Tutankhamun i garderoben

Man kan hitta spännande fynd i garderoben, och då inte bara kläder. I förråd, garderober och andra inbyggda skrymslen hittar man inte alltför sällan äldre tapetlager som har bevarats intakta. När rummen sedan har tapetserats om har den gamla tapeten fått vara kvar i garderoben.

Samtidigt med rivningen och dokumentationen av Ciselören 1 i Eksjö, efter branden augusti 2015, pågick parallellt saneringsarbeten på de två intilliggande fastigheterna som hade vattenskadats. Länsmuseet uppmärksammades då på vissa detaljer i en av fastigheterna av den där anlitade snickaren. I ett garderobsutrymme påträffades till exempel äldre tapeter.

tapet-komministern Närmast in mot timmerväggen fanns rester av en lumppapp och en därpå utförd stänkmålning i vitt och svart mot grå botten, vilket inte är särskilt förvånande då byggnaden brukar anges vara uppförd omkring 1850, alltså i en tid innan de tryckta tapeterna fick sitt stora genombrott. Nästa skikt var en brun tapet med ett sirligt vinrankmönster i tapetens bottenfärg, en så kallad naturelltapet, som var ett enkelt och billigt sätt att rationalisera kostnaderna på tapetfabrikerna under 1800-talets andra hälft.

Tapeten på toppen är den mest särpräglade. Det är en tapet i grönt och terrakotta i rutor med ett egyptiserande bildmönster och med avgränsande linjebårder i koboltblått. Personer avbildade i profil och med typiska huvudbonader och attribut, stiliserade blommor, symboler och hieroglyfer. Tapeten måste ses i skenet av en samtida upptäckt. År 1922 upptäcktes Tutankhamuns grav och utgrävningar inleds och pågår fram till 1928, vilket skapar ett oerhört stort intresse för egyptisk kultur och bildvärld. De egyptiska inslagen blev en del av inredningskonsten under 1920-talets andra hälft i den så kallade art deco-stilen och levde kvar in en bit in i 1930-talet.

tapet-komministern-egypiskMen det är inte första gången Egypten står som förebild inom inredningskonsten. Napoleons fälttåg till Egypten 1798 fick också ett visst stort genomslag inom samtida möbel- och inredningskonst, empiren med dess antika grekiska och romerska attribut fick sällskap av sfinxer som dekorelement.

Men en tapet med egyptiskt mönster är kanske inte det första man förväntar sig att hitta i en garderob i Eksjö. Det vore intressant att veta om någon har sett något liknande!

Britt-Marie Börjesgård

Annonser

Jönköpings mest påkostade rum?

Prålig lyx är kanske inte det första man tänker på när statliga myndigheter kommer på tal, men Göta hovrätts domstolsbyggnad var en så viktig och prestigefull byggnad att man kostade på den en hel del. Den främsta lokalen i hovrättshuset var plenisalen där domarna samlades under ordförandeskap av hovrättspresidenten.

I det äldsta skedet försågs plenisalen i hovrätten med tapeter av så kallat gyllenläder. Det är ett fint skinn som erhöll ett mönster både genom att pressas så att det skapades en relief och genom infärgning. Gyllenläderstapeterna kasserades under 1700-talet och därför vet vi inte exakt hur de såg ut.

Efter en stor ombyggnad av hovrätten 1779-81 försågs plenisalen med ljusblå tygtapeter av sidendamast. Detta exklusiva tyg var dessutom försett med invävda kronor av silvertrådar. Denna typ av väggtapeter i första hand ses i kungliga miljöer, så dyrbart var det. Den som i dag besöker Stockholms slott kan se hur tronhimlen i rikssalen har ett blått tyg med invända kronor av silver.

HOVRÄTTSHUSET 013

Plenisalen omkring 1900, foto David Sjögren, Göta hovrätts arkiv.

Siden består av silkestrådar som åldras av solljuset och bryts ner. Vid 1800-talets mitt var hovrättens sidentapeter trasiga och blekta. Hål och revor hade man lagat genom att klippa ut tygbitar från dolda ställen bakom tavlorna och lappa med dessa. År 1867 blev man tvungen att ta ner de gamla tapeterna och ersätta dem. Men tyget var inte värdelöst! Sidenmaterialet såldes som så kallad klutnapp. Med andra ord repade man upp och kardade tyget för återanvändning. De invända kronorna av silvertråd klippte man ut och skickade till Kungl. Myntet i Stockholm. Där smälte man ner silvertrådarna och kunde på så sätt tillvarata nästan 6,4 kg guldhaltigt silver.

 

I dag är plenisalen elegant inredd med både äldre och yngre inventarier. Men något tyg finns inte på väggarna längre.

plenisal-1

Plenisalen i dag, foto Göran Sandstedt JLM.

Göta hovrätt har en lång och fascinerande historia. Läs mer om denna i länsmuseets nyutkomna bok Göta hovrätt – rättvisans hemvist under fyra sekel.

 

gota-hovratt-900

Anders Franzén

Tapetprakt i slott och koja

Från att under 1800-talet ha varit en lyx för slott och borgarhem blev papperstapeten kring förra sekelskiftet var mans egendom. Tjocka lager av tapeter i gamla bostäder vittnar om att man följde med i modets växlingar. Med andra ord är det idag därför relativt sällan man träffar på välbevarade tapeter från denna tid. På sina håll har de dock överlevt i länet. Här visas ett litet axplock av vackra tapeter!

För mer läsning om tapeter rekommenderas böckerna:

Rosor, ränder och medaljonger – tapeter i småländska bondstugor, borgargårdar och herrgårdsgemak, Jönköpings läns museum 2001.

Boström, Ingela & Stavenow-Hidemark, Elisabet, Tapetboken – papperstapeten i Sverige, 2004.

Robin Gullbrandsson

Hembesök i Linneryd

Ibland blir man särskilt glad, idag fick jag en trevlig överraskning med posten. Senaste numret av tidskriften Gård & Torp har gjort ett tiosidigt reportage från gården Linneryd i Malmbäcks socken.

linneryd

Uppslag ur Gård & Torp nr 10/13.

Det är ett arbete som väl tål att skildra. Fastighetsägaren har med stor energi och engagemang restaurerat den gamla manbyggnaden, ett arbete som jag från länsmuseets sida har följt som antikvarisk medverkande redan från de första trevande stegen 1999. Det började med återställandet av en veranda och restaurering av jordkällaren. Sen följde nyproduktion och återinsättande av de spröjsade fönstren. Efterhand kom också den inre arbetena igång, med murstockar och inre ytskikt. I resonemang med länsstyrelsen och fastighetsägaren gjorde vi en bevarandeplan för att bestämma nivå, tidsskikt och avvägningar. Men i slutändan var det huset och de faktiska lagren som stod för urvalet.

Linneryd är ett exempel på hur bra det kan bli när det finns en engagerad och uthållig fastighetsägare, en länsstyrelsen som tänker långsiktigt, duktiga hantverkare inom olika skrån och när arbetet bedrivs i en dynamisk dialog under processens gång. Parallellt med arbetena med byggnaden har fastighetsägaren också lagt stor vikt och möda vid att återställa och hägna kulturlandskapet vilket gör miljön det till den pärla den är idag.

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om lite om tvillingsstugan och lovade ytterligare inblickar i miljön och arbetet på Linneryd. Så här 1½ år senare får jag skamset konstatera att det hittills inte har blivit några fler. Men byggnaden och resultat förtjänar det verkligen, i väntan på flera blogginlägg så får ni njuta av bilderna i Gård & Torp (nr 10/2013).

Roland lägger in ved i spisen, i det stora "dubbla köket". Byggnaden är nämligen en tvillingstuga och har inrymt två separata kök.

Roland lägger in ved i spisen, i det stora ”dubbla köket”. Byggnaden är nämligen en tvillingstuga och har inrymt två separata kök men har varit sammanlagda sedan omkring sekelskiftet 1900. Uppslag ur Gård & Torp 10/13.

Den övre hallen med det landskapsmåleri som uppenbarande sig under tapetlagren. Målningarna har konserverats.

Den övre hallen med det landskapsmåleri som uppenbarande sig under tapetlagren. Målningarna har konserverats av länsmuseets konservatorer. Uppslag ur Gård & Torp 10/13.

Britt-Marie Börjesgård