är en sammanhållen bruksmiljö med byggnader från olika epoker och industriskeden vilka tillsammans bär och förmedlar en tydlig historia.

Bölaryds kvarn är den röda träbyggnaden i två våningar. Närmast Nissan kraftverket från 1920 och huset som anas i bakgrunden är den gamla disponentvillan.

Bölaryds kvarn har sedan 1910-talet varit en del av Skeppshults bruk, då bruket köpte in hela Bölaryds vattenfall med mjölkvarn, såg och ett äldre kraftverk.

Kvarnläget vid Bölaryd är dock mycket äldre än så, det finns belägg från 1600-talets slut avseende en mjölkvarn. Det har också i äldre tider funnits en enklare såg, en så kallad ”nickesåg” vid fallet. På en karta från 1786 markeras kvarnen som tullkvarn.

Vid 1800-talets slut inleds industrialiseringen av området. Först etableras en stolfabrik, som dock inte kommer att bli särskilt långvarig, den ödeläggs av brand år 1904. På platsen startas sedan en liesmedja. Verksamheten sysselsatte som mest ett 20-tal personer i två smedjor. Lietillverkningen upphör år 1926. År 1916 startar ett nytt bolag, ett tråddrageri etableras i en av liesmedjorna. Verksamheten utvecklas sedan med spiktillverkning. I anslutning till fallet uppförs också ett modernt vattenkraftverk, som står klart år 1920. AB Skeppshults bruk bedriver när företaget är som mest omfattande, vid sidan om tråd- och spiktillverkningen, också eldistribution från flera kraftstationer samt tillverkning av sågade och hyvlade trävaror. Bruket var i drift fram till år 2000.

I maj 2002 bildades Bölaryds kvarnförening i Skeppshult med syfte att vårda och bevara kvarn- och sågmiljön. Föreningen fick då av brukets ägare överta ett antal byggnader; den gamla kvarnen, såghuset samt en magasinsbyggnad i anslutning till kvarnen. Kvarnen och såghuset har under åren restaurerats av föreningens medlemmar och andra goda krafter, t.ex. fönstren renoverades och målades av byggelever i Gislaved. Delar av arbetena har utförts med ekonomiskt stöd av länsstyrelsen.

Såghuset.

Föreningen sköter inte bara husen utan har verksamhet och maler även mjöl i den gamla kvarnen. T.ex. nu på söndag den 26 augusti deltar de i Långaryds gammeldags marknad och säljer stenmalet mjöl – mjöl som smakar utmärkt i småländska kringlor.

Kraftverket ägs av ett lokalt kraftbolag och det snurrar än och ger energi. Kraftstationen har vad gäller den tekniska utrustningen moderniserats, men den har mycket kvar av sin gamla karaktär och utrustning.

Strax intill, där man svänger av från Nissastigen ner mot Bölaryd, ligger också Skeppshults gjuteri, med anor från tidigt 1900-tal. Gjuteriet är enligt uppgift det enda kvarvarande i Skandinavien som tillverkar hushållsprodukter i gjutjärn.Gjuteriet upprätthåller och förvaltar därmed en levande industri- och designhistoria.

Britt-Marie Börjesgård