Snart färdiginventerat på vindarna i Skara stifts medeltidskyrkor

096Kryssade romanska takstolar från ca 1200 i Mjäldrunga kyrka.

Fältdelen av Skara stifts inventering av bevarade medeltida takkonstruktioner börjar närma sig sitt slut. Närmare 60 av stiftets medeltidskyrkor har besökts, ca 20 kvarstår. Det har hittills varit spännande små upptäcktsresor på mer eller mindre bortglömda kyrkvindar under vår och sommar. Nu stiger temperaturen under spån-, skiffer-, tegel- och plåttak och senaste besöken har varit ordentligt svettiga. Falbygden, Tidaholmsbygden, Skaraslätten, Kålland, Kinnekulle och Herrljungabygden är nu avklarade, återstår kyrkor kring norra Billingen, i Vadsbo och längs Vättern.

Inventeringen har bjudit på flera upptäckter av helt eller delvis intakta taklag från 1100- och 1200-talen, varav en del inte varit kända sedan tidigare och flertalet aldrig dokumenterats eller presenterats ordentligt. Hittills har ett 30-tal bevarade taklag från tidig medeltid kunnat konstateras, därtill ett 20-tal delvis bevarade eller genom återanvända delar påvisbara. Därtill finns åtminstone fyra intakta romanska torntak, verkliga sällsyntheter. Skara stift kan uppvisa en spännande flora av snart 1000-åriga träkonstruktioner, ett internationellt sett unikt kulturarv som har få motsvarigheter utanför Norden.

Vindarna rymmer också mycket annat. Här har man inte sällan samlat inventarier och inredningsdetaljer tagna ur bruk, ibland objekt av högt kulturhistoriskt värde. Lösa träbitar kan vara delar av en i övrigt försvunnen takkonstruktion från 1100-tal. Ofta samsas detta med mer eller mindre otrevliga isoleringsmaterial som döljer delar av konstruktionerna. Nedbrutna glasullsmattor är ingen angenäm bekantskap, inte heller gamla kajbon, döda fåglar och träck. Fladdermöss och förlupna bin har också fattat tycke för en del kyrkvindar. Några av vindarna är välstädade och prydliga, men sker en sådan städning inte med sakkunnig antikvarisk medverkan finns alltid risken att objekt som kan ge värdefull information försvinner av okunskap. Samma gäller för hur man går tillväga vid reparationer och elektriska installationer. Flera romanska takstolar har fått påspikade vita elkablar, ibland har till och med borrats igenom dem.

Till hösten blir det dags att börja summera erfarenheterna av inventeringen och sammanställa dem i en rapport som beräknas gå i tryck och presenteras under första halvan av nästa år. I samband med detta utarbetas också en handbok för hanteringen av medeltida takkonstruktioner.

Robin Gullbrandsson

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s