Takkonstruktioner i bruk sedan snart 1000 år – utställning och bok om medeltida kyrkotaklag i Skara stift

Takstolar i Valtorps kyrka.

Antikvarie Robin Gullbrandsson under arbete i Härja kyrktorn.

Rekonstruktion av tidigmedeltida takstol i Fivlereds kyrka.

94 kyrkvindar och två år senare så är nu inventeringen av Skara stifts medeltida taklag avslutad. Resultaten är samlade i en diger och rikt illustrerad volym som presenteras vid ett seminarium på Västergötlands museum i Skara den 15 oktober. Boken kan redan nu beställas via Skara stiftshistoriska sällskap. För att sprida kännedomen om kyrkvindarnas spännande kulturarv invigs en utställning på temat den 26 september, också den på Västergötlands museum. Utställningen är producerad i samarbete med Jönköpings läns museum, Skara stift och Traditionsbärarna.

Robin Gullbrandsson

http://vastergotlandsmuseum.se/utstallningar/dolda-rum-kyrkvindarnas-hemlighet/

http://www.skarastiftshistoriska.nu/nyheter/kyrktak-med-snart-tusen-ar-pa-nacken-presenteras-i-ny-bok/

 

Annons

Borrprover ger datering på Norra Solberga gamla kyrka

Den gamla kyrkan i Norra Solberga står bokstavligen i skuggan av den nya kyrkan från ca 1900. Lyckligtvis revs den aldrig när efterträdaren stod klar, utan fick ny funktion som gravkapell. På vind över långhus och kor har inte mycket hänt sedan kyrkan byggdes någon under tidig medeltid. De bevarade kryssade takstolarna av furutimmer är välbevarat timmemanshantverk från medeltiden. Jag uppmärksammade dem i samband med min inventering av medeltida taklag i norra Småland år 2010, ett arbete på uppdrag av Linköpings stift. De omsorgsfullt bearbetade takstolarna hör till det finaste trähantverk som finns bevarat i länet från tidig medeltid. Omläggningen av spåntaket för ett par år sedan gjorde att även korvinden kunde bli tillgänglig.

Dendrokronolog Hans Linderson, Lunds universitet, tar borrprov i stödben i långhuset.

Fint borrprov med årsringsserie ur korets tjocka styrbjälke.

Korets kryssade takstolar.

Uppmätning av långhusets takstolstyp.

Långhusets kryssade takstolar är bland de finaste som bevarats från omrking 1200 i länet.

Uppmätning av korets takstolstyp.

Inför framtagning av en ny kyrkobeskrivning för Norra Solberga så avsatte Linköpings stift medel för att göra en dendrokronologisk provtagning och anlays. Detta för att försöka fastställa kyrkans ålder. En kall och blåsig vårdag 2015 klättrade undertecknad in genom det lilla vindsfönstret på gaveln tillsammans med dendrokronolog Hans Linderson från Lunds universitet och stiftsantikvarie Gunnar Nordanskog för att genomföra provtagningarna. Problemet med tidigmedeltida takkonstruktioner är att de är så väl bearbetade att vankant och ytved sällan finns kvar, med resultat att dateringarna inte kan bli på året. Det som säkrast kunde dateras var den kraftiga styrbjälken på korvinden. Virket till denna fälldes någon gång mellan 1188 och 1218. Det kan antas att kor och långhus restes i ett skede. I koret sitter under takbjälkarna ett innertak av bräder, vars virke fälldes mellan 1316 och 1346. Dessförinnan var säkert de fint arbetade takstolarna synliga nerifrån kyrkorummet. Den enda kyrka i länet där man i dag kan uppleva det är i närbelägna Forserum.

Robin Gullbrandsson

Kyrkspånstäljning i Ingatorp

Den 23-24 april samlades ett tjugotal intressenter i Ingatorp för att lära sig hugga stavspån på kyrkbacken. Kursen var arrangerad av Södra Vedbo pastorat i samarbete med Hantverkslaboratoriet, Göteborgs universitet, och Byggnadsvård Qvarnarp. En av målsättningarna med de båda vackra vårdagarna var att få kännedom om hur traditionell tillverkning av spån för tak och väggar gick till från medeltiden och framåt. Vid sidan av föreläsningarna så spenderades den mesta tiden ute på backen vid kyrkogården, i flitigt arbete vid huggkubbarna. Vi var då bara ett stenkast från den gamla tiondebod som är anledningen till att kursen kom att arrangeras. Upptäckten år 2008 av att boden uppförts (senast) någon gång mellan 1219 och 1239 var sensationell. Här har vi att göra med en av landets, och kanske världens, äldsta bevarade timmerhus. De förestående restaureringsarbetena har också föregåtts av noggranna undersökningar och minutiös projektering. Ingreppen skall hållas på en miniminivå och alla åtgärder göras med material och tekniker som på medeltiden. För att minska påfrestningarna på taket kommer 1800-talets tegel bytas mot spån, vilket det också var tidigare. Alla spån kommer handhuggas och fästas med smidd spik.

Tiondeboden i Ingatorp från ca 1219.

Timmerman Karl-Magnus Melin berättar om restaureringen.

Besök i tiondeboden, en autentisk medeltidsmiljö.

Prov på olika historiska spån.

Kubbarna väntar.

Snickarmästare Börje Samuelsson klyver fram spånämnen ur hundraårig smålandsfura.

Börje demonstrerar hur man hugger fram spån.

Resultatet av första dagens arbete utlagt.

De två kursdagarna leddes av arkitekt Lennart Grandelius, Eksjö, Gunnar Almevik från Hantverkslaboratoriet, snickarmästaren/spånexperten Börje Samuelsson och timmerman Karl-Magnus Melin från Skåne. Under de två dagarna framställdes åtminstone ett par kvadratmeter spån för nya taktäckningen och det kommer bli fler tillfällen för de intresserade för att bidra till det rent praktiska arbetet med att bevara Ingatorpsboden åt kommande generationer.

Antikvariens lärospån.

Robin Gullbrandsson

”Grevars och bönders tempel” – bok och seminarium om Brahekyrkan på Visingsö

Under maj månad släpps en stor och påkostad bok om den unika Brahekyrkan på Visingsö, en av landets mest fascinerande kyrkor. Boken är resultatet av två års arbete av nitton olika författare och forskare som trängt in i kyrkans och platsens rika, tusenåriga historia. Boken är samtidigt en värdig avslutning på den tio år långa restaurerings- och konserveringsprocess som Brahekyrkan gått igenom.

Läsaren får ta del av flera olika aspekter på Brahekyrkan i tid och rum, från vikingatid till vår egen tid. Är kyrkan byggd på platsen för en vikingatida stormannagård? Var kung Sverker den äldre byggherren? Varför hittar vi flera bilder av den heliga Birgitta i kyrkan? Vad hade greve Per Brahe för ambitioner när han skapade det slösande rika kyrkorummet? Vad berättar Brahefamiljens grav om 1600-talets syn på liv och död? Vilken musik utövades i Brahekyrkan? Flera frågor lyfts i boken. Flera sanningar ifrågasätts.

Den 16 maj hålls ett seminarium på plats i Brahekyrkan, där flera av författarna till boken medverkar. Program och anvisningar för anmälan finns i folder nedan!

Robin Gullbrandsson

Läs mer om boken i denna presentationsfolder: Grevars och bönders tempel infofolder lågupplöst

Program för seminariet den 16 maj: Seminarium Brahekyrkan 16 maj

Kung Sverkers den äldres kyrka?

Frågetecknen kring Brahekyrkan på Visingsö har varit många gällande dess byggnadstid. Före grevarna Brahe på 1600-talet  totalomdanade byggnaden var den en romansk sockenkyrka med namnet Ströja. Kvar idag står det mäktiga västtornet och delar av långhusgaveln. Men bara de spåren vittnar om en plats av betydelse. Tornet har påkostad utsmyckning i sandsten i sina rundbågiga ljudgluggar, men mest intressant är en stormannavåning en trappa upp. I väggen mot vad som var den gamla romanska kyrkan finns en altarnisch och öppningar som bör ha mynnat på en läktare i kyrkorummet. Detta var platsen för en mäktig stormans offentliga framträdanden respektive privata gudstjänster. Konceptet som har kontinentala förebilder kallas västverk eller empor och går i grunden tillbaka till Karl den stores palatskyrka i Aachen. Den utformning som tornvåningen har i Brahekyrkan har sina motsvarigheter i östgötska kyrkor som Askeby, Bankekind, Källstad m fl. En gemensam nämnare är den förmodade kopplingen till den sverkerska kungaätten, den ena av de båda ätter som stred om makten i det framväxande kungariket Sverige på 1100- och 1200-talen. Östergötland var sverkrarnas hemvist, likaså Visingsö av källorna att döma. Frågan som många gångar ställts är om Ströja kyrka/Brahekyrkan byggts av någon av de sverkerska kungarna som en patronatskyrka, en kyrka som i sin arkitektur uttrycker byggherrens status och där denne hade rätt att utse präst.

Romanska ljudöppningar med utsmyckning i sandsten.

Stormannavåningens vägg mot kyrkan med altarnisch och två rundbågsöppningar.

Kanske kommer vi nu ett steg närmare ett svar på frågan. Inom ramen för en planerad bok om Brahekyrkan skriver fil. dr. Ing-Marie Nilsson ett kapitel om den romanska Ströja kyrka. Hon har tidigare disputerat i historisk arkeologi vid Lunds universitet på Hallands medeltidskyrkor. Vid ett besök i det gamla västtornet uppmärksammade Ing-Marie och undertecknad att det i trapphusets valv fanns kvar en formplanka från slagningen av valvet när tornet byggdes. Det fantastiska var att det var den enda av dessa plankor som inte hade brutits bort. Därtill var den möjlig att plocka ned i ett stycke, vilket öppnade för möjligheten att kunna få en datering av tornet genom dendrokronologi.

Valvslagningsbräda i tornets spiraltrappa, den enda trädetalj som med säkerhet kunde knytas till tornets byggande.

Dendrokronologi är datering med hjälp av årsringar och kan i bästa fall ge exakt fällningsår för timret. Därtill kan information utvinnas om var virket är fällt. Plankan skickades väl förpackad ner till Hans Linderson på Nationella laboratoriet för vedanatomi på Lunds universitet. Ett väl placerat snitt genom plankan kunde berätta att den fällts någon gång mellan 1135 och 1175, troligast dock senast 1155. I sådana fall sammanfaller tornets uppförande med kung Sverker den äldres regering (ca 1134-1156). Därtill är trädet fällt någonstans på Vätterns östsida, de gamla sverkerska bygderna! Av iakttagelser i tornet kan det även antas att det uppfördes vid en redan stående romansk stenkyrka. Ströja kyrka bör alltså ha byggts någon gång under 1100-talets första decennier. Med sitt västverk kan kyrkan ha varit avsedd som en tydlig manifestation av en ny kungaätts makt.

Robin Gullbrandsson