Lyft blicken i sommarstaden!

Semester och sommar. För en stadsflanerare finns mera än skyltfönster att se. Lyft blicken och spana in fasaderna, eller låt den notera detaljer i nivå med fotknölarna. Husen i staden bär alla olika uttryck, från den tid de är uppförda, ibland kanske till och med byggåret står inhugget i fasaden.

Hus från jugendtid kan ha en stolt medaljong med byggår inhugget.

 

Eller kanske byggåret sitter som fasaddekorationer i smide, som på den här fastigheten längs Storgatan i Nässjö.

Man kan imponeras av väl utförda stenhuggararbeten och hitta spännande detaljer om man bara tittar. Och betänka att det är en mänsklig hand med hammare och mejsel som har format spåren i stenen, eller som har lagt upp dekorationsdetaljerna i putsen. Hantverkskunnande och precision i ett.

Eller så kan det vara tvärtom.Detaljerna kan också vara exempel på tidig industrialisering med gjutna detaljer i cement som här på Sofiakyrkans rikt dekorerade fasad. Om man tittar noga kan man se skarvarna mellan de gjutna elementen.



Varje tid har sitt uttryck. En vilja att dekorera finns i alla tider, men det tar sig olika uttryck, beroende på vad som är modernt. Vissa dekorer är lekfulla och lätta att uppfatta andra kan vara mera intrikata och kräver att man verkligen studerar fasaden för att upptäcka.

Vissa saker låter sig dock svårligen göras i vår tid, dels finns alltför få hantverkare inom olika skrån, dels skulle det bli väldigt dyrt. Men då får vi glädjas åt det man kunde och kostade på sig för 100 år sedan.

Ett mycket konstfullt slaget entrétak. Mönstret är bearbetat och ciselerat i kopparplåt, de två slingrande ormarna antyder att det ursprungligen förmodligen fanns ett apotek i bottenvåningens affärslokal.

 

Dörrar, portar, entréer och balkonger är också värda att uppmärksamma. Ibland är de smyckade med smidesdetaljer, tidstypiska former eller andra vackra detaljer.

Nästa gång du är på stan, hasta inte utan låt blicken svepa över husfasaderna så kanske du upptäcker något du aldrig tidigare har sett. Kanske en fin neonskylt, eller ett utsirat galler i ett parkeringshus från 1980-talet. Var nyfiken och upptäck skönheten i detaljerna!

Britt-Marie Börjesgård

Betong – älskat och hatat

Betong är kanske ett av de byggnadsmaterial som väcker mest känslor. Det är ett rationellt material som i mycket gestaltar modernitet, men som också har fått beteckna tristess och storskalighet i epitet som ”betongförort”, ”grå som betong”, också politiker får en släng av sleven i uttryck som ”betongsosse” etc.

Betong har två betydelser´i det svenska språket, den numera rådande betecknar en blandning av cement, ballast, vatten och eventuellt tillsatsmedel, vare sig denna blandning hårdnar eller inte. Den mera ålderdomliga användningen av orden avser alla blandningar av hydrauliskt kalk med stenbitar, stycken av tegel och klappersten. Beredning av betong i den äldre bemärkelse var känt redan under romartiden och Pantheon ett exempel på detta.

Ritning till Jästbolagets byggnad i Nässjö, 1911.

Jästbolagets byggnad i Nässjö, arkitekt Anders Roland 1911, konstruktion Kruger & Toll.

Den armerade betongen, det vill säga betong som förstärkts med inläggningar av stänger eller metallnät, börjar utvecklas under 1800-talet i Frankrike och England. I Sverige blev det Skånska Cementgjuteriet, grundat 1887, som börjar med armerad betong i byggnader, Katarina folkskola, Operan i Stockholm är tidiga exempel. Den första byggnaden med en hel stomme av betong uppförde 1909 på Kungsgatan i Stockholm. Den första i Jönköpings län var Jästbolagets nya byggnad i Nässjö från 1911 och som fortfarande står på sin plats väl synlig längs järnvägsspåret strax norr om stationen. Den är uppförd med bärande bjälklag och pelare av betong endast takvåningen är av trä. Anläggningen uppfördes av Stockholmsfirman Kruger & Toll med Anders Roland som arkitekt. Det var också Kruger & Toll som uppförde Myrstedts byggnad på Kungsgatan i Stockholm.

För den som vill veta mer om betong också ur ett bevarandeperspektiv rekommenderar vi Sven Olof Ahlbergs föreläsning på länsmuseet, nu på onsdag den 26 oktober kl. 18.00. Föreläsningen är ett samarbete med Svenska Byggnadsvårdsföreningen.
Fri entré!

 

VÄLKOMNA!

Britt-Marie Börjesgård

2600 lägenheter av en miljon

Det område i Jönköpings läns som kanske framförallt förknippas med miljonprogrammet är Råslätt, i södra utkanten av Jönköping. Råslätts gård låg utanför stadsplanelagt område, då staden köpte in marken 1955.

Under 1960-talets början tog planerna på ett nytt bostadsområde fart. Genom att bygga med fabrikstillverkade betongelement, kunde staden få del av det så kallade förhandsbeskedet. Det var en ny statlig låneform som gavs till bostadsbyggnadsprojekt som omfattade mer än 1000 lägenheter och som byggdes med industriella metoder. Lånesystemet var annars kvoterat, men med det nya förhandsbeskedet kunde man planera större volymer och över flera år.

De första planerna presenterades 1964 och man planerade då att området skulle byggas i sex våningar och med ett underjordiskt trafiksystem och gator. För att Råslätt skulle bli stadslikt tänkte man sig slutna kvarter. Kommunens bostadsbolag, Stiftelsen Bostadshus, nuvarande Vätterhem, utsågs till byggherre för hela området. År 1965 gick uppdraget att rita området till arkitekt Lars Stalin, som hade ett eget arkitektkontor i staden sedan slutet av 1950-talet. Lars Stalin var en socialt medveten arkitekt som engagerade sig i boendefrågor men också i materialfrågor och tekniska lösningar för att nedbringa byggkostnaderna.

råslätt beskurenPlanerna ritades delvis om och genom att lägga parkeringarna utanför området istället för i två plan kunde man förbilliga produktionen. Råslätt består lite enkelt beskrivet som två bostadsområden med ett centrum i mitten. Det norra området är mest lik den ursprungliga kvartersplanen med huskroppar i nord-sydlig riktning, medans den södra delen är friare gestaltad, där gångstråken går i öst-västlig riktning. Bostadsområdet uppfördes under åren 1968-1972, centrumområdet stod klart 1975.

råslätts centrum

Den lägre centrumbebyggelse i områdets mitt, innehåller butiker, service, kyrka, simhall och skola. I bild folktandvården.

Råslätt har precis som andra miljonprogramområden kritiserats för att vara för stort och för enahanda. Att området är stort, går ju inte att ifrågasätta. Frågan om monotoni och de estetiska uttrycken är alltid en fråga om smak. Råslätt uppfördes i betong, i stommar men också fasader och balkonger. Husen gestaltades som monumentala skulpturer med vertikala och horisontella band genom att nyttja olika struktur i betongens ytskikt, dels den råa betongen med spår efter formbrädor, dels betong med frilagd ballast och balkongerna som urholkade schakt. En subtil estetik som präglar modernismen och brutalismen. Tron på materialens inneboende skönhet och funktionens klarhet. Värden som dock kan vara svåra att uppfatta för det icke tränade ögat som kanske ser allt som grått. För att råda bot på färglösheten genomfördes ett stort ommålningsprojekt under 1980-talet under ledning av konstnärerna Jon Pärson och Lennart Joanson. Fasaderna målades i glada pastellfärger, ett tidsskikt som i backspegeln på sitt sätt kanske är lika daterande som 1960-talets betongarkitektur?

Britt-Marie Börjesgård

Den främsta källan till inlägget är foldern ”På vandring i Råslätts gård” skriven av Lars Wängdahl 2001 och producerad av Kulturförvaltningen Jönköpings kommun.