Tutankhamun i garderoben

Man kan hitta spännande fynd i garderoben, och då inte bara kläder. I förråd, garderober och andra inbyggda skrymslen hittar man inte alltför sällan äldre tapetlager som har bevarats intakta. När rummen sedan har tapetserats om har den gamla tapeten fått vara kvar i garderoben.

Samtidigt med rivningen och dokumentationen av Ciselören 1 i Eksjö, efter branden augusti 2015, pågick parallellt saneringsarbeten på de två intilliggande fastigheterna som hade vattenskadats. Länsmuseet uppmärksammades då på vissa detaljer i en av fastigheterna av den där anlitade snickaren. I ett garderobsutrymme påträffades till exempel äldre tapeter.

Närmast in mot timmerväggen fanns rester av en lumppapp och en därpå utförd stänkmålning i vitt och svart mot grå botten, vilket inte är särskilt förvånande då byggnaden brukar anges vara uppförd omkring 1850, alltså i en tid innan de tryckta tapeterna fick sitt stora genombrott. Nästa skikt var en brun tapet med ett sirligt vinrankmönster i tapetens bottenfärg, en så kallad naturelltapet, som var ett enkelt och billigt sätt att rationalisera kostnaderna på tapetfabrikerna under 1800-talets andra hälft.

Tapeten på toppen är den mest särpräglade. Det är en tapet i grönt och terrakotta i rutor med ett egyptiserande bildmönster och med avgränsande linjebårder i koboltblått. Personer avbildade i profil och med typiska huvudbonader och attribut, stiliserade blommor, symboler och hieroglyfer. Tapeten måste ses i skenet av en samtida upptäckt. År 1922 upptäcktes Tutankhamuns grav och utgrävningar inleds och pågår fram till 1928, vilket skapar ett oerhört stort intresse för egyptisk kultur och bildvärld. De egyptiska inslagen blev en del av inredningskonsten under 1920-talets andra hälft i den så kallade art deco-stilen och levde kvar in en bit in i 1930-talet.

Men det är inte första gången Egypten står som förebild inom inredningskonsten. Napoleons fälttåg till Egypten 1798 fick också ett visst stort genomslag inom samtida möbel- och inredningskonst, empiren med dess antika grekiska och romerska attribut fick sällskap av sfinxer som dekorelement.

Men en tapet med egyptiskt mönster är kanske inte det första man förväntar sig att hitta i en garderob i Eksjö. Det vore intressant att veta om någon har sett något liknande!

Britt-Marie Börjesgård

Annons

Forssellska gården – ett nytt kapitel…

Idag är det ett år sedan den tragiska branden i gamla staden i Eksjö. Det var en förfärlig händelse med i oåterkalleliga konsekvenser, ett liv släcktes och en historisk stadsgård gick till spillo. Det kunde dock ha gått ännu värre om inte räddningstjänsten hade fått elden under kontroll så snabbt.

Efter att gården länge har varit inhägnad och otillgänglig har den i sommar fått en ny tillfällig skepnad i väntan på en kommande byggprocess. Kommunen, som sedan i början av sommaren är fastighetsägare, har lagt trädäck över de bevarade grunderna, däck som följer den tidigare bebyggelsens yta och grundnivåer. Trädäcket har blivit en plats där glassätande turister kan slå sig ner och för barnen en härligt stor springyta. En informationstavla berättar om platsen och om Forssellska gårdens historia för de som är intresserade.

Informationsskylten är stundtals välbesökt.

Däcket mot Vaxblekargränd. Den gråmålade fasaden är restaurerad efter vattenskada.

Trädäcket är ett mellanspel i  Forssellska gårdens historia, i väntan på det som komma skall – kommunen har bjudit in till en arkitekttävling för att gestalta den nya bebyggelsen. I programmet slås fast att trä som byggmaterial är självklart, att vårdträdet, gårdens stenbeläggning och den gamla källaren ska bevaras och att den befintliga detaljplanen från 1922 är gällande. Detaljplanen stadgar bland annat att byggnad inte får innehålla mer än två våningar jämte de rum som kan inredas på vind. Det tänkta ändamålet är fortsatt handel i bottenplan och däröver bostäder. Syftet formuleras att utforma ett unikt område med en god gestaltning och med goda och ändamålsenliga hyresrätter.

I programmet konstateras att längs Norra Storgatan finns 400 år av arkitekturhistoria samlat, tack vare att varje generation har fått bygga enligt egna traditioner. Och att denna naturliga utveckling i stadskärnans arkitekturhistoria bör tas hänsyn till vid utformning av en ny byggnad på denna plats. Detta gör att det finns tolkningsutrymme för de tävlande som att det möjlig att gestalta det nya huset i en väl anpassad skala med vår tids byggnads- och formspråk. Men den kan också tolkas som att det är önskvärt med en gestaltning som är väl anpassad till de äldre och dominerande formspråken i Eksjö gamla stas.

Vad det blir återstår att se, ett nytt kapitel tillförs gårdens långa och varierande historia. Mycket har som sagt hänt sedan 1600-talets mitt och historien stannar inte nu.

Det blir uppenbart om man blickar bakåt i gårdens historia utifrån försäkringsbrev, Eksjö stads tryckta historia, bygglovshandlingar m.m.

Årtal:	Händelse:
1648	Joen Jönsson säljer sin gård med kålgård till Ingemar sadelmakare, (Dukers tomt 134), intill Nils snickares gård (Dukers tomt 130)
1655	Den östra tomten, tomt 130 enl Dukers karta, ägdes av Nils snickare och hans hustru Elsa Andersdotter
1680-talets slut	Tomt 130, ägs av rådmannen och gästgivaren Christer Perssons änka
1690	Christer Perssons änka sedan sålde tomten 130 vidare till sonen handelsman Nils Christersson Lilliewalch.
1698	Nils Christersson Lilliewalch avlider och tomten återgår till modern.
1699	Den västra tomten, tomt 134 enl Dukers, ägs av Ingemar sadelmakare sedan Ingemar Larssons sterbhus, (IJ avlider13 febr 1699)
1711	Den östra tomten, tomt 130, förvärvas av Catarina Knagg.
1713	Handelsman Lars Andersson Wessman köper tomt 134.
1780	Köpman Nils Johan Sjöstedt förvärvar fastigheten 2:a kvarteret 7-8. Tomterna var då sammanslagna.
1798	Karta över Eksjö Rådman Nils Johan Sjöstedt tomt 59 på kartan, inkluderar även bakgården
1805	Ryttmästare Carl Stålhammar köper gården vid konkursauktion efter Sjöstedts frånfälle.
1812	Gården köps av en garvare.
1821	N M Aschan köper gården jämte bakgården för 1444 ½ rdr banco..
1828	Försäkringsbrev omfattande tre boningshus, 2 bodbyggnader, 2 uthus och 1 ladugårdsbyggnad.
1836	Försäkringsbrev, gällande Garveribyggnad uppförd i stället för i tidigare värderingsinstrument upptagna hus 4, 5 och 6 (inrymde också fähus med spiltor för boskapskreatur, ett svinhus, afträde och stall med spiltor för tre hästar). Försäkringsbrevet undertecknat 22 februari 1836, N. M Aschan garvare.
1854	Försäkringsbrev. Nybyggnad av furutimmer bestruken med rödfärg. 35 alnar långt vid tvärgatan, 9½ alnar bred vid Kyrkogatan, med västra gaveln tillfogad hus no 1. Två våningar med rymlig vind, genomlöpande inkörsport från tvärgatan. Taket täckt med tegel. 1 vån visthusbod, 2 bodar, 1 kök, 2 kontor. Övre våningen, med uppgång från en från gårdssidan byggd tvist, inrymmer 1 verkstad, 1 bostadsrum, och 2 bodar. På vinden, som på taket försett med 7 större draggluggar, finnes 2 dränkkar för sulläder. Försäkringsbrevet undertecknat 24 november 1854 N. M Aschan, Rådman.
1857	Försäkringsbrev, huset vid stora gatan nu brädfodrat med yttre tak av tegel. Hus 2 två som ovan, Hus nr 3 garveribyggnad i triangelform, taket nu täckt av tegel. På bakgården två uthus,No 4 o 5, varav ett med torvtak och ett med tegeltak. (tid No 7 o 8 ). Försäkringsbrevet undertecknat 24 september 1857 N. M Aschan, Rådman.
1876	I konceptkarta över Eksjö står handlanden Jacob Johansson som ägare till tomterna 7 o 8 i Andra kvarteret.
April 1906	Försäkringsbrev med Samuel Johansson som försäkringstagare, fyra byggnader upptagna av trä med tak av tegel på underlag av bräder. Bostadshuset mot Norra Storgatan i tvåvåningar med 14 rum och 5 kök. Bostadshuset mot gränden uppfört i två våningar, 4 rum och 4 kök. Bostadshus mot Norra Kyrkogatan i två våningar, 5 rum och 1 kök. På gården uthus inrett till vedbodar och hemlighus.
Okt 1907	Försäkringsbrev med Axel Forssell som försäkringstagare. Byggnaden mot gränden anges nu innehålla 5 rum och 2 kök. Huset mot Norra Kyrkogatan ”boningshus och brygghus” innehåller 7 rum och 2 kök
1907	Ändring norr om portlidret vid Arendt Byggmästares gata och i trapphuset mot Vaxblekargränd. En tvättstuga inrättas i lokalen norr om portgången, brandmur av tegel.
1910	Fasadändring lokalen i hörnet, Norra Storgatan – Vaxblekargränd. De tidigare butiksfönstren indelade med fyra rutor per båge, mot byttes till något större fönster, med hela rutor och avrundade hörn. Bågarna breddades, höjdmåtten är i princip desamma. Tre fönster mot väster och ett butiksfönster mot söder. De två övriga fönstren i bottenvåningen på den södra fasaden berördes också av ändringen. Dörren ändrades också, den lägre dörren ersattes med en högre, i liv med fönsterbågarna och övriga tre dörrar längs Norra Storgatan. Ritningen är signerad Eksjö 21 jan. 1910 – Yngvar Lundberg – civilingenjör. Den är gillad med hänvisning till byggnadsnämndens protokoll 9/2 samma år, underskriven av Yngvar Lundberg, stadsingenjör.
1911	Försäkringsbrev med Axel Forssell som försäkringstagare. Boningshuset mot Norra Storgatan anges nu innehålla 15 rum och 5 kök. Huset mot Norra Kyrkogatan ”boningshus och brygghus” innehåller 7 rum och 3 kök
1915	Tillbyggnad på gården. Ett rum med kakelugn, i ett plan i liv med tidigare trapphus på gården längs den västra fasaden. Ritningen är signerad Eksjö i november 1915. Andersson & Abrahamsson.
1918	Bygglov till en påbyggnad av fastigheten mot Norra Storgatan. Vägglivet höjdes och en extra takvåning inreddes på vinden genom att uppföra ett högt mansardtak med takkupor. Butiksfönstren i bottenvåningen fick lika utformning som de sedan 1910 insatta nya fönstren i södra hörnet. Fönstren i övervåningen och på vinden fick en för tiden typisk form med större hela bågar i två, respektive tre luft och småspröjsade överfönster. Samma typ av fönster mot gården. Utbyggnaderna på gården får två plan. Tillbyggnaden i södra vinkeln, är fortfarande något större och skjuter ut på gården och ett nytt trapphus är tillfogat norr om genomgången till Storgatan. Fasad- och sektionsritningar är signerad, Eksjö i aprill 1918 Erick Göransson. Planritningen är daterad maj 1918.
Januari 1919	Försäkringsbrev med Axel Forssell som försäkringstagare. Boningshuset mot Norra Storgatan innehåller nu 18 rum och 6 kök. Huset mot Norra Kyrkogatan ”boningshus och brygghus” innehåller 8 rum och 4 kök. (Huset mot gränden oförändrat.)
Dec 1919	Försäkringsbrev med Axel Forssell som försäkringstagare. Boningshuset mot Norra Storgatan innehåller nu 31 rum och 8 kök. (Huset i övrigt oförändrade.)
Dec 1935	Försäkringsbrev med fru Hanna Forssell som försäkringstagare. Inga förändringar i beskrivningen av bebyggelsen.
1943	Ombyggnad av butikslokalen på hörnet Norra Storgatan Vaxblekargränd. Ett pannrum inrättas i anslutning till tidigare mindre matkällare. Gjutna murar i pannrummet. Butiksentrén flyttas till hörnet som avfasas. Ett tidigare enkelrum med kök i tillbyggnaden i hörnet, läggs till butiksytan vilket också sker med kontoret bakom butiken. Ny avväxling med balk samt ändrad fönstersättning. Ritningen är signerad Eksjö 16/8 1943 H. Ahlstedt.
1951	Nya fönster övre våningen mot Vaxblekargränd. I jämförelse med uppmätningsritning framgår vad ändringen innebär. Ändringsritning signerad Eksjö den 12/1 1951 H. Ahlstedt. Uppmätningsritningen är odaterad, också den underskriven av H. Ahlstedt. Övervåningens fönster, där fyra är ritade som tvåluftsfönster med tre rutor per båge och två fyrluftsfönster med korspost. Korspostbågen är dock spröjsindelad på samma sätt som tvåluftsfönstren. De nya fönstren är genomgående korspostfönster med större ospröjsad rutor i de nedre luften.
1968	En större ombyggnad, modernisering och restaurering av hela fastigheten. Moderna kök och badrum inreddes. Dass och vedbodar ersattes med förråd och enrummare. Utbyggnaden på gården i öster revs och trappan till loftgången i söder vändes i sitt lopp. Fönstren byttes på byggnaden mot Norra Storgatan, korspostfönstren med småsröjade överrutor byttes till traditionella två- respektive treluftsfönster med tre rutor i varje båge. Byggmästare Gösta Stridh är nu ägare.

Britt-Marie Börjesgård

Ingemar sadelmakares hus!

Länsmuseet var i höstas med och dokumenterade rivningen av fastigheten Ciselören 1 i Eksjö efter den tragiska branden i augusti i fjol. Nu sitter jag och försöker slutföra rapporten över arbetena, förutom den dokumentation vi gjorde på plats tog vi också ut ett drygt 50-tal sågskivor för dendrokronologisk analys, en analysmetod som kan ge det exakta avverkningsåret om det finns bevarad bark eller vankant (ytan närmast under barken). Metoden bygger på att trädens årsringar varierar, under år med varma och fuktiga somrar bildas bredare årsringar än om det är kallt eller torrt, men även en andra klimat- och miljöfaktorer har betydelse, som t.ex. ljusförhållanden, vindexponering och snödjup under vintern. De flesta träd av samma art inom samma geografiska region uppvisar likartade serier av breda respektive tunna årsringar. Överlappande årsringsserier från träd som levt under olika tidsperioder kan bindas samman till långa kontinuerliga kronologier, referenskurvor, som kan sträcka sig flera tusen år tillbaka i tiden. Och som ger en mycket säker datering. (När vankant saknas blir dateringen inte lika exakt på året men kan beräknas utifrån splint och kan ge en maximal variation på ± 20 år avseende tall.)

Exempel på en sågskiva, denna är daterad som avverkad vintern 1715/16. Stocken har utgjort bottensyll, kanske vald till detta ändamål utifrån den skada man kan se nära kärnan, vid en skada övervallar trädet skadan och ett hårt kådrikt virke bildas.

Huvudparten av de dendrokronologiska analyserna utförda av Lunds universitet är klara och nu återstår det att försöka tolka resultatet. Vissa resultat är glasklara och bekräftar det vi såg och noterade på plats, som till exempel när den sista väggen mot grannfastigheten i norr revs. Väggen in mot vreten, eller stolparummet som det då lagstadgade brandutrymmet på 1½ aln mellan två fastigheter kallades, var i stora delar intakt från byggtiden. Den nedre delen av väggen bar bilningsspår efter ett smalt yxegg, utom på ytor där materialet var spräckta ur stocken utan efterhuggning.

Bild inne från vreten med Ciselören 1 till höger i bild. De utskjutande knutarna har vid tillfälle sågats av och därmed förlorat sin bindande funktion.

Timmerstockarna var grova och timrade med dubbelhak (med urtag i både undre och övre delen av stocken) men saknade betta, en sorts tröskel i överhakets botten för att få en tätare och bättre låsning stockarna emellan. Detta är en ålderdomlig timringsteknik, stockarna var inte heller dymlade och det saknades drevning vilket också är indikerar hög ålder. Den övre våningens vägg var timrad med betta, vilket upplyste om att bottenvåningen var äldre än övervåningen, som hade tillkommit i ett senare skede.

De tre sågskivor som vi sågade ifrån i detta väggparti säger i stort sett samma sak – timret till denna väggen avverkades på 1650-talet. De avverkades på vintern 1656/57 och vintern 1657/58, den tredje furan som enligt årsringarna var nästan 300 år då den avverkades och då troligen som torrfura, den var självdöd med den yttersta (yngsta) årsringen från 1637. Dateringen av den yttersta årsringen är inte, som Hans Linderson på Lunds universitet skriver, orsakad av avverkning utan av en naturlig död. Avverkningen har kunnat inträffa senare då som  torrfura eller nästan torrfura, (trädet kan fortfarande vara grönt utan att tillväxt sker i stamvirket), skriver han vidare.

Den norra väggen, den övre stocken är den som är daterad som självdöd 1637.

Denna väggen var inte brandskadad och virket var som nytt när vi sågade i det, det luktade kåda och stockarna var av en kvalitet som idag knappast finns att uppbringa. Det var både sorgligt och mäktigt att ta sig an den sista väggen. Att den äldsta furan satte sitt frö redan år 1346 är svårt att greppa.

Även de prover som togs ur stommen i vägglivet mot gatan längst i norr är från samma tid. På den södra delen av huset mot Norra Storgatan, finns också prover med daterad avverkning på 1600-talet, här 1670-tal. Den mittersta delen av huset har dateringar från slutet av 1770-talet, enstaka äldre prover inom samma väggparti antyder att det kan handlar om en större ombyggnad.

Platsen för Ingemar sadelmakares hus efter rivning. Grundens olika nivåer antycker också att huset har tillkommit i omgångar.

 

Den tidigaste kända namngivne ägaren av huset mot Stora Gatan är sadelmakare Ingemar Larsson som köpte den västra tomten 1648. (Fastigheten var då delad i två tomter, en östlig och en västlig del och det är någon gång under 1700-talets mitt som tomterna läggs samman.) Med stöd av de dendrokronologiska analysresultaten kan vi konstatera att både delen längst i norr och den längst i söder har byggts medan Ingemar sadelmakare bodde här. Han ägde fastigheten fram till sin död 1699.

Britt-Marie Börjesgård

 

Det till synes yngsta var det äldsta

Fasaden mot Norra Storgatan.

Ritning byggnaden mot Norra Storgatan 1918.

Ritning huset mot Norra Storgatan 1910 (fönsterändring).

Eldsvådan i somras då en av fastigheterna i kvarteret Ciselören i Eksjö gamla stad brandskadades så svårt att den nu har rivits har bidragit till att ge oss mera kunskap om husen och deras historia. Ett på alla sätt tragiskt sätt att få ökad kunskap, men dokumentationsinsatsen får kanske också ses som ett sätt att hedra och bidra till att bevara minnet av den Forssellska gården.

Branden har berört många i själen och då inte bara nuvarande och före detta Eksjöbor. Som ansvarig för dokumentationsinsatsen har jag träffat personer på plats men också haft många givande kontakter på andra sätt. En för mig betydelsefull kontakt och källa har varit mössmakare Axel Forssell barnbarn, en herre som idag är över 90 år och som ha kunnat räta ut en dela frågetecken gällande det tidiga 1900-talets historia och de förändringar som gjordes då. Mössmakare Axel Forssell är den man som har gett upphov till gårdens namn. Han köpte gården 1907 och bodde och verkade i fastigheten under 1900-talets första hälft. Axel Forssell verkar ha varit en färgstark person som satte avtryck i stadsbilden, han klädde sig gärna i sin gröna jackett. Som mössmakare, tillverkade han som namnet avslöjar mössor, officersmössor, kepsar och andra huvudbonader.

På bilderna inifrån gården synts en utbyggnad på längan mot öster. Det var en altan som Forssell lät uppföra åt sig och familjen på 1910-talet. Senare blev den undre stolpkonstruktionen inbyggd och nyttjades som vedbod och förråd för bageriet som fanns i bottenvåningen. På vykortet från 50-talet har också kastanjen, som var relativt nyplanterad på den övre bilden vuxit sig hög.

I samband med restaureringen i slutet av 1960-talet, då byggmästare Gösta Stridh hade köpt och iordningställde fastigheten, revs denna utbyggnad.

Men den mera genomgripande förändringen under Axel Forssells tid var ombyggnaden av affärs- och bostadshuset mot Norra Storgatan. Den relativt låga tvåvåningsbyggnaden med avvalmad gavelspets mot gränden, höjdes i princip ett våningsplan och nya lägenheter inredde på vinden.

Detta har vi känt genom bygglovsritningarna. I samband med rivningen har timmerstommarna efterhand framträtt och också rent fysiskt bekräftat detta. Påbyggnaden framträdde tydligt, men det fanns också mycket kvar av den gamla byggnaden i grunden, mera än man kunde ana.

Genom Axel Forssells barnbarn har jag också fått en fotografi som visar hur byggnaden såg ut före ombyggnaden. Pusselbitarna faller på plats efter hand.

Norra Storgatan med Axel Forssells butik på hörnet. Fotografiet är taget efter 1910 och före 1918.

Vad vi mera fann bakom panelen och vad timmerstommen kunde berätta återkommer jag till!

Britt-Marie Börjesgård

 

Dokumentation efter branden i Eksjö

Under tidig morgon den 16 augusti drabbades Eksjö gamla stad av brand. Elden startade i kvarteret Ciselören 1, den så kallade Forssellska gården. Tack vare installerat sprinklersystem och en snabb och massiv insats från räddningstjänsten kunde branden i stort sett begränsas till denna fastighet. Förödelsen kunde annars har blivit än värre.

Ciselören 1 är ett av Eksjö stads dryga 50-tal byggnadsminnen. Bebyggelsen i Eksjö är skyddad som en samlad helhet, vilket gör att vissa byggnader är omistliga, andra har i sig inte samma dokumentvärde, men är viktiga för stadsbilden och bidrar till helheten. Vissa fastigheter är väl dokumenterade, kring andra är kunskapen mer generell. Kvarterindelningen för denna delen av staden fastlades redan under 1600-talet. Den nu brandskadade gården består sedan 1700-talet av två sammanlagda tomter. Förändringar utförda under 1800-talets mitt och under 1900-talet finns delvis dokumenterat i handlingar och bygglovsritningar, men den äldsta historien är relativt höljd i dunkel.

Branden är en tragedi av stora mått men ger samtidigt en möjlighet att samla mera kunskap om den aktuella fastigheten. Under släckningsarbetet bröts delar av panelen bort och blottlade den timrade fasaden och den underliggande strukturen blev tydlig på ett sätt som den inte varit tidigare. Skarvar mellan olika byggnadskroppar, olika timringsteknik och olika utformade knutar framträder.

Skarv mellan två byggnadskroppar.

Timret bär spår både av äldre rödfärg och en ockragul linoljefärg.

Då de aktuella byggnaderna i den kringbyggda gården är för skadade för att kunna återuppbyggas har länsstyrelsen beslutat skiva om byggnadsminnet och kommunen har lämnat rivningslov. Länsmuseet genomför på länsstyrelsen uppdrag och med särskilt stöd från Riksantikvarieämbetet en dokumentation av fastigheten inför sanering och rivningen av brandresterna. Viss dokumentation kommer också att ske parallellt med rivningsarbetena. Då fastigheten är så kraftigt brandskadad blir det dock svårt att undersöka interiörerna utan arbetet koncenteras i huvudsak till fasaderna och gården.

Rivningen gör det möjligt att såga ur virke för att kunna göra dendrokronologiska dateringar av timret på ett flertal ställen i byggnaderna. (Markeringarna på bilderna ovan är för att kunna ta dendroprov, men också för att spara en fint timrad knutkedja som ett åskådningsexempel.) Dateringarna kommer att utförs av Lunds universitet och bygger på att man studerar trädens årsringar. Finns vankanten bevarad kan man med stor noggrannhet och precision avgöra när trädet är fällt. Genom att man redan sedan tidigare har tagit borrprover av timmer i Eksjö så har man relativt gott med jämförande material vilket också säkerställer dateringarna.

Efter våra första besök på plats kan vi konstatera att det hus som har genomgått de kraftigaste förändringarna, byggnaden med fasaden mot Norra Storgatan, är det i grunden äldsta huset, vilket timringstekniken avslöjar.

Under den borttagna panelen finns rester av en ålderdomlig slättimrad fasad.

Det är ett arbete med dubbla känslor, det är oerhört tragiskt med det liv som gick till spillo och så sorgligt att Eksjö gamla stad har förlorat en av sina pärlor, med den genuina gårdsmiljön. Men det är också spännande att få tillfälle att blicka in och på djupet kunna analysera material, tekniker och byggnadsskeden på ett sätt som annars inte är möjligt.

I en sådan här situation, när katastrofen har inträffat, gäller det att trots allt att försöka få ut så mycket information som det går ur resterna.

Den drygt hundraåriga kastanjen, gårdens vårdträd, spirar igen efter några kraftiga regn. Vilket i sig är hoppingivande.

Britt-Marie Börjesgård