Utveckling eller ”påtaglig skada”?

Igår blev jag uppringd av en reporter på TV4 som ville höra vad länsmuseet tycker om torsdagens artikel i Jönköpingsposten om fastighetsbolaget Brandtornet och deras planer för Tändsticksområdet.

Brandtornet vill köpa hela området av kommunen och för att skapa lönsamhet vill man bygga om och uppföra ett antal bostadshus som totalt inrymmer 250 lägenheter. Att området är riksintresse för kulturmiljövården beskrivs som ett problem som nog ska gå att lösa…

Bild ur JPs artikel. Illustration Tengbom.

Bild ur JPs artikel. Illustration Tengbom.

Tändsticksområdet är en viktig komponent i Riksintresseområdet Jönköpings stad. Miljöbalken stadgar att områden av riksintresse för kulturmiljövård, naturvård och friluftsliv ska skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Frågan vad som utgör påtaglig skada på riksintresset är en bedömningsfråga. När frågan om det sedan tidigare planerade höghushotellet behandlades av länsstyrelsen, som är statens förlängda arm i sådana här frågor, så var alla fackexperter inklusive länsstyrelsens jurist emot förslaget, men de blev överkörda av dåvarande länsrådet som gjorde en annan bedömning.

Måste utveckling och levandegörande av kulturhistoriskt värdefulla områden alltid innebära att man bygger nytt och mycket i området?

Kan man bygga nytt i ett kulturhistoriskt värdefullt område utan att kulturvärdena skadas? Ja, det är möjligt, men det är en grannlaga uppgift där nytillskott inte ska få förvanska befintlig bebyggelse och inte heller bli alltför tongivande. Om man granskar illustrationerna i gårdagens JP så är det stora tillägg, på ytor som idag utgör parkeringsplatser, som tillbyggnad på befintlig bebyggelse men även att enstaka byggnader rivs för att ge plats för stora bostadskomplex.

Det finns flera exempel på omdanande industriområden som har getts nytt liv utan alltför stora ingrepp. Ett småländskt exempel är Pukebergsområdet i Nybro, som sedan glasbrukets verksamhet krympt numera inrymmer Designarkiv, Linnéuniversitets designutbildning (kommer att ersättas av ett kunskapscentrum för glas), designföretag, kontor, konstnärsateljéer, inkubatorverksamhet och konsthall. Det som har möjliggjort utvecklingen är en engagerad fastighetsägare och kommunala insatser.

Vad gäller Tändsticksområdet får man nog i detta skede betrakta Brandtornets förslag som ett utspel. En annan intressant fråga i sammanhanget är hur man arbetar med illustrationer för att presentera nya förslag i förskönande dager. Men det är en mycket större fråga som kan fylla en egen bloggserie…

Britt-Marie Börjesgård

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s