Återinvigning av Pehr Schiörlins orgel i Svenarums kyrka

Robin Gullbrandsson

Kulturarvsdag i Eksjö och Bruzaholm


Söndagen den 11 september arrangeras Kulturarvsdagen runt om i hela Europa. Då ordnas guidningar och visningar på platser med intressant historia och stora kulturvärden. I Eksjö kommun visas två helt skilda miljöer, dels finns möjlighet att följa med på en vandring i trädstaden Eksjö under länsmuseets ledning, dels visas den så kallade Kristallen i brukssamhället Bruzaholm.

Vandring i Eksjö
Gamla stan i Eksjö är välkänd för sin rika träarkitektur. Husen är som mångbottnade historieböcker, lager har lagts till lager genom århundradena. Men motsatsen förekommer också genom att senare tillägg har rensats bort och husens äldsta historia har plockats fram.

Fornminnesgården är en av de fastigheter som har återställts till ett äldre utseende. Så här såg husen ut från Åbron 1929.

Fornminnesgården är en av de fastigheter som har återställts till ett äldre utseende. Så här såg husen ut från Åbron 1929.

Vandringen i Eksjö sätter fokus stadens träbyggnadskonst, fasader, byggnadsdetaljer, byggnadsteknik, stilhistoria, moderniseringar och restaureringar genom tiderna. Byggnadsantikvarie Britt-Marie Börjesgård  leder vandringen, hon kommer också att berätta om dokumentationen av de hus i Forssellska gården som förstördes i branden augusti 2015 och vilken ny kunskap som den tragiska händelsen trots allt har gett. Kulturvandringen startar kl. 13 med samling på Stora Torget.

Modernistisk arkitekturpärla restaureras i Bruzaholm
Ett stenkast från Väg 40, mellan Eksjö och Mariannelund, finner man helt oväntat ett stort växthus och en försäljningspaviljong med fasader av trä, glas och ärgad koppar. Med sin djärva arkitektur sticker anläggningen ut i sin omgivning av industribyggnader och vardagliga egnahem. Byggnaderna uppfördes i modernistisk stil i början av 1960-talet. De bär på en intressant historia med anknytning till ortens framgångsrika metallduksindustri. Ägaren, disponent Erik Bengtsson hade moderna och estetiskt djärva idéer för fabrikens och samhällets utveckling. Fram till 1980 var Kristallen en mötesplats i brukssamhället. Här kunde man inhandla blommor, grönsaker och konstglas från de småländska glasbruken.

kristallen pågående arbetenAtt restaurera modernismen
Idag är Kristallen en byggarbetsplats. Under 2016 har ett treårigt projekt inletts för att restaurera Kristallen, växthuset och den yttre miljön.  Restaurering kan genomföras tack vare kulturvårdsanslag från Riksantikvarieämbetet och länsstyrelsen i Jönköpings län. Huvudman för projektet är Föreningen Kristallen i Bruzaholm, i nära samarbete med Kristallens ägare.

En vision för Kristallen
Kristallen är ett modernt arkitekturarv och en kulturmiljö av både lokalt och nationellt intresse.  Visionen är att Kristallen åter skall bli en mötesplats och ett besöksmål i Bruzaholm och Eksjö kommun. Här finns möjlighet att skapa en spännande miljö för konserter, konstutställningar och kanske också ett trädgårdscafé.

Kom och ta del av den spännande berättelse som döljer sig bakom detta moderna projekt, och om arbetet som pågår för att finna en ny användning för byggnaderna och säkra deras framtid.

Programpunkter:
Öppet Hus 12 – 16. Adress Bruksgatan 3, Bruzaholm
Fri entré. Kaffeservering. Utställning om Kristallen.

Kl 13. Birgitta Holm, ordförande i Föreningen Kristallen i Bruzaholm, informerar om Kristallens historia och arbetet med att rädda byggnaden och ge den ett nytt innehåll.

Kl 13.15 Arkitekt Peter Kautzky berättar egna minnen från Kristallens tillkomst 1961–1962. Som ung arkitekturstuderande praktiserade han på arkitekt Sven Wranérs kontor i Gävle och fick då förtroendet att medverka vid projekteringen av Kristallen.

Kl 14. Att restaurera modernismen. Ett samtal om varför vi bevarar det moderna kulturarvet samt om problem och möjligheter vid restaurering av 1900-talets nya konstruktioner och material. I panelen medverkar länsantikvarie Mattias Sörensen, Nils-Åke Friman, projektledare för restaureringen och Agneta Åsgrim Berlin, antikvarie. Samtalsledare är André Blomgren, Svenska Byggnadsvårdsvårdsföreningen, Jönköping.

Kl 15. Rundvisning och möjlighet till frågor.

VÄLKOMNA!

Britt-Marie Börjesgård     Agneta Åsgrim Berlin

Länsmuseets senaste nyförvärv

Jönköpings läns museum förvärvade nyligen ett konstverk av översten och amatörkonstnären Axel Otto Mörner. Målningen föreställer överstebostället Brevik strax väster Eksjö och utfördes 1835. Det finns flera anledningar till nyförvärvet – Mörner var en mångsidig och välbekant person i samtiden, målningen ger en skarpsynt ögonblicksbild av boställets miljö och konstverkets många ägare kan följas genom påskrifter på baksidan.

JM_56430_a.jpgEtt militärt boställe fungerade både som bostad och avlöning genom att gårdens avkastning utgjorde boställsinnehavarens lön. Varje gång man skiftade innehavare genomfördes en besiktning för att utröna hur egendomen skötts. Den som misskötte bostället avkrävdes ersättning, medan den som utvecklat det fick ersättning för förbättringarna. De regelbundna besiktningarna gör att vi oftast kan följa hur varje boställe förändras.

Breviks gård var översteboställe för chefen för Smålandshusarregemente. Mangårdsbyggnaden, som visas på målningen, hade uppförts av timmer omkring 1750, men hade förändrats en del genom åren. Den gula fasadpanelen tillkom troligen omkring 1790 och taket fick sin brytning troligen 1802.

Greve Axel Otto Mörner gjorde en militär karriär och utnämndes till chef över Smålands dragonregemente i Eksjö 1812. Som en följd av detta bosatte han och familjen på Brevik. När målningen utfördes 1835 hade han avancerat till generalmajor. Vid sidan om det militära var han även en habil målare, som blev ledamot av Konstakademien.

För en byggnadshistoriker berättar målningen en hel del. Den visar huvudbyggnaden på Brevik från väster. Det är tydligt att fasaderna var målade i en blekgul kulör med takfot, knutlådor och fönsterfoder i vitt samt fönsterbågar i en gröngrå kulör. Två fönster mot norr är försedda med markiser. Byggnadens tegeltak avvattnas med en hängränna som saknar stuprör. I stället skjuter den svarta hängrännan ut från gavlarna. Samma typ av hängränna finns på den västra flygeln i bakgrunden. Den avbildade växtligheten ger också ledtrådar till hur parken var utformad.

JM_56430_a detaljPersonerna på bilden kan antingen vara påhittade staffagefigurer för kompositionens skull eller avbilda några av dem som verkligen bodde på Brevik. På farstukvisten sitter en mörkklädd man som skulle kunna vara överste Mörner själv eller löjtnant Filip von Tell som också bodde på bostället i mitten av 1830-talet. På grusplanen är det kanske överstinnan Ebba Mörner, född Modée, som ger anvisningar till rättaren Sven Bengtsson. Kvinnan bär i vilket fall som helst brun klänning, svart schal och vit huvudbonad, troligen en så kallad bahytt.

JM_56430_bÖverstinnan Ebba Mörner dog 1840 och det är nu som vi kan följa kommande ägare till målningen genom påskriften på baksidan. Överstinnan gav målningen till sin svägerska Sophie Mörner (1806–74), född Piper, enligt påskriften på målningens baksida. Hon var Axel Ottos Mörners brorson Stellan Hampus Mörners (1796–1857) hustru. Den gick senare vidare till hennes ogifte son Carl Axel Mörner (1834–1902), som i sin tur gav målningen till sin ogifta systerdotter Ingeborg Wachtmeister (1868–1915). Senare hängde tavlan hos hovrättsrådet vid Göta hovrätt Johan von Sydow (1833-1905), men då endast som lån, noterades det på målningen baksida. Johan von Sydow var Ingeborg Wachtmeisters mammas svåger – hänger ni med?

Anders Franzén

Foto: Conchi Gonzalez

Munksjöns södra strand – ta del av det som snart är historia!

Munksjöns södra strand är den del av Jönköpings stad som kommer att bli nästa stora förändringsområde. Men än finns det mesta av 1900-talets gamla strukturer och byggnader bevarade.

aga

Nu har även AGA tagit ner skylten.

Området har i historisk tid tillhört Strömsbergs säteri med några kända torp i detta läge, med Sjöen eller Sjön som det äldsta. Här fanns en hälsobrunn som var känd sedan 1700-talet, och som under 1800-talet  kom att utvecklas till ett rekreations- och nöjescentrum. Västerbrunn var den mest etablerade och populära brunnsplatsen i Jönköping. Vid södra stranden fanns också en lastageplats som betjänade Tabergs bruk men som också senare nyttjades industrier i området. Efter att Jönköpings stad i början av 1900-talet köpte marken etablerades ett antal industrier, en tegelfabrik som gjorde murtegel av kalksandsten, slakteriet, Jordbro tändsticksfabrik, Ekmans kartongindustri är några exempel.

Kontorsbyggnaden till Jönköpings läns slakteri ritades 1940.

Kontorsbyggnaden till Jönköpings läns slakteri ritades 1940.

ritning pudrettOch så fanns det en pudrettfabrik, vad det var få du veta om du följer med på en kulturvandring, onsdagen den 31 augusti. Det blir en lite längre promenad från Munksjö Bruk, via Jordbron och f.d. slakteriet till platsen där Västerbrunn låg, vidare längs stranden till Nordiska Syrgasfabriken och AGA. Det är samling vid Shellmacken på Barnarpsgatan, Jönköping, kl. 18.

Byggnadsantikvarie Britt-Marie Börjesgård leder vandringen.

VÄLKOMNA!.

Plagiat eller inspiration?

När arkitekten skall utforma en byggnad sker detta i ett sammanhang där man måste förhålla sig till en lång rad givna förutsättning. Oftast rör det sig om byggherrens behov, byggteknikens möjligheter, myndigheters krav osv. Arkitekten låter sig samtidigt oftast inspireras av andra byggnader – kollegornas samtida skapelser eller arkitekturhistoriens gamla verk. Här tänker jag ge några exempel på när arkitekter skapat byggnader som är så snarlika sina förebilder att man nästan kan tala om plagiat.

Mitt första exempel avser det ridhus som familjen Hay lät uppföra vid korsningen Trädgårdsgatan-Nygatan i Jönköping. Byggnaden stod klar omkring 1880 och hade ritats av arkitekten Magnus Isaeus, som exempelvis även gestaltade Sturebadet i Stockholm. Att rita ett ridhus i stadsmiljö var ett ovanligt uppdrag och helt säkert fick Isaeus uppslaget till byggnadens utvändiga form från en fransk arkitekturtidskrift, Revue Général de l’Architecture, från 1873. I den publicerades ritningar till ett ridhus i den nordfranska staden Caen som i hög grad liknar det i Jönköping. Ridskolan i Caen ritades av arkitekten M. G. Auvray och den används idag som ett kulturcentrum.

AN 1

Ridhuset i Jönköping

il_570xN.899606043_hu7h

Ridhuset i Caen, Frankrike.

 

 

 

le-theatre-va-redonner-vie-au-manege-de-la-gueriniere

Ridhuset i Caen, Frankrike.

Mitt andra exempel är hämtat från Nässjö. Under en period var byggmästaren Hugo Göransson verksam där och ritade en villa vid Gamlarpsvägen 1920 – ibland kallat bananhuset. Exteriören är speciell bland annat genom de utskjutande ornamenten vid byggnadens hörn. Med all säkerhet fick Göransson idén till gestaltningen efter att ha läst den tyska tidskriften Berliner Architekturwelt från 1910. I den presenteras en snarlik byggnad i villastadsdelen Grunewald i Berlin. Byggnaden ritades av arkitekten Sepp Kaiser och är bevarad trots världskrigets förstörelse av Berlin.

AN 10_fixad

Villabyggnaden i Nässjö.

AN9_sid 243

Villa i Grunewald, Berlin.

Som sista exempel tar jag tre villabyggnader som står i Gislaved, Värnamo och Jönköping. Det speciella är att de har en lite särpräglad och likartad gestaltning, men att bygglovsritningarna anger olika arkitekter. Här tycks det vara så att man lånat friskt av varandra. Villan i Jönköping ritades av arkitekten Oskar Öberg 1925 och den i Gislaved ritades av den lokale byggmästaren S. W. Johansson 1933. Bygglovsritningarna för villan i Värnamo är otydliga och kan därför inte dateras.

2015-127_Hylletofta ka spån_AF_2016-05-26 002

Villan i Jönköping.

14 september 2011 004

Villan i Gislaved.

 

14 september 2011 005

Villan i Värnamo.

Anders Franzén

Illustrationer: Internet samt Jönköpings läns museum.

Forssellska gården – ett nytt kapitel…

Idag är det ett år sedan den tragiska branden i gamla staden i Eksjö. Det var en förfärlig händelse med i oåterkalleliga konsekvenser, ett liv släcktes och en historisk stadsgård gick till spillo. Det kunde dock ha gått ännu värre om inte räddningstjänsten hade fått elden under kontroll så snabbt.

Efter att gården länge har varit inhägnad och otillgänglig har den i sommar fått en ny tillfällig skepnad i väntan på en kommande byggprocess. Kommunen, som sedan i början av sommaren är fastighetsägare, har lagt trädäck över de bevarade grunderna, däck som följer den tidigare bebyggelsens yta och grundnivåer. Trädäcket har blivit en plats där glassätande turister kan slå sig ner och för barnen en härligt stor springyta. En informationstavla berättar om platsen och om Forssellska gårdens historia för de som är intresserade.

Ciselören 1 från Norra Storgatan

Trädäcket är ett mellanspel i  Forssellska gårdens historia, i väntan på det som komma skall – kommunen har bjudit in till en arkitekttävling för att gestalta den nya bebyggelsen. I programmet slås fast att trä som byggmaterial är självklart, att vårdträdet, gårdens stenbeläggning och den gamla källaren ska bevaras och att den befintliga detaljplanen från 1922 är gällande. Detaljplanen stadgar bland annat att byggnad inte får innehålla mer än två våningar jämte de rum som kan inredas på vind. Det tänkta ändamålet är fortsatt handel i bottenplan och däröver bostäder. Syftet formuleras att utforma ett unikt område med en god gestaltning och med goda och ändamålsenliga hyresrätter.

I programmet konstateras att längs Norra Storgatan finns 400 år av arkitekturhistoria samlat, tack vare att varje generation har fått bygga enligt egna traditioner. Och att denna naturliga utveckling i stadskärnans arkitekturhistoria bör tas hänsyn till vid utformning av en ny byggnad på denna plats. Detta gör att det finns tolkningsutrymme för de tävlande som att det möjlig att gestalta det nya huset i en väl anpassad skala med vår tids byggnads- och formspråk. Men den kan också tolkas som att det är önskvärt med en gestaltning som är väl anpassad till de äldre och dominerande formspråken i Eksjö gamla stas.

Vad det blir återstår att se, ett nytt kapitel tillförs gårdens långa och varierande historia. Mycket har som sagt hänt sedan 1600-talets mitt och historien stannar inte nu.

Det blir uppenbart om man blickar bakåt i gårdens historia utifrån försäkringsbrev, Eksjö stads tryckta historia, bygglovshandlingar m.m.

Årtal: Händelse:
1648 Joen Jönsson säljer sin gård med kålgård till Ingemar sadelmakare, (Dukers tomt 134), intill Nils snickares gård (Dukers tomt 130)
1655 Den östra tomten, tomt 130 enl Dukers karta, ägdes av Nils snickare och hans hustru Elsa Andersdotter
1680-talets slut Tomt 130, ägs av rådmannen och gästgivaren Christer Perssons änka
1690 Christer Perssons änka sedan sålde tomten 130 vidare till sonen handelsman Nils Christersson Lilliewalch.
1698 Nils Christersson Lilliewalch avlider och tomten återgår till modern.
1699 Den västra tomten, tomt 134 enl Dukers, ägs av Ingemar sadelmakare sedan Ingemar Larssons sterbhus, (IJ avlider13 febr 1699)
1711 Den östra tomten, tomt 130, förvärvas av Catarina Knagg.
1713 Handelsman Lars Andersson Wessman köper tomt 134.
1780 Köpman Nils Johan Sjöstedt förvärvar fastigheten 2:a kvarteret 7-8. Tomterna var då sammanslagna.
1798 Karta över Eksjö Rådman Nils Johan Sjöstedt tomt 59 på kartan, inkluderar även bakgården
1805 Ryttmästare Carl Stålhammar köper gården vid konkursauktion efter Sjöstedts frånfälle.
1812 Gården köps av en garvare.
1821 N M Aschan köper gården jämte bakgården för 1444 ½ rdr banco..
1828 Försäkringsbrev omfattande tre boningshus, 2 bodbyggnader, 2 uthus och 1 ladugårdsbyggnad.
1836 Försäkringsbrev, gällande Garveribyggnad uppförd i stället för i tidigare värderingsinstrument upptagna hus 4, 5 och 6 (inrymde också fähus med spiltor för boskapskreatur, ett svinhus, afträde och stall med spiltor för tre hästar). Försäkringsbrevet undertecknat 22 februari 1836, N. M Aschan garvare.
1854 Försäkringsbrev. Nybyggnad av furutimmer bestruken med rödfärg. 35 alnar långt vid tvärgatan, 9½ alnar bred vid Kyrkogatan, med västra gaveln tillfogad hus no 1. Två våningar med rymlig vind, genomlöpande inkörsport från tvärgatan. Taket täckt med tegel. 1 vån visthusbod, 2 bodar, 1 kök, 2 kontor. Övre våningen, med uppgång från en från gårdssidan byggd tvist, inrymmer 1 verkstad, 1 bostadsrum, och 2 bodar. På vinden, som på taket försett med 7 större draggluggar, finnes 2 dränkkar för sulläder. Försäkringsbrevet undertecknat 24 november 1854 N. M Aschan, Rådman.
1857 Försäkringsbrev, huset vid stora gatan nu brädfodrat med yttre tak av tegel. Hus 2 två som ovan, Hus nr 3 garveribyggnad i triangelform, taket nu täckt av tegel. På bakgården två uthus,No 4 o 5, varav ett med torvtak och ett med tegeltak. (tid No 7 o 8 ). Försäkringsbrevet undertecknat 24 september 1857 N. M Aschan, Rådman.
1876 I konceptkarta över Eksjö står handlanden Jacob Johansson som ägare till tomterna 7 o 8 i Andra kvarteret.
April 1906 Försäkringsbrev med Samuel Johansson som försäkringstagare, fyra byggnader upptagna av trä med tak av tegel på underlag av bräder. Bostadshuset mot Norra Storgatan i tvåvåningar med 14 rum och 5 kök. Bostadshuset mot gränden uppfört i två våningar, 4 rum och 4 kök. Bostadshus mot Norra Kyrkogatan i två våningar, 5 rum och 1 kök. På gården uthus inrett till vedbodar och hemlighus.
Okt 1907 Försäkringsbrev med Axel Forssell som försäkringstagare. Byggnaden mot gränden anges nu innehålla 5 rum och 2 kök. Huset mot Norra Kyrkogatan ”boningshus och brygghus” innehåller 7 rum och 2 kök
1907 Ändring norr om portlidret vid Arendt Byggmästares gata och i trapphuset mot Vaxblekargränd. En tvättstuga inrättas i lokalen norr om portgången, brandmur av tegel.
1910 Fasadändring lokalen i hörnet, Norra Storgatan – Vaxblekargränd. De tidigare butiksfönstren indelade med fyra rutor per båge, mot byttes till något större fönster, med hela rutor och avrundade hörn. Bågarna breddades, höjdmåtten är i princip desamma. Tre fönster mot väster och ett butiksfönster mot söder. De två övriga fönstren i bottenvåningen på den södra fasaden berördes också av ändringen. Dörren ändrades också, den lägre dörren ersattes med en högre, i liv med fönsterbågarna och övriga tre dörrar längs Norra Storgatan. Ritningen är signerad Eksjö 21 jan. 1910 – Yngvar Lundberg – civilingenjör. Den är gillad med hänvisning till byggnadsnämndens protokoll 9/2 samma år, underskriven av Yngvar Lundberg, stadsingenjör.
1911 Försäkringsbrev med Axel Forssell som försäkringstagare. Boningshuset mot Norra Storgatan anges nu innehålla 15 rum och 5 kök. Huset mot Norra Kyrkogatan ”boningshus och brygghus” innehåller 7 rum och 3 kök
1915 Tillbyggnad på gården. Ett rum med kakelugn, i ett plan i liv med tidigare trapphus på gården längs den västra fasaden. Ritningen är signerad Eksjö i november 1915. Andersson & Abrahamsson.
1918 Bygglov till en påbyggnad av fastigheten mot Norra Storgatan. Vägglivet höjdes och en extra takvåning inreddes på vinden genom att uppföra ett högt mansardtak med takkupor. Butiksfönstren i bottenvåningen fick lika utformning som de sedan 1910 insatta nya fönstren i södra hörnet. Fönstren i övervåningen och på vinden fick en för tiden typisk form med större hela bågar i två, respektive tre luft och småspröjsade överfönster. Samma typ av fönster mot gården. Utbyggnaderna på gården får två plan. Tillbyggnaden i södra vinkeln, är fortfarande något större och skjuter ut på gården och ett nytt trapphus är tillfogat norr om genomgången till Storgatan. Fasad- och sektionsritningar är signerad, Eksjö i aprill 1918 Erick Göransson. Planritningen är daterad maj 1918.
Januari

1919

Försäkringsbrev med Axel Forssell som försäkringstagare. Boningshuset mot Norra Storgatan innehåller nu 18 rum och 6 kök. Huset mot Norra Kyrkogatan ”boningshus och brygghus” innehåller 8 rum och 4 kök. (Huset mot gränden oförändrat.)
Dec

1919

Försäkringsbrev med Axel Forssell som försäkringstagare. Boningshuset mot Norra Storgatan innehåller nu 31 rum och 8 kök. (Huset i övrigt oförändrade.)
Dec 1935 Försäkringsbrev med fru Hanna Forssell som försäkringstagare. Inga förändringar i beskrivningen av bebyggelsen.
1943 Ombyggnad av butikslokalen på hörnet Norra Storgatan Vaxblekargränd. Ett pannrum inrättas i anslutning till tidigare mindre matkällare. Gjutna murar i pannrummet. Butiksentrén flyttas till hörnet som avfasas. Ett tidigare enkelrum med kök i tillbyggnaden i hörnet, läggs till butiksytan vilket också sker med kontoret bakom butiken. Ny avväxling med balk samt ändrad fönstersättning. Ritningen är signerad Eksjö 16/8 1943 H. Ahlstedt.
1951 Nya fönster övre våningen mot Vaxblekargränd. I jämförelse med uppmätningsritning framgår vad ändringen innebär. Ändringsritning signerad Eksjö den 12/1 1951 H. Ahlstedt. Uppmätningsritningen är odaterad, också den underskriven av H. Ahlstedt. Övervåningens fönster, där fyra är ritade som tvåluftsfönster med tre rutor per båge och två fyrluftsfönster med korspost. Korspostbågen är dock spröjsindelad på samma sätt som tvåluftsfönstren. De nya fönstren är genomgående korspostfönster med större ospröjsad rutor i de nedre luften.
1968 En större ombyggnad, modernisering och restaurering av hela fastigheten. Moderna kök och badrum inreddes. Dass och vedbodar ersattes med förråd och enrummare. Utbyggnaden på gården i öster revs och trappan till loftgången i söder vändes i sitt lopp. Fönstren byttes på byggnaden mot Norra Storgatan, korspostfönstren med småsröjade överrutor byttes till traditionella två- respektive treluftsfönster med tre rutor i varje båge.
Byggmästare Gösta Stridh är nu ägare.

Britt-Marie Börjesgård

I arkiven finns mycket att finna!

Vi som håller på med gamla kyrkor har lite olika sätt att hitta information om hur kyrkorna har sett ut förr i tiden. Äldre tiders statliga styrning och dåtidens byråkrati är till god hjälp. Under 1700-talets andra hälft blev Överintendentsämbetet ett kontor inom slottsbyggnadsstaterna. Överintendentsämbetet fick bl.a. till uppgift att granska och hjälpa församlingar att ta fram ritningar till nya kyrkobyggnader. Överintendentsämbetet fattade dock inte de slutgiltiga besluten utan lämnade förslag till Kunglig Maj:t som hade att godkänna föreslagna ritningar. På ritningarna kan man se att de har gillats eller approberats av kungen med hans namnunderskift.

Det är några viktiga förordningar som har gett genomslag i arkivmaterialet. Det är förordningen avseende Publika byggnader från 1776, som innebar att församlingarna skulle få ritningarna granskade och godkända innan en ny kyrka fick byggas, sockenborna kunde vidare få hjälp med framtagning av ritningar. Förordningen avseende Forntida minnesmärken från 1828 innebar att kyrkorna inventerades. År 1867 kom en ny förordning avseende Forntida minnesmärken, vilken innebar ett rivningsförbud för äldre kyrkor. (Kyrkor kunde även fortsättningsvis rivas, men frågan remitterades till Kungl. Vitterhets-, Historie- och Antikvitetsakademien som var högsta fornminnesvårdande myndighet, för yttrande.)

Det historiska ritningsmaterial som sedan överfördes till Byggnadsstyrelsen (Överintendentsämbetet ombildades till Byggnadsstyrelsen 1918) finns förvarat i Riksantikvarieämbetes arkiv, vanligtvis kallat ATA, Antikvarisk- topografiska arkivet. Även delar av Överintendentsämbetets material finns överfört till ATA. Och det är där också allt senare arkivmaterial finns.

Det man som kunskapssökare kanske inte tänker på är att det också finns ritningar och annat arkivmaterial som ligger kvar i de handlingar som sändes till Kungl Majt för godkännande. Detta materialet förvaras på Riksarkivet.

I en sökning bland detta material kan man hitta guldkorn. För ett antal år sedan gjorde vi en liten metodstudie över de kyrkoplatser i Linköpings stift där en ny kyrka hade uppförts på den gamla kyrkoplatsen. I studien ville vi se vad man kunde hitta om den gamla kyrkan och dess placering i förhållande till den nya. I vissa fall gick det att hitta mycket exakta uppgifter, så som i Adelöv där den nya kyrkan kom att uppföras norr om den gamla medeltida träkyrkan. Detta framgår både av skriftväxlingen och av ritningsmaterial.

På en kartskiss från 1816 som finns på Riksarkivet är den gamla kyrkan inritad
med tillhörande sakristia. Kartan är upprättad av arkitekten Fredrik Blom vid en grundundersökning inför det kommande kyrkobygget. Blom har ritat in den gamla kyrkan söder om det inhägnade undersökta området. I handlingen anges hur marken är beskaffad i respektive provgrop och hur djupt det är till fast underlag. Slutsatsen blir ”att denna grund äger tillräcklig fasthet att deruppå upföra både kyrka och tornbyggnad af Sten. Grundläggningen måste här som vid alla större Byggnader med omsorg werkställas, hwarom med Sockne Stämman uplysning blifvit meddelt, och hwarförutan den bästa grundbotten kan efterlämna remnade murar.”

plan adelöv f blom

(Vi som sitter med facit i hand, vet att det inte bara fordras en god grund utan också väl utfört arbete. Kyrkan i Adelöv har haft kända problem med murarnas stabilitet och dragstag monterades i början av 1900-talet för att stärka murarna. Vissa källor talar om en mindre jordbävning andra om just problem under byggnationen med dåligt väder och flera byten av byggmästare som orsak.)

På Fredrik Bloms skiss ligger den gamla kyrkan precis intill det hägnade området som är utmärkt ”Plan af Adellöfs nya kyrkogård.” Detta innebär att den gamla kyrkans sakristia troligen  låg helt intill den norra kyrkogårdsmuren. På äldre kartor över Adelövs by finns kyrkogården inritad, den är då fyrkantig i formen. Idag har kyrkogården en avlång form orienterad i nord-sydlig riktning, vilket innebär att kyrkogården har utvidgats vid ett eller flera tillfällen.

I ett protokollutdrag ur ordinarie valborgsmässosockenstämma 1799 ansöker församlingen om att få uppföra en ny kyrka. Detta inleds med en lång utläggning om kyrkans bristfällighet, med rötskador i botten- och väggsyll samt risk för tornets nedrasande. I handlingen framgår vidare att församlingen önskar placera den nya kyrkan bredvid och norr om den gamla och man att avser att köpa mera mark för
utvidgande av kyrkogården. Ett köp som verkställdes påföljande år, enligt en annan källa. Hembygdsforskaren Sigurd Pira skriver i boken om Tranås och Adelövs kyrkor att församlingen köpte ett tunnland av Adelövs bygärde, av ägaren till Näs som också ägde Adelövs gård. Några år senare inhägnade man området med en gärdsgård. Detta är troligen hägnaden som man kan se på Fredrik Bloms kartskiss, ovan.

 

För den som är intresserad av att söka vidare så kan det verka lite snårigt innan man lär sig hitta rätt. Överintendentsämbetet handlingar förvaras på Riksarkivet i Stockholm. Arkivet är lite olika ordnat över olika år. De tidigaste handlingarna ligger länsvis, men från 1811 är materialet sorterat kronologiskt och ligger i alfabetiska ordning. Beslutshandlingarna ligger dock inte i ÖIÄs arkiv utan får sökas genom ”brev till Kungl. Maj:t” som också ligger helt kronologiskt ordnat. En god hjälp in i materialet är det kortregister i Riksarkivets forskarexpedition som är ordnat läns- och
sockenvis vad gäller korrespondens till Kungl. Maj:t. Från 1800-talets mitt ligger besluten som konseljakter i Ecklesiastikdepartementets arkiv.

Eventuellt ritningsmaterial ligger antingen i akten eller separat, detta oftast beroende på ritningarnas storlek. Det äldsta ritningsmaterialet finns oftast på Riksarkivet men är ibland överfört till Byggnadsstyrelsen och finns då förvarat på Antikvarisk- topografiska arkivet, ATA. Även delar av Överintendentsämbetets material finns överfört till ATA.

Britt-Marie Börjesgård