Broarps fd. gästgiveri har fått nytt liv

Vissa projekt jobbar man så länge med att man nästan glömmer hur mycket som är gjort. Ett slående exempel är det f.d. gästgiveriet Broarp öster om Eksjö. Den ideella föreningen Broarps Vänner tog över fastigheten 2002 och har med stort engagemang restaurerat fastigheten i etapper allt sedan dess.

Ett gammalt gästgiveri

Broarp låg längs den gamla häradsvägen mellan Eksjö och Värnamo och finns utmärkt som gästgivargård på äldre kartmaterial redan tillbaka till 1688. Det var två gårdar som delade på sysslan, enligt uppgift flyttade man gästgivarskylten mellan gårdarna. Från gästgivargårdarna i Broarp gick skjutsar till gästgiverierna i och runt Eksjö. Förutom gårdarnas egna hästar fanns det ett antal gårdar i närheten som var skyldiga att hålla hästskjutsar i beredskap för skjutsning, den så kallade reserven. Sammanlagt stod ett 40-tal hästar till gästgiveriets förfogande när verksamheten var som störst. Den siste gästgivaren i Broarp blev Jonas Peter Broman som övertog gästgiverirättigheterna av sin far 1863, vilket då inkluderade även utskänkning av sprit. Sonen Anton Broman drev gästgiverirörelsen vidare vad avser mat, logi och skjutsstation fram till början av 1920-talet.

Ett reprofotografi i museets samlingar. Bilden anges vara tagen 1896.

De äldsta dateringarna av byggnaden genom dendrokronologi är från slutet av 1700-talet, men delar av bottenvåningen kan vara ännu äldre. Huset har höjts men även breddats. Dess nuvarande form fick byggnaden i mitten av 1800-talet då den byggdes till i hela dess längd.

När föreningen övertog var den gamla gästgivargården i Broarp ålderdomlig och förvånansvärt opåverkad av sentida tillägg. De modernaste ytskikten var tapeter från 1920–1930-talen. De senaste ägarna och innevånarna hade levt i huset utan göra några stora förändringar. Byggnaden hade sedan 1968 stått obebodd tills föreningen Broarps Vänner övertog fastigheten år 2002.

En genomgripande restaurering

Timmerstommen säkrades och lagades i ett tidigt skede. En detalj av utförda lagningar.

Panelen är partiellt lagad och färgproverna står lutade mot väggen inför kommande målning.

Till två av rummen har tapeter nytillverkats efter bevarade tapeter.

Besiktning av pågående tapetlagning.

Länsmuseet har varit med som antikvarisk medverkande, bollplank och en part i diskussionerna kring vad och hur arbetena skulle utföras. Det har varit allt från utvändiga åtgärder, stom- och fönsterrenovering, målning, rekonstruktion av verandan och omläggning av tak och golv till omsättning av spisar och kakelugnar, pappspänning av tak, schablonmålning, tapetsering och konservering. Föreningen har gjort ett enastående arbete och räddat en värdefull kulturbyggnad. Det är en fantastisk resa när man ser tillbaka på vad som har utförts och som nu finns sammanfattat i en samlad rapport. Förutom medlemmarna och inhyrda hantverkare har delar av arbetena utförts av en intresserad allmänhet på ett antal byggnadsvårdsläger genom åren i samarbete med Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Det har varit personer som velat lära sig för att kunna ta hand om sina egna hus men också studenter och hantverkare som har förkovrat sig i äldre traditionella tekniker och material, för vissa kanske avgörande i framtida yrkesval.

Bilder säger ibland mer än ord. Den svartvita bilden ovan togs våren 2003 inför kommande arbeten och färgbilden högst upp är från våren 2016. När föreningen tog över var huset förfallet, men inte sönderrenoverat utan stod i stort sett som det var lämnat när de sista boende dog på 1960-talet. Framsynt nog hade man på 1970-talet lagt på ett plåttak, vilket gjorde att huset hade klarat sig. Restaureringen av Broarp är ett anslående exempel på vad som går att göra om både viljan och engagemanget finns!

Britt-Marie Börjesgård

 

Ps. Länsmuseet har arbetat om hemsidan, i det arbetet har också en gemensam bloggportal skapats för våra olika ämnesbloggar. I ett övergångsskede, innan alla bitar har fallit på plats, väljer vi att publicera inläggen dubbelt både här och på den nya plattformen. Ds

Annons

Tutankhamun i garderoben

Man kan hitta spännande fynd i garderoben, och då inte bara kläder. I förråd, garderober och andra inbyggda skrymslen hittar man inte alltför sällan äldre tapetlager som har bevarats intakta. När rummen sedan har tapetserats om har den gamla tapeten fått vara kvar i garderoben.

Samtidigt med rivningen och dokumentationen av Ciselören 1 i Eksjö, efter branden augusti 2015, pågick parallellt saneringsarbeten på de två intilliggande fastigheterna som hade vattenskadats. Länsmuseet uppmärksammades då på vissa detaljer i en av fastigheterna av den där anlitade snickaren. I ett garderobsutrymme påträffades till exempel äldre tapeter.

Närmast in mot timmerväggen fanns rester av en lumppapp och en därpå utförd stänkmålning i vitt och svart mot grå botten, vilket inte är särskilt förvånande då byggnaden brukar anges vara uppförd omkring 1850, alltså i en tid innan de tryckta tapeterna fick sitt stora genombrott. Nästa skikt var en brun tapet med ett sirligt vinrankmönster i tapetens bottenfärg, en så kallad naturelltapet, som var ett enkelt och billigt sätt att rationalisera kostnaderna på tapetfabrikerna under 1800-talets andra hälft.

Tapeten på toppen är den mest särpräglade. Det är en tapet i grönt och terrakotta i rutor med ett egyptiserande bildmönster och med avgränsande linjebårder i koboltblått. Personer avbildade i profil och med typiska huvudbonader och attribut, stiliserade blommor, symboler och hieroglyfer. Tapeten måste ses i skenet av en samtida upptäckt. År 1922 upptäcktes Tutankhamuns grav och utgrävningar inleds och pågår fram till 1928, vilket skapar ett oerhört stort intresse för egyptisk kultur och bildvärld. De egyptiska inslagen blev en del av inredningskonsten under 1920-talets andra hälft i den så kallade art deco-stilen och levde kvar in en bit in i 1930-talet.

Men det är inte första gången Egypten står som förebild inom inredningskonsten. Napoleons fälttåg till Egypten 1798 fick också ett visst stort genomslag inom samtida möbel- och inredningskonst, empiren med dess antika grekiska och romerska attribut fick sällskap av sfinxer som dekorelement.

Men en tapet med egyptiskt mönster är kanske inte det första man förväntar sig att hitta i en garderob i Eksjö. Det vore intressant att veta om någon har sett något liknande!

Britt-Marie Börjesgård

Jönköpings mest påkostade rum?

Prålig lyx är kanske inte det första man tänker på när statliga myndigheter kommer på tal, men Göta hovrätts domstolsbyggnad var en så viktig och prestigefull byggnad att man kostade på den en hel del. Den främsta lokalen i hovrättshuset var plenisalen där domarna samlades under ordförandeskap av hovrättspresidenten.

I det äldsta skedet försågs plenisalen i hovrätten med tapeter av så kallat gyllenläder. Det är ett fint skinn som erhöll ett mönster både genom att pressas så att det skapades en relief och genom infärgning. Gyllenläderstapeterna kasserades under 1700-talet och därför vet vi inte exakt hur de såg ut.

Efter en stor ombyggnad av hovrätten 1779-81 försågs plenisalen med ljusblå tygtapeter av sidendamast. Detta exklusiva tyg var dessutom försett med invävda kronor av silvertrådar. Denna typ av väggtapeter i första hand ses i kungliga miljöer, så dyrbart var det. Den som i dag besöker Stockholms slott kan se hur tronhimlen i rikssalen har ett blått tyg med invända kronor av silver.

Plenisalen omkring 1900, foto David Sjögren, Göta hovrätts arkiv.

Siden består av silkestrådar som åldras av solljuset och bryts ner. Vid 1800-talets mitt var hovrättens sidentapeter trasiga och blekta. Hål och revor hade man lagat genom att klippa ut tygbitar från dolda ställen bakom tavlorna och lappa med dessa. År 1867 blev man tvungen att ta ner de gamla tapeterna och ersätta dem. Men tyget var inte värdelöst! Sidenmaterialet såldes som så kallad klutnapp. Med andra ord repade man upp och kardade tyget för återanvändning. De invända kronorna av silvertråd klippte man ut och skickade till Kungl. Myntet i Stockholm. Där smälte man ner silvertrådarna och kunde på så sätt tillvarata nästan 6,4 kg guldhaltigt silver.

 

I dag är plenisalen elegant inredd med både äldre och yngre inventarier. Men något tyg finns inte på väggarna längre.

Plenisalen i dag, foto Göran Sandstedt JLM.

Göta hovrätt har en lång och fascinerande historia. Läs mer om denna i länsmuseets nyutkomna bok Göta hovrätt – rättvisans hemvist under fyra sekel.

 

Anders Franzén

Tapetprakt i slott och koja

Från att under 1800-talet ha varit en lyx för slott och borgarhem blev papperstapeten kring förra sekelskiftet var mans egendom. Tjocka lager av tapeter i gamla bostäder vittnar om att man följde med i modets växlingar. Med andra ord är det idag därför relativt sällan man träffar på välbevarade tapeter från denna tid. På sina håll har de dock överlevt i länet. Här visas ett litet axplock av vackra tapeter!

Tapetstratigrafi i Mariannelund. Understa tapeten är spikad på väggen. Därefter en jugendtapet från tidigt 1900-tal.

Smått orientalisk trädprakt i Mariannelund.

Jugendblommor i Mariannelund.

Art déco i Mariannelund.

En annan tidig 1900-talstapet i Mariannelund.

Utländsk 1800-talsimport? Nygotisk tapet med spetsbågsarkader på Hårdanäs herrgård.

Detalj av nygotiska spetsbågar.

Akantus på blå botten i ett uthus utanför Gnosjö.

Detalj akantus.

I uthuset fanns också tapetprover (tidigt 1900-tal) kvar från handelsboden som fanns i byggnaden.

Blomsterprakt i äldre bostadshus utanför Gnosjö.

Tapetkronologi på Knutstorps herrgård.

Brokadmönstrat på Knutstorp.

Sent 1800-tal på Knutstorp.

William Morris på Knutstorp? Arts & Craftsstil.

Dyrbar kobolttapet på Knutstorp.

Mer Knutstorp.

Vindruveklasar på Nynäs herrgård.

Mer Nynäs.

För mer läsning om tapeter rekommenderas böckerna:

Rosor, ränder och medaljonger – tapeter i småländska bondstugor, borgargårdar och herrgårdsgemak, Jönköpings läns museum 2001.

Boström, Ingela & Stavenow-Hidemark, Elisabet, Tapetboken – papperstapeten i Sverige, 2004.

Robin Gullbrandsson

Hembesök i Linneryd

Ibland blir man särskilt glad, idag fick jag en trevlig överraskning med posten. Senaste numret av tidskriften Gård & Torp har gjort ett tiosidigt reportage från gården Linneryd i Malmbäcks socken.

Uppslag ur Gård & Torp nr 10/13.

Det är ett arbete som väl tål att skildra. Fastighetsägaren har med stor energi och engagemang restaurerat den gamla manbyggnaden, ett arbete som jag från länsmuseets sida har följt som antikvarisk medverkande redan från de första trevande stegen 1999. Det började med återställandet av en veranda och restaurering av jordkällaren. Sen följde nyproduktion och återinsättande av de spröjsade fönstren. Efterhand kom också den inre arbetena igång, med murstockar och inre ytskikt. I resonemang med länsstyrelsen och fastighetsägaren gjorde vi en bevarandeplan för att bestämma nivå, tidsskikt och avvägningar. Men i slutändan var det huset och de faktiska lagren som stod för urvalet.

Linneryd är ett exempel på hur bra det kan bli när det finns en engagerad och uthållig fastighetsägare, en länsstyrelsen som tänker långsiktigt, duktiga hantverkare inom olika skrån och när arbetet bedrivs i en dynamisk dialog under processens gång. Parallellt med arbetena med byggnaden har fastighetsägaren också lagt stor vikt och möda vid att återställa och hägna kulturlandskapet vilket gör miljön det till den pärla den är idag.

I ett tidigare blogginlägg skrev jag om lite om tvillingsstugan och lovade ytterligare inblickar i miljön och arbetet på Linneryd. Så här 1½ år senare får jag skamset konstatera att det hittills inte har blivit några fler. Men byggnaden och resultat förtjänar det verkligen, i väntan på flera blogginlägg så får ni njuta av bilderna i Gård & Torp (nr 10/2013).

Roland lägger in ved i spisen, i det stora ”dubbla köket”. Byggnaden är nämligen en tvillingstuga och har inrymt två separata kök men har varit sammanlagda sedan omkring sekelskiftet 1900. Uppslag ur Gård & Torp 10/13.

Den övre hallen med det landskapsmåleri som uppenbarande sig under tapetlagren. Målningarna har konserverats av länsmuseets konservatorer. Uppslag ur Gård & Torp 10/13.

Britt-Marie Börjesgård