Stadsarkitekter i Jönköpings län

Under 1900-talets mitt hade stadsarkitekterna en stark position och roll i plan- och byggprocessen. Men hur började det, och hur såg utvecklingen ut i Jönköpings län?

Den förste stadsarkitekten i länet var Fredrik Sundbärg. Han tillträdde befattningen i Jönköpings stad år 1891. Staden hade dessförinnan, redan från slutet av 1600-talet haft stadsbyggmästare, varav flertalet var antingen snickare eller byggmästare i grunden. Sundbärg var den förste med titeln stadsarkitekt. I tjänsten granskade han bygglov och föredrog dem för byggnadsnämnden. Mot särskild ersättning fick han också vissa uppdrag att rita kommunala byggnader och anläggningar, brandstationen på Kyrkogatan är ett sådant exempel. Det stod också honom fritt att parallellt med sin tjänst ta privata arkitektuppdrag. Efter Sundbärg kom Atterström. August Atterström tillträdde som stadsarkitekt 1901 och verkade på tjänsten fram till sin bortgång 1930.

August Atterström hade sitt arkitektkontor i hemmet. August Atterström till höger i bild, hans yngre syster Agnes vid ritbordet i mitten och en okänd medarbetare till vänster. Foto från 1904.

Nästa stad efter Jönköping att tillsätta en stadsarkitekt var den unga staden Nässjö, som  anlades som järnvägsstationen vid södra stambanan på 1870-talet. År 1919, bara fem år efter att staden fick sina stadsrättigheter, anställdes Carl Edvard Ericson som stadsarkitekt. Han hade dock ingen arkitektexamen utan var ingenjör och innehade befattning både som stadsingenjör och stadsarkitekt.

År 1938 fick Johannes Dahl tjänst som stadsarkitekt i Tranås. Under 1940-talet  anställde sedan de flesta städerna stadsarkitekter. Bengt Holmstrand anställdes i Huskvarna 1944, Hugo Bolker i Värnamo och Birger Hammarén i Vetlanda samma år. År 1944 anställde Nässjö, Wilhelm Ahlsén, som var den förste på tjänsten med arkitektexamen. Helmer Flensborn blev stadsarkitekt i Gränna 1948. Efter att Folke Edenhall anställdes i Eksjö 1954 och Bengt Svahn i Sävsjö 1955, hade länets samtliga städer stadsarkitekter.

Stadsarkitekterna uppstod inte bara som ett allmänt önskemål utan var en följd av skrivningarna i gällande bygg- och planlagstiftning. Med införandet av PBL, Plan- och bygglagen 1987 avskaffas det formella kravet på kommunerna att ha en stadsarkitekt.

Lite mera om stadsarkitekterna i länet och om bygglagstiftningen över tiden följer i några kommande blogginlägg.

Om du vill läsa mera om arkitektrollens utveckling, kan jag rekommendera kapitlet med samma namn, skrivet av Anders Franzén,  i museets årsbok från 2007 ”Visioner och vardagsarkitektur. Byggnadskonst i Jönköpings län under 1900-talet.” För den som vill veta mera om äldre tiders stadsbyggmästare finnas Bo E Karlsons verk ”Jönköping – den nya staden. Bebyggelse och stadsplanering 1612-1870.”

Britt-Marie Börjesgård

 

Annons

Kyrkorum återfår färgprakt från 1906

Järsnäs kyrka efter 1906 års restaurering – ett helt nytt kyrkorum i jugend med rik målningsutsmyckning.

Det är inte ofta man gör stora förändringar i ett kyrkorum. Dels beror det förstås på rummets höga kulturhistoriska värden, men också på att det är en lokal som många har starka emotionella band till. En större och genomgripande restaurering äger i snitt rum en till två gånger under ett sekel. I Järsnäs kyrka skedde detta senast 1937 med Erik Lundberg som arkitekt. Bara 30 år tidigare hade den gamla medeltidskyrkan genomgått en total förnyelse under ledning av Jönköpings stadsarkitekt August Atterström. Då byggdes ett nytt långhus till, så att man ändrade riktning i kyrkan (altaret är nu i söder i stället för som traditionellt i öster) och lade till ett präktigt torn och en helt ny inredning. Bara den gamla kyrkans altaruppsats sattes upp igen (övrig gammal utsmyckning hamnade som brukligt på den tiden på vinden eller såldes till privatpersoner).

Atterström kan man säga skapade ett av länets få kyrkorum i nationalromantik med drag av jugend 1905-1906. En viktig del i detta var de synliga takstolarna och den påkostade målade dekorationen på väggarna, utförd av målarmästare A E Gustafsson från Skövde. Denna stora restaurering kom helt att prägla Järsnäs kyrka. Men smaken ändrades i och med modernismens segertåg. Arkitekt Lundberg låt tvätta bort all dekorationsmålning, måla väggarna vita, ta fram träytan i takstolarna och måla om övrig inredning. Det medeltida triumfkrucifixet hämtades ner från vinden och sattes upp i 1905 års triumfbåge.

Kyrkorummet 2014 före pågående restaurering.

Nu genomgår Järsnäs kyrka på nytt en stor restaurering och modernisering för att uppfylla dagens och morgondagens behov. Församlingen önskade sig bland annat ett ljusare och mer flexibelt kyrkorum, men också att återfå en del av den färgprakt som försvann 1937. Jugendinredningen återfår sin ursprungliga ljusa färgsättning från 1906 medan takstolarnas stämningsfulla brunlaserade träyta får vara kvar. Särskilt anslående är det mödosamma arbetet med att utifrån äldre fotografier återskapa det rika dekorationsmåleriet i absid och triumfbåge med bladverk, stjärnhimmel och förgyllda bibelcitat. Genom flyttbara stolar, dopfunt och altare i koret finns nya möjligheter till körverksamhet och ett flexibelt nyttjande, utan att detta förtar något av det ståtliga nygamla kyrkorummet. Triumfkrucifix och barockpredikstol ges en ny placering i östra korsarmen, det gamla koret, som vacker fond till ett rum i rummet.

2015 – arbete pågår. Delar av färgprakten från 1906 återskapas.

2015 års kyrkorum blir en mer helgjuten sammansmältning av 1906 och 1937 års stora omdaningar, men samtidigt med utrymme för samtid och framtid.

Robin Gullbrandsson