Kataloghusen – bakgrunden

Vilka var då de samhälleliga förutsättningarna för trähusindustrin vid sekelskiftet 1900?

En begynnande industrialisering och urbanisering hade gjort att bostadsbristen var stor. Att ge även mindre bemedlade råd att bygga egna bostäder var en politik som de styrande kunde enas kring.

År 1904 inrättades därför statliga egnahemslån och då framför allt för att stimulera etableringen av mindre gårdar. Några år senare bildades nationalföreningen mot emigration för att motverka att Sverige ytterligare dräneras på kunnig arbetskraft i arbetsför ålder. Nationalföreningen, enskilda arkitekter och ingenjörer men också andra organisationer, t.ex. Samfundet för hembygdsvård, tog fram olika mönsterritningar och agerade i frågan. Egnahemsföreningar bildades även i städerna för att råda bot på dåliga bostadsförhållanden.

Arkitekten Ragnar Östberg, kanske idag främst känd för att ha ritat Stockholms stadshus, var en av alla de som engagerade sig i bostadsfrågan. Tillsammans med Ellen Key och arkitektkollegan Carl Westman engagerade han sig i frågor kring hemmets trevnad och hantverkets betydelse och då inte bara för de välbeställda. Ragnar Östbergs lilla skrift, ”Ett hem” gavs ut i en flertal upplagor.

Parallellt med denna rörelse kom ny teknik som också gav nya möjligheter till byggande. Utvecklingen av sågverksrörelsen under 1800-talets andra hälft var en förutsättning för materialtillgången. Med en ökad produktion kom också behov av en ökad specialiseringsnivå. I Småland, ett landskap med god virkestillgång, kom möbeltillverkning och trähusindustrin att bli viktiga näringar.

Britt-Marie Börjesgård

 

Hus i byggsats

Småland har en lång och rik tradition vad gäller trähusindustri och så kallade ”kataloghus”, en historia som jag kommer att skildra utifrån lite olika aspekter i några kommande inlägg.

Men hur började det?

Det monteringsfärdiga huset är ingen modern konstruktion. Redan omkring 1820 uppfördes det första flyttbara, prefabricerade huset i Sverige, undantaget alla de timmerhus som byggdes i skogrika trakter för att monteras ned och flyttas till t.ex. Öland och Bohuslän. Det var arkitekten Fredrik Blom, tillika överste i flottans mekaniska kår, som förstod att överföra tältets mobilitet till träbyggnader. I hans fabrik tillverkades flyttbara baracker, bostadshus och lusthus, också för en exportmarknad. Flera av hans hus finns bevarade, bland annat ett lusthus på Skansen.

Fredriks Bloms lusthus på Skansen.

Bloms monteringsfärdiga hus byggde på ihopspikade väggelement där sektionerna drogs ihop och hölls på plats av bultar. För den som läsa mera om Fredrik Bloms monteringsfärdiga lusthus finns en utmärkt beskrivning i en bok utgiven av Stockholms stadsmuseum, Stadsvandringar 13.

I Bloms efterföljd kom flera fabriker att etableras, framförallt i Stockholm under 1800-talets andra hälft. Det var villor och utställningspaviljonger i tidens schweizerstil som tillverkades för välbeställda kunder i Sverige och utomlands. Det första småländska företaget som gav sig in i husbranschen var Fogelfors bruk, ett järnbruk från 1700-talet som behövde finna en ny nisch när järnbruket inte längre var lönsamt. År 1886 levererade företaget det första monteringsfärdiga huset. Det blev dock aldrig någon hus­till­verkning i stor skala, istället utgjordes brukets stora produktionsvolym av byggnadssnickerier, framförallt dörrar.

De första katalogerna som presenterade monteringsfärdiga småhus för avsalu till gemene man kom i slutet av 1910-talet. Det var Forssjö Trävaru AB utanför Katrineholm och Träkol AB i Vansbro som tillverkade hus enligt ett patenterat system, ”System IBO” – konstruerat av ingenjörsfirman AB Industribostäder i Stockholm. IBO-systemet och Forssjö visade bland annat hus och modeller på Göteborgsutställningen 1923.

 

I Småland var det Landsbro Trävarubolag som var först med en medveten marknadsföring genom kataloger. Företaget, som tillverkade trähus under varunamnet Boro-hus, startade hustillverkningen 1923 och presenterade sin första katalog påföljande år. Landsbro Trävarubolag hade som de flesta andra aktörer i branschen ett äldre sågverk i grunden. I slutet av 1920-talet kom sedan flera fabriker igång, bland annat Myresjöhus och Standardhus i Hultsfred.

 

Britt-Marie Börjesgård