Vid tall och timrad knut

Om rådhusparken är Jönköpings stads finrum så är stadsparken dess vardagsrum. En plats för umgänge, lek, nöjen och rekreation. Parken inrättades 1896 efter en motion till stadens fullmäktige. Den plan som trädgårdsdirektör M P Andersen upprättade påföljande år är ännu densamma i sin grundstruktur.

När Norra Smålands Fornminnesförening grundades 1902 kom stadsparken också att  få rollen som ett friluftsmuseum med Skansen som förebild. Den medeltida träkyrkan från Bäckaby, som föreningens initiativtagare och grundare Algot Friberg räddade från rivning, blev den första byggnaden som fick nytt hem i stadsparken.

Ett antal byggnader flyttas sedan till parken, café och dansbana uppförs. Stadsparkens historia är rik och mångsidig.

Följ med på kvällens vandring under ledning av antikvarie Agneta Åsgrim Berlin som visar och berättar mera om stadsparkens spännande historia!

Samling vid entrén från Dunkehallavägen, nära den digitala informationstavlan.
Onsdag den 6 maj kl. 18.00. VÄLKOMNA!



Britt-Marie Börjesgård

Annonser

Nöden är uppfinningarnas moder – Tråddrageriet i Jönköpings stadspark

Tråddrageriet kom att bli den andra byggnaden som tillfördes Friluftsmuseet i Jönköpings stadspark. Året innan, 1902, hade Bäckaby kyrka räddats från rivning och uppförts i Stadsparken. Ingenjör Algot Friberg, sekreterare i den nybildade Norra Smålands fornminnesförening, hade ambitionen att skapa ett Skansen, som skulle visa ett regionalt byggnadsskick och kulturarv i möjligaste mån.

I december 1902 utgick ett upprop till Gnosjöborna, ställt av hembygdsforskaren, konduktör F.J. Eneström. Uppropet gällde om det fanns intresse för att ideellt bidra till att rädda ”Edra förfäders hemslöjd åt eftervärlden”, genom att skänka ett tråddrageri till Jönköpings stadspark. Det ville Gnosjöborna, och i gåvobrevet till Norra Smålands fornminnesförening fanns också villkoret att föreningen ”å sin sida förbinder sig att nämnda tråddrageri för alltid förevisa, vårda, underhålla och bevara”.

TRÅDDRAGNING var i vårt län mycket provinsiell och dess förutsättning låg i Västbo härads små vattendrag, där bearbetning av metalltråd utgjorde en viktig biinkomst till små jordbruk. I slutet av 1700-talet nämns de första i Kungliga Bergskollegiets protokoll som ger tillstånd för uppförande av ett tråddrageri. Fram till 1800-talets slut har cirka 150 tråddragerier och ett 30-tal räckhammare funnits längs åarna i socknarna Åsenhöga, Källeryd, Kulltorp och Gnosjö. Järnet köptes från bruken i Nissafors, Eckersholm och Götafors, och detta stångjärn var 3 alnar långt och 1½ tum i fyrkant. Det fordrades starka krafter för att bära järnet den 1½ mil långa vägen från Nissafors. Den vägen benämns idag ”järnbärarleden”.

Emanuel Johanssons fintråddrageri i Götarp, Gnosjö kommun. Med en fläskbit smörjdes tråden och drogs sedan med vattenkraftens hjälp genom ”tornet”. Allteftersom tråden blev klenare flyttades den längre bort till de för finare tråd avsedda kubbarna.

Emanuel Johanssons fintråddrageri i Götarp, Gnosjö kommun. Med en fläskbit smörjdes tråden och drogs sedan med vattenkraftens hjälp genom ”tornet”. Allteftersom tråden blev klenare flyttades den längre bort till de för finare tråd avsedda kubbarna.

tråddrageriet färg tråddrageriet takomläggning

Bilderna visar en byggnadsvårdsdag vid tråddrageriet, där Gnosjö hembygdsförening och Wallgårda hembygdsförening bidrog med upptagen torv och där Askeryds hembygdsförening hägnade gärdesgård. Tillsammans med företaget Svensk Byggtradition visade vi på dessa hantverk med traditionella material och metoder.

 

Margaretha Engstedt
antikvarie