Om Annika Blixth

Jag är en person från en liten stad, med långa rötter i myllan. Så långt jag kan minnas har jag tyckt att det är underbart att rota i trädgårdslanden. Grönsakerna, bären och frukterna har alltid fascinerat mig mest. Efter en tid som sommararbetare/boende på Öland fann jag också örterna. Vid sidan av odlingen har jag alltid känt mig väldigt hemma i köket. Att knåda en deg tills den blir härligt elastiskt är väldigt rofyllt. Att läsa, testa recept är härligt men ännu roligare är att prova egna idéer! Att sedan kunna kombinera intresset för odling och kök, ja vad kan vara bättre? Kulturen då? Jo, jag hade valt yrkesbana redan när jag var 8 år. Jag skulle bli arkeolog. fråga mig inte varför. Och visst, jag läste arkeologi, etnologi och museirelaterade ämnen. Jag blev inte fältarkeolog men jag har haft enorm glädje av min utbildning och jag är glad att ha fått jobba med kulturen för att få människor att må bättre. Tänk efter om du gjort många resor där du själv inte har velat besöka någon spännande byggnad, eller tagit del av matkulturen. Att få jobba med att se lokala besökare eller inkommande turister uppleva det jag själv har omkring mig, kanske lära av det och glädjas av det, vad kan vara bättre?

Högädle Herr Bergmästare…

Så här i slutet av semestertiderna borde jag kanske inte skriva detta inlägg, för jag vill inte stressa er när arbetet sätter igång igen. Men under mitt korta sommarinhopp på länsmuseets byggnadsenhet stötte jag på något som fick mig att inse att även om vi idag känner oss stressade och lite pressade av arbetet ibland, så är det inget nytt under solen.

Jag har under ett par veckor jobbat med renskrifter av diverse handlingar som rör Marieholms Bruk i Gnosjö kommun. Handlingarna rör anläggande och start av bruket mellan 1836-1846.

Från den 10 september 1837 finns ett brev signerat J Allwin. Denne lantmätare i Jönköpings län hade den 12 september förordnats att hålla bergsting med synerätten i Götafors. Enligt hans brev tror han sig dock inte klara detta, då han ”…den 11e har en förrättning långt ner i Västbo och den jag icke kunna förändra samt mig icke möjligt är, att därifrån hinna till Götafors på natten.”

Samtidigt pågår det ganska häftiga diskussioner om vem som har vattenrätt i Skärvån (vid dagens Marieholmsbruk i Gnosjö kommun). Här syns i andra handlingar att  brukspatron Anders Åkerlund och Anders Wingård, ägare till Modala tegelbruk, tvistar om möjligheter att anlägga järnbruk. Allwin påtalar i sitt brev, att förutom problemet att hinna till Götafors, så har Åkerlund sänt in 3 kartor för vilka skogstillgångar ska beräknas. Han klagar över att de är ofullständiga och skriver: ”…, har det icke varit möjligt för mig att desamma uträkna om än jag haft annat att göra  och Åkerlunds saker ändå vid synen varit ofullständiga. ” 

Att beräkna skogstillgångar gjordes för att få fram den mängd kol som skogarna kunde ge och som därmed kunde levereras till de olika bruken i trakten. Ägarna till skogarna fick dock inte utan tillstånd leverera allt sitt kol till den de ville, detta reglerades i bergsrätten. Här finns också, i olika handlingar, berättelser om hur hemmansägarna protesterar mot att bli tilldelade ett bruk eller masugn att leverera kol till. De tycker det är för långt och för besvärligt terräng att köra i och de vill hellre leverera till det planerade bruket i Marieholm. Så blir det också för de flesta av dem. 1839 får Marieholms Bruk och Anders Wingård privilegium av Kungliga Bergskollegiet att inrätta en stångjärnshammare och härd men det sker först efter att lantmätaren Allwin har klarat av alla de uppdrag han kände sig klämd emellan och efter att han till ”högädle Herr Bergmästare” skickat in sitt syneprotokoll…

Ha nu en fortsatt bra sommarperiod och jag önskar oss alla rimligt mycket jobb under rimlig tidspress! /Annika Blixth e. byggnadsantikvarie

Platsen för hammarsmedjan vid Marieholms Bruk. Bilden är tagen 2010. 2012 startade en restaurering av dammens mur. Detta har ni kunnat läsa om i ett tidigare blogginlägg av Britt-Marie Börjesgård.

Annonser