Munksjöns södra strand – ta del av det som snart är historia!

Munksjöns södra strand är den del av Jönköpings stad som kommer att bli nästa stora förändringsområde. Men än finns det mesta av 1900-talets gamla strukturer och byggnader bevarade.

aga

Nu har även AGA tagit ner skylten.

Området har i historisk tid tillhört Strömsbergs säteri med några kända torp i detta läge, med Sjöen eller Sjön som det äldsta. Här fanns en hälsobrunn som var känd sedan 1700-talet, och som under 1800-talet  kom att utvecklas till ett rekreations- och nöjescentrum. Västerbrunn var den mest etablerade och populära brunnsplatsen i Jönköping. Vid södra stranden fanns också en lastageplats som betjänade Tabergs bruk men som också senare nyttjades industrier i området. Efter att Jönköpings stad i början av 1900-talet köpte marken etablerades ett antal industrier, en tegelfabrik som gjorde murtegel av kalksandsten, slakteriet, Jordbro tändsticksfabrik, Ekmans kartongindustri är några exempel.

Kontorsbyggnaden till Jönköpings läns slakteri ritades 1940.

Kontorsbyggnaden till Jönköpings läns slakteri ritades 1940.

ritning pudrettOch så fanns det en pudrettfabrik, vad det var få du veta om du följer med på en kulturvandring, onsdagen den 31 augusti. Det blir en lite längre promenad från Munksjö Bruk, via Jordbron och f.d. slakteriet till platsen där Västerbrunn låg, vidare längs stranden till Nordiska Syrgasfabriken och AGA. Det är samling vid Shellmacken på Barnarpsgatan, Jönköping, kl. 18.

Byggnadsantikvarie Britt-Marie Börjesgård leder vandringen.

VÄLKOMNA!.

Annonser

Plagiat eller inspiration?

När arkitekten skall utforma en byggnad sker detta i ett sammanhang där man måste förhålla sig till en lång rad givna förutsättning. Oftast rör det sig om byggherrens behov, byggteknikens möjligheter, myndigheters krav osv. Arkitekten låter sig samtidigt oftast inspireras av andra byggnader – kollegornas samtida skapelser eller arkitekturhistoriens gamla verk. Här tänker jag ge några exempel på när arkitekter skapat byggnader som är så snarlika sina förebilder att man nästan kan tala om plagiat.

Mitt första exempel avser det ridhus som familjen Hay lät uppföra vid korsningen Trädgårdsgatan-Nygatan i Jönköping. Byggnaden stod klar omkring 1880 och hade ritats av arkitekten Magnus Isaeus, som exempelvis även gestaltade Sturebadet i Stockholm. Att rita ett ridhus i stadsmiljö var ett ovanligt uppdrag och helt säkert fick Isaeus uppslaget till byggnadens utvändiga form från en fransk arkitekturtidskrift, Revue Général de l’Architecture, från 1873. I den publicerades ritningar till ett ridhus i den nordfranska staden Caen som i hög grad liknar det i Jönköping. Ridskolan i Caen ritades av arkitekten M. G. Auvray och den används idag som ett kulturcentrum.

AN 1

Ridhuset i Jönköping

il_570xN.899606043_hu7h

Ridhuset i Caen, Frankrike.

 

 

 

le-theatre-va-redonner-vie-au-manege-de-la-gueriniere

Ridhuset i Caen, Frankrike.

Mitt andra exempel är hämtat från Nässjö. Under en period var byggmästaren Hugo Göransson verksam där och ritade en villa vid Gamlarpsvägen 1920 – ibland kallat bananhuset. Exteriören är speciell bland annat genom de utskjutande ornamenten vid byggnadens hörn. Med all säkerhet fick Göransson idén till gestaltningen efter att ha läst den tyska tidskriften Berliner Architekturwelt från 1910. I den presenteras en snarlik byggnad i villastadsdelen Grunewald i Berlin. Byggnaden ritades av arkitekten Sepp Kaiser och är bevarad trots världskrigets förstörelse av Berlin.

AN 10_fixad

Villabyggnaden i Nässjö.

AN9_sid 243

Villa i Grunewald, Berlin.

Som sista exempel tar jag tre villabyggnader som står i Gislaved, Värnamo och Jönköping. Det speciella är att de har en lite särpräglad och likartad gestaltning, men att bygglovsritningarna anger olika arkitekter. Här tycks det vara så att man lånat friskt av varandra. Villan i Jönköping ritades av arkitekten Oskar Öberg 1925 och den i Gislaved ritades av den lokale byggmästaren S. W. Johansson 1933. Bygglovsritningarna för villan i Värnamo är otydliga och kan därför inte dateras.

2015-127_Hylletofta ka spån_AF_2016-05-26 002

Villan i Jönköping.

14 september 2011 004

Villan i Gislaved.

 

14 september 2011 005

Villan i Värnamo.

Anders Franzén

Illustrationer: Internet samt Jönköpings läns museum.

Bakom det gamla rådhuset

Om du står på Hovrättstorget i Jönköping och blickar västerut är det sannolikt det främst är det röda gamla rådhuset som fångar din uppmärksamhet. Men bakom det ligger också en byggnad som är värd att uppmärksamma.

På tomten bakom Gamla rådhuset uppfördes i slutet av 1780-talet ett stort timmerhus med putsad fasad. Genom åren kom det att användas som bland annat länsresidens och societetshus. Byggnaden brann ner 1965 och ersattes 1968 då av det nu befintliga handels- och kontorskomplexet.

2016-03-22 Domushuset_AF 010Byggnaden från 1968 uppfördes från början som ett varuhus för Domus, som var en del av Konsumentkooperationen. Denna organisation hade ett eget arkitektkontor och en av kontorets ledande arkitekter var Dag Ribbing. Genom åren kom han att rita flera Domus-varuhus i landet. Det i Jönköping skapade han tillsammans med sin son Lennart Ribbing.

Det var en särskilt känslig uppgift att rita ett helt nytt hus bakom den gamla rådhusbyggnaden och för att inte konkurrera med rådhuset ville man skapa en återhållsam bakgrundsbyggnad som inte förtog intrycket från torgets monumentbyggnader. Således fick varuhusfasaden mot torget en svagt välvd fasad av Lemunda-sandsten helt utan fönster. Processen att komma fram till denna lösning var komplicerad och de antikvariska instanserna var inte helt eniga. Man såg bland annat en risk att stenväggen utan fönster skulle uppfattas som en brandmur och signalera att det var en baksida.

2016-03-22 Domushuset_AF 005

Som en liten blinkning placerade arkitekterna en huggen relief i fasaden. Den är en stiliserad bild av det tidigare huset som stod på tomten. Att på något sätt dokumentera och presentera en byggnads föregångare på detta sätt var ett grepp som Dag Ribbing använt redan tidigare. Vid korsningen Bredgränd-Kungsängs-gatan i Uppsala använde han redan på 1950-talet samma princip. 2014-328_Nässjö stads kyrka fasad_AF_2016-03-18 0032014-328_Nässjö stads kyrka fasad_AF_2016-03-18 002

 

 

 

 

Text och illustrationer: Anders Franzén

Läs mer om Dag Ribbing i Agneta Åsgrim Berlin (Red, 2007) Visioner och vardagsarkitektur – byggnadskonst i Jönköpings län under 1900-talet.

Läs mer om Gamla rådhuset och Societetshuset i Bo E Karlson (2010) Jönköping – den nya staden. Bebyggelse och stadsplanering 1612–1870.

Bilder berättar – 1960-talets stadsomvandling

Det finns ett uttryck – att en bild säger mer än tusen ord. Och ibland är det verkligen så. En bild ger oss inblickar i flydda tider och gestaltar mycket påtagligt det som kan vara svårt att läsa ur en skriven text. Jag ska framöver ge några exempel där bilderna verkligen illustrerar detta.

Den första bilden finns i länsmuseets arkiv och är tagen av en privatperson som bodde på Kanalgatan 40 i Jönköping. Kortet är från av början av 1960-talet och visar den pågående rivningen av kvarteret Cigarren. I förgrunden ser man några kvarvarande rester. De byggnader som syns i bild är bebyggelsen på Östra Storgatans norra sida. Vänster i bilden står de precis nybyggda flerbostadshusen i fyra våningar med butiker i bottenvåningen på Östra Storgatan 73 och det höga bostadshuset i sju våningar mot Norra Strandgatan. Till höger i bild mot Vedtorget, syns ett bank- och bostadshus uppfört omkring 1950. Kvar i mitten ligger två äldre gårdar, som består av ett flertal hus. Gårdarna var långa och smala och respektive gård utgjorde ett kvarter, avgränsade av de trånga gränderna ner mot Vättern, Strand-, Sjö- och Mellangränden. Vid stadsbranden 1790 brann stora delar av bebyggelsen öster om torget, det var bara denna bortre del mot östra tullen som undgick lågorna. Men det som inte lågorna tog blev slutligen föremål för sanering.

Rivningen av kv Cigarren.

Rivningen av kv Cigarren.

Den skalförändring som skedde i samband med att den äldre bebyggelsen revs är anslående. De låga husen med dess mångfald av byggnadskroppar, gårdar och prång ersattas av moderna stora byggnadskroppar skilda åt av öppna gårdar.

Huset mitt i bilden, Östra Storgatan 75, är en mycket ålderdomlig typ med utkragande övervåning, ett byggnadssätt som vi idag främst kan se på de äldsta husen i Eksjö. Under 1800-talets andra hälft kläddes övervåningen med fjällpanel och kom därför att kallas för Fjällhuset. Just denna byggnaden klarades sig dock från grävskopornas rov, huset flyttades en liten bit bort till Östra Storgatan 76 / Ulfsparregatan 2 och blev till konstnärsgård. I samband med flytten restaurades byggnaden och återställdes exteriört till ett mera ålderdomligt utseende, med invigning 1963. Kvarteret Bohus, väster om Cigarren, med Ulfsparregården i centrum kom att hanterades som ett kulturreservat och flera äldre rivningshotade byggnader flyttades dit. Förutom ”Fjällhuset” flyttades även en loftbod och längan i en våning mot Kanalgatan (scoutlokalen) hade redan, sedan tidigt 1950-tal, flyttats dit från Smedjegatan.

Tomtindelning för kvarteret Bohus 1960. Längst till höger är de tomter som revs.

Tomtindelning för kvarteret Bohus 1960. Längst till höger är de tomter som revs.

När Ulfsparregatan lades ut så kortades kvarteret Bohus i öster, två fastigheter revs för att ge plats åt en bredare gata och den parkmark som idag nyttjas som parkering väster om Cigarren. Den tidigare Konstnärsgården, som låg på Östra Storgatan 80 revs och det flyttade huset kom att ställas i ordning med ateljéer och utställningsutrymmen som ersättning.

Och så här ser huset ut idag på sin nuvarande plats:

konstnärsgården

Britt-Marie Börjesgård

 

2600 lägenheter av en miljon

Det område i Jönköpings läns som kanske framförallt förknippas med miljonprogrammet är Råslätt, i södra utkanten av Jönköping. Råslätts gård låg utanför stadsplanelagt område, då staden köpte in marken 1955.

Under 1960-talets början tog planerna på ett nytt bostadsområde fart. Genom att bygga med fabrikstillverkade betongelement, kunde staden få del av det så kallade förhandsbeskedet. Det var en ny statlig låneform som gavs till bostadsbyggnadsprojekt som omfattade mer än 1000 lägenheter och som byggdes med industriella metoder. Lånesystemet var annars kvoterat, men med det nya förhandsbeskedet kunde man planera större volymer och över flera år.

De första planerna presenterades 1964 och man planerade då att området skulle byggas i sex våningar och med ett underjordiskt trafiksystem och gator. För att Råslätt skulle bli stadslikt tänkte man sig slutna kvarter. Kommunens bostadsbolag, Stiftelsen Bostadshus, nuvarande Vätterhem, utsågs till byggherre för hela området. År 1965 gick uppdraget att rita området till arkitekt Lars Stalin, som hade ett eget arkitektkontor i staden sedan slutet av 1950-talet. Lars Stalin var en socialt medveten arkitekt som engagerade sig i boendefrågor men också i materialfrågor och tekniska lösningar för att nedbringa byggkostnaderna.

råslätt beskurenPlanerna ritades delvis om och genom att lägga parkeringarna utanför området istället för i två plan kunde man förbilliga produktionen. Råslätt består lite enkelt beskrivet som två bostadsområden med ett centrum i mitten. Det norra området är mest lik den ursprungliga kvartersplanen med huskroppar i nord-sydlig riktning, medans den södra delen är friare gestaltad, där gångstråken går i öst-västlig riktning. Bostadsområdet uppfördes under åren 1968-1972, centrumområdet stod klart 1975.

råslätts centrum

Den lägre centrumbebyggelse i områdets mitt, innehåller butiker, service, kyrka, simhall och skola. I bild folktandvården.

Råslätt har precis som andra miljonprogramområden kritiserats för att vara för stort och för enahanda. Att området är stort, går ju inte att ifrågasätta. Frågan om monotoni och de estetiska uttrycken är alltid en fråga om smak. Råslätt uppfördes i betong, i stommar men också fasader och balkonger. Husen gestaltades som monumentala skulpturer med vertikala och horisontella band genom att nyttja olika struktur i betongens ytskikt, dels den råa betongen med spår efter formbrädor, dels betong med frilagd ballast och balkongerna som urholkade schakt. En subtil estetik som präglar modernismen och brutalismen. Tron på materialens inneboende skönhet och funktionens klarhet. Värden som dock kan vara svåra att uppfatta för det icke tränade ögat som kanske ser allt som grått. För att råda bot på färglösheten genomfördes ett stort ommålningsprojekt under 1980-talet under ledning av konstnärerna Jon Pärson och Lennart Joanson. Fasaderna målades i glada pastellfärger, ett tidsskikt som i backspegeln på sitt sätt kanske är lika daterande som 1960-talets betongarkitektur?

Britt-Marie Börjesgård

Den främsta källan till inlägget är foldern ”På vandring i Råslätts gård” skriven av Lars Wängdahl 2001 och producerad av Kulturförvaltningen Jönköpings kommun.

Fyra år med bloggen!

Igår var det fyra år sedan vi byggnadsvårdare på Jönköpings läns museum startade vår blogg. Det har varit fyra lärorika och intressanta år. Efter hand har också  konservatorerna anslutit sig som skribenter. Vi har sammanlagt publicerat 195 inlägg om allt från luftbevakningstorn till kyrkomålningar och bloggen har haft över 70 000 visningar.

Det höga antalet visningar tar vi som ett kvitto på att ni läsare uppskattar det vi har haft att berätta. Vissa inlägg har fått större spridning än andra. De mest lästa och delade blogginläggen handlar om branden i Eksjö nu i höstas och arbetet med dokumentationen efter densamma. En aktuell och tragisk händelse som har berört många och därmed har haft ett mycket högt aktualitetsvärde.

Den drygt hundraåriga kastanjen, gårdens vårdträd, spirade igen efter några kraftiga regn.

Den drygt hundraåriga kastanjen, gårdens vårdträd, spirade igen efter några kraftiga regn.

Men också enkla informationstexter om. slamfärg och fönstrets olika delar har nått många läsare. En okänd målning av Brahehus, i döda grevinnors sällskap (om konservering av kistor i Brahekyrkan), industrihistoria i Dunkehallaravinen, Torben Grut och Stengårdshults kyrka, trädgårdshistoria i Bruzaholm, Uppståndelsekapellet i Värnamo, lantmäteriets historiska kartskatter, hussvampen som avslöjar en stavkyrka, kung Sverkers äldsta kyrka, ett litet hus för bilen, krematorier i Jönköpings län och Carl Nyrén i minne är de mest lästa inläggen.

Varför vissa inlägg blir mer populära än andra går inte alltid att förstå. Det kan var ett väldigt specifikt eller ett högst allmängiltigt ämne. Vissa inlägg lever länge, andra är som trollsländan, har ett kort men förhoppningsvis rikt liv.

För vår del är det roligt att få dela med oss av vårt arbete, berätta om tankar, intressanta fynd, arkitektur- och kulturhistoria relaterat till länet. Att få sprida kunskap och kanske också väcka lite debatt…

Botanisera gärna i bloggarkivet, kanske hittar du något intressant du inte tidigare har sett eller känt till. Vi för vår del skriver vidare och hoppas att ni följer oss, läser och gärna kommenterar!

Britt-Marie Börjesgård

Munksjön – en krympande sjö

Länsmuseet genomför i år en rad stadsvandringar med lite olika tema. Jag kommer att visa och prata om utfyllnader, trafiklösningar och stadsomvandling med utgångspunkt kring Munksjöns norra strand. Utfyllnaderna är dock inte bara en modern företeelse utan utgör i stort sett hela 1600-tals stadens grund. Så här började det.

När staden på kunglig order flyttades till den så kallade Sanden efter att den medeltida bebyggelsen på väster hade bränts 1612, lades staden ut på tidigare helt obebyggd mark, där i stort sett bara landsvägen passerade. Sanden utgjordes av en smal och låg sandrevel mellan Vättern och Munksjön, eller Lillsjön som den då kallades. Staden flyttades framförallt av försvarstekniska skäl. Det nya området låg väl skyddat mellan Vättern och Munksjön i nordsydlig riktning och Rocksjön i öster. Väster om hamnkanalen låg slottet och utan den medeltida bebyggelsen i ryggen utgjorde slottet en effektiv försvarsmur. I söder mellan sjöarna var det dessutom svårgenomtränglig sankmark.

Det som var bra försvarstekniskt var dock inte optimalt för stadsborna. För att få mera tomtmark gjordes utfyllningar, dels i Vättern och dels i norra Munksjön. De arkeologiska undersökningarna av 1600-tals staden har gett en god bild av hur utfyllnaderna gick till. Som grundsättning timrades stora träkistor, som fylldes med granris. träflis, sand och jord. I undantagsfall är de stenfyllda och då antagligen för att utgöra grund för t.ex. spiskomplex eller andra tunga konstruktioner. Troligen har kistans storlek bestämts av den planerade byggnadens storlek och form. En del av kistorna timrades på vintern och ställdes på isen i strandkanten,  på våren sjönk de och styrdes till den önskade platsen med hjälp av långa störar. Träkonstruktionerna ruttnade inte utan bevarades då de var vattendränkta och utgjorde på så sätt en relativt stadig grund, om man inte hade fuskat med timringsarbetet.

AMN fig 3

Fotografiet visar det system av träkistor som framkom vid den arkeologiska undersökningen 1984-1985 inom kvarteret Ansvaret (nuvarande hotell John Bauer).

Kartmaterialet från tidigt 1600-tal och fram till århundradets slut ger en bild av hur staden växer genom dessa utfyllnader.

Thome 1625

H. Thomés karta från 1625 ger troligen en relativt autentisk bild av stadens bebyggelse. (Kartan är ritad med norr längs ner i bilden.)

1658 koncept beskuren

Utsnitt ur karta från 1658 av Hector Loffman. Bilden betraktas utgöra både karta och plan, då den i centrala delar visar staden som den var bebyggd men även innefattar delar som aldrig uppfördes. Vad gäller bebyggelsen längs Munksjön kan man anta att den inte speglar den befintliga bebyggelsen utan tänkta utfyllnader om man jämför med hans egen karta/plan från året innan.

 

karta 1657

Karta och planförslag 1657 av Hector Loffman. Kvarteren längs Munksjön är smalare än i kartan /planen som är daterad 1658, och därmed kanske mera speglar den faktiska bebyggelsen.

utsnitt karta 1701

Detalj ur generalkarta över Jönköping från 1701, kopierad 1812. I förhållande till Thomés karta finns nu ett flertal kvarter söder om nuvarande Smedjegatan. Kvartersbildningen påminner om Loffmans plankarta men överensstämmer inte fullt ut mot något av alternativen.

Om du vill läsa mera om hur grundläggningen av 1600-talsstaden gick till är Ann-Marie Nordmans artikel Grundläggningen – att bygga en ny stad i boken Stormaktsstadens Jönköping från 2014 mycket upplysande. Vad gäller stadsplaner generellt rekommenderas Nils Ahlbergs artikel Jönköping och stormakttidens stadsbyggande i samma bok. Bo E Karlsons avhandling Jönköping – den nya staden, skildrar ingående bebyggelse och stadsplanering från 1600-talet och framåt.

Den aktuella stadsvandringen genomförs den 9 september, samling kl. 18 vid länsmuseet. Välkomna!

Britt-Marie Börjesgård