Bildskatter i våra kyrkor 3 – Ovan valv i Bringetofta

Många medeltida kyrkor har genom århundradena byggt om och till, både utsida och insida har med tiden förändrats och förnyats. Förändringarna har varit nödvändiga för att ge plats åt en växande församling, men kyrkan har också låtit sig inspireras av de för tiden gällande stilidealen.

På väggarna kring triumfbågen avbildas både änglar och heliga personer. Målningarna är från 1200-talet.

I Bringetofta kyrka i Jönköpings län har förändringarna lämnat tydliga spår, bland annat i koret. Till skillnad mot målningarna i långhuset är figurerna till stor del huvudlösa, åtminstone ser det så ut eftersom man slagit valvet långt efter att målningarna uppfördes.

Av bilden ”Kungarnas tillbedjan” på södra korväggen syns delar av hästarna som kungarna kom ridande på, men av kungarna syns bara en. Av Maria och jesusbarnet som de uppvaktar med sina gåvor, syns ingenting.

I de flesta fall är det så det är. Renoveringar och ombyggnationer har helt ödelagt äldre tidsskikt och man får fritt fantisera kring hur det kan ha sett ut en gång i tiden. Men inte i Bringetofta, där finns på vinden ovanför valvet en viktig del av bildskatten sparad, mer eller mindre orörd av tidens tand. Inkilad mellan takkonstruktionens bjälkar och valvhjässan finns fortsättningen av södra korväggens målning.

Maria med Jesusbarnet finns i ganska oskadat skick ovanför korvalvet.

Annons

Bildskatter i våra kyrkor 2 – Uppåt väggarna i Askeryds kyrka

Att målade bilder och symboler hade stor betydelse i kyrkorna under medeltiden är lätt att förstå, för läskunnigheten var låg och predikningarna hölls till stor del på latin. Bilderna var noggrant utvalda för att både skrämma folk till lydnad och undervisa om bibelns alla berättelser. Idag när de flesta är läskunniga och predikningarna hålls på svenska är det snarare bilderna som kan verka obegripliga och märkliga.

Valvmålningar från 1500-talet i Askeryds kyrka

Pelikanen i Askeryds kyrka är ett exempel. Längst upp på norra väggen, alldeles intill takvalvet står den i sitt bo. Hugger sig själv i bröstet med näbben och ur det blodiga såret matar den sina ungar med sitt eget blod. Sägnen om pelikanen beskrevs redan under antiken av Plinius den äldre som en sista möjlighet för pelikanen att ge sina svältande ungar föda. Men vad betyder det?

Pelikanen matar ungarna med sitt blod. Traditionellt i kyrkokonsten är pelikanen i form av en svan med örnhuvud. Senare blev den mer pelikanlik – med kortare hals och kraftigare näbb med påse.

På väggen mitt emot pelikanen finns fragment av en annan mycket vanligare bild nämligen korsfästelsen. Mycket av bildscenen är borta men övre delen av korset och Jesu nedböjda och plågade ansikte syns fortfarande tydligt.

Korsfästelsen

Att pelikanen är målad på väggen mitt emot korsfästelsen är ingen slump, tvärtom. Sägnen är en allegorisk berättelse där pelikanen symboliserar den bibliska berättelsen om hur Jesus offrar sitt liv för människorna. Bilder som allegoriskt berättar samma historia speglas ofta mot varandra i kyrkmålningar. I Ölmstad kyrka i Jönköpings län valde man exempelvis istället att måla bilden av Jona i valfiskens buk som en parallell till korsfästelsen.

Symbolen med pelikanen som matar ungarna hittar man inte bara i kyrkomålningar, den återfinns också på stadsvapen, sigill och vapensköldar.

Bildskatter i våra kyrkor 1 – Upptäckarglädje och arbetsmöda i Säby kyrka

Att få vara den som blottlägger flerhundraåriga målningar, gömda och glömda sedan många generationer är idag få förunnat. Under det tidiga 1900-talet och ända fram mot 1970-talet var det desto vanligare. Alfred Nilsson, konservator från Stockholm, var 1931 i Säby kyrka utanför Tranås och knackade fram bilderna som målades ungefär 450 år tidigare.

Madonnan och Jesusbarnet omgärdade av strålkrans

Katarina av Vadstena med nunnedoket

Kain och Abel, brodermordet

Nådastolen med Gud, Kristus på korset och Den helige anden i form av en duva

Den Helige Gregorius

Välbevarade målningar och bildsviter från valven i Säby kyrka.

Ibland är det lätt att med kalkhammare knacka fram och frilägga bilder under puts- och kalkskikt. Men det var det inte i Säby. Alfred Nilsson har skrivit en ovanligt utförlig beskrivning av friläggningarna och det oändligt mödosamma och komplicerade arbetet. Den underliggande bemålade putsen från 1400-talet var porös, krackelerad och hade grova sprickor så den släppte från tegelvalvet när man började frilägga. Dessutom hade måleriet förenat sig starkt med de senare påslagen av kalk och puts och ”hade stark benägenhet följa med putsen”.

Maria Magdalena med oljekrus

Groteskt ansikte från de främre valven

De täta hammarslagen vid friläggningen har lämnat tydliga vita slagmärken över hela ytan. Ju tätare de vita strecken är desto svårare har arbetet varit. Det finns nästan inga ytor med glesa slagmärken.

Skam den som ger sig. Valv och väggar klistrades in med papper och sen kunde man bit för bit täta de bredaste sprickorna genom att injicera gips mellan putsen och tegelvalvet, trycka fast den löst sittande putsen och först därefter återuppta friknackningen av målningarna.

Bilder ur Jesu liv i mittvalvet

Korvalvet med heliga män och kvinnor

Målningarna pryder och förskönar Säby kyrka och gläder både de tillfälliga och de ofta återkommande besökarna. Få anar idag vilken arbetsmöda som Alfred Nilsson och hans medarbetare la ner 1931-1933 för att få fram den glömda bildskatten.

Det ljusnar i Säby kyrka

Konservatorerna har nu intagit kyrkan i Säby utanför Tranås för en omfattande restaurering som kommer att pågå under hela hösten. Både valvmålningar och inventarier kommer att rengöras och konserveras. Först framåt advent är arbetena klara och församlingen får åter ta sin fina kyrka i bruk.

Kyrkans äldsta delar är troligtvis från 1100-talet, och på 1400-talet förlängde och breddade man kyrkan för att få plats för en växande församling och man lät mura fyra stora valv som målades med en rik bildvärld. Därefter har kyrkan byggts ut ytterligare två gånger och i mitten av 1700-talet byggdes dessutom två gravkor på södra sidan. I det ena av dem, det Wrangelska gravkoret, har tak och väggar rengjorts och restaurerats under veckan som gått. Senast det Wrangelsaka gravkoret gjordes i ordning var för 40 år sedan och då dammades väggarna lite lätt.

Ännu så länge byggs det ställning i långhus och kor för att nå upp till valven där och vi ser fram mot kommande vecka då vi börjar jobba med kormålningarna!

Gunnel Rosenquist